Ovärdigt parlamentariskt spel om äktenskapsreformen

 Statsminister Reinfeldts hantering av processen kring äktenskapslagstiftningen strider mot andan i grundlagen och komprometterar såväl religionsfriheten, barnens intressen som de homosexuellas rättmätiga krav på likaberättigande. Det finns många viktiga frågor som var och en kräver en genomlysning, innan man fattar ett beslut som förändrar en sedan årtusenden hävdvunnen definition av äktenskapet, och det är ovärdigt en statsminister att genom politiska ränker trixa igenom en lagändring som skulle vara värd en mycket mer genomtänkt behandling för att grundlägga ett beslut brett förankrat både i riksdagen och  i den folkliga opinionen. Jag är ense med Berit Andnor (s) ordförande i Riksdagens konstitutionsutskott som angående frågans hantering säger i en radiointervju: "Jag tycker man devalverar regeringsmakten genom att agera på det här sättet."

Skandalös behandling av alliansbroder Hägglund.

Statsministerns hantering av kristdemokraterna och Göran Hägglund är en stor skandal. Detta är ett praktfullt självmål för Fredrik Reinfeldt som undergräver förtroendet för alliansens enighet och styrka, Mona Sahlin har här ett gyllene tillfälle att ta hem poäng.  Om Reinfeldt kan hantera en av alliansbröderna så i en fråga, vad säger att samarbetet inte kan spricka i fler frågor. De fyras leende på bilderna från Högfors, Bankeryd och Varberg framstår plötsligt som glättig reklam för en billig vara som inte höll för vad som utlovades.

Göran Hägglund är den av de fyra partiledarna som visat mest prov på statsmannaanda i det han har varit uthållig i att försöka få till stånd en bärande kompromiss i denna fråga, samtidigt som han förstått att frågan inte kan isoleras till att handla om homosexuellas likaberättigande, utan att den har betydligt vidare implikationer som måste tas på allvar. Göran Hägglund har på detta sätt byggt upp ett förtroende som han kan bygga på ytterligare om han framhärdar i denna anda och inte viker sig. Det innebär att Kristdemokraterna i detta läge bör lämna regeringen. Jag tror inte det är bra för förtroendet att ta emot en sådan snyting som han fått av Reinfeldt och gå vidare och låtsas om som om ingenting hänt. (Jag får medhåll av Elisabeth Sandlund i Dagen)

Värdegemenskapen kring alla människors lika värde och likhet inför lagen är total. -Beskyllningar för homofobi är orättfärdiga.

Det finns en värdegemenskap i samhället om alla människors lika värde oberoende av hudfärg, kön, sexuell läggning etc. Att homosexuella inte skall behandlas som andra klassens medborgare och inte särbehandlas i lagstiftningen är självklart. Detta skulle jag inte ens behöva nämna men i debatten anklagas människor som vill bevara äktenskapet för att inte dela dessa värderingar, vilket är en falsk och djupt orättfärdig anklagelse. De som försepråkar könsneutralt äktenskap försöker framställa kristdemokraterna som ett litet obetydligt parti som håller fast vid en  otidsenlig diskriminerande åsikt. Så är inte verkligheten. Det är i grunden fel att beskriva försvararna av äktenskapet som homofoba och diskriminerande, det är att flytta fokus från vad det verkligen gäller. 

Kristdemokraternas ståndpunkt represeneterar en bred folklig opinion.

Äktenskapet är ett brett förankrat begrepp i samhället med konnotationer både till juridik, civilsamhälle, kultur och religion innefattande en offentligt accepterad reglerinng, juridiskt, socialt och i förekommande fall religiöst, av en mans och en kvinnas samlevnad med fokus på det uppväxande släktet och att understödja största möjliga trygghet för barnen. Argumentet mot förändring är att man tycker det är något gott och bra för hela samhället att bevara äktenskapet. Kristdemokraterna som visserligen opinionsmässigt är ett litet parti representerar när det gäller partiets ståndpunkt i äktenskapet en bred folklig opinion innefattande minst en tredjedel av befolkningen, sannolikt betydligt flera. Ståndpunkten omfattas också av större delen av den kristna samfunden, i Katolska kyrkan med sina 1 miljard medlemmar är äktenskapet ett sakrament, ett starkt fundament för samlevnad mellan man och kvinna, med koppling till barn och familjebildning som är väl genomtänkt och inte något som kan förändras genom ett beslut i Sveriges riksdag.  Att par av samma kön inte kan ingå äktenskap strider inte mot den grundläggande rättsprincipen att lika skall behandlas lika eftersom ett sådant parförhållande inte innehåller den komplementaritet och förmåga att frambringa nytt liv som konstituerar äktenskapet. 

Undermåligt underlag

Det finns en bred politisk majoritet för att civilrättsligt inte göra åtskillnad mellan par av samma eller olika kön när det gäller människor som juridiskt vill reglera sitt kärleksförhållande, dvs att giftemål skall kunna ske på samma sätt oberoende av om det är ett homosexuellt eller heterosexuellt par. Då bör denna fråga hanteras och beredas utifrån en allsidig belysning av alla dess aspekter. Äktenskapet kan inte rakt av användas som ett redskap för detta ändamål utan att man grundläggande analyserar konsekvenserna av att ändra äktenskapets innebörd.  Regners utredning har inte gjort någon sådan konsekvensanalys, utan endast tagit ställning till att det är juridiskt möjligt att förändra definitionen av äktenskapet. Utredarens förslag att äktenskapsbegreppet bör ändras om ingenting framkommer som talar emot det, innebär en omkastning av bevisbördan som aldrig tidigare tillämpats i statliga utredningar. Det borde vara självklart att ett hävdvunnet grundläggande begrepp som ”äktenskap” måste bibehållas om det inte finns starka skäl för en ändring. Några sådana har inte presenterats. Utredaren hänvisar endast till tidsandan.

Staten skall inte styra över kyrkor och samfund.

Att som Gustav Vasa lägga sig i kyrkans inre angelägenheter är ett kapitel som är passerat i historien. Också Svenska kyrkan har skiljts från staten, religionsfrihet och självbestämmande är sådant som ingår i en brett förankrad värdegemenskap. Det är därför anmärkningsvärt att flera politiker genom sin argumentation avslöjar att man faktiskt har en ambition med lagförslaget att det faktiskt skall utgöra en udd för att styra kyrkorna i en viss riktning. Reinfeldts yttrande som redan blivit klassiskt att kyrkklockorna kan klinga för enkönade par redan i maj 2009 för tankarna till Gustav Vasas tid då ha beslagtog och smälte ner landets kyrkklockor för att bättra på statsfinanserna. Det resulterade i att dalkarlarna marscherade till Stockholm i det s.k. klockupproret. Även Svenska kyrkan, genom ärkebiskop Wejryd har påpepkat att det är kyrkomötet som avgör hur Svenska kyrkans ställer sig, och det kan ske tidigast nästa höst. Reinfeldt blir ändå tydligare i sina ambitioner att styra kyrkorna enligt DN: "Däremot ska det fortfarande var möjligt för präster inom samfunden av avstå från att viga homosexuella par. Men Fredrik Reinfeldt tror att det med tiden blir allt färre inom samfunden som vägrar att göra det. - Det blir svårt att vara emot, säger han." Också Maud Olofsson uttalar sig enl SvD på ett sätt som avslöjar baktanken att lagförslaget handlar om att sätta press på kyrkorna: "Grundvärderingen om allas lika rätt och värde har varit utgångspunkten. Därför gläds vi nu när lagstiftningen likvärdigt värdesätter kärlek och ger samma möjlighet för alla att gifta sig också i kyrkan, säger Maud Olofsson."

Ovärdigt att använda en grundlagstveksamt trixande för att hantera en så viktig fråga.

Den kanske allvarligaste delen i denna historia är att Reinfeldt nu, kanske sedan han gripits av panik, vill använda sig av ett trixande med grundproposition och tilläggsmotioner för att få igenom lagförslaget. Om det nu är som man säger, att det finns en bred parlamentarisk majoritet, varför i hela världen gör man då inte ett grundligt förarbete och enar sig tillsammans med opositionen om ett gemensamt gediget förslag, väl politiskt förankrat både i riksdagen och hos befolkningen? Det är möjligt att det parlamentariska pussel Reinfeldt nu försöker lägga inte är formellt emot grundlagen, men jag håller med Berit Andnor att det är mot dess anda, och när vissa moderata bloggare ställer upp och försvarar Reinfeldt och tycker Berit Andnor talar i nattmössan, så liknar det mera det hårdföra politiska spel vi lärt känna i t.ex. Berlusconis Italien än ett värnande om demokratins grundvärden. Oansvarigt Fredrik Reinfeldt! Misstroendevotum mot regeringen borde vara den logiska konsekvensen.

Mona Sahlin har här en jättechans att visa statsmannaanda genom att söka dialog och verka för en proposition förankrad hos alla partier. Det är bara nys att det inte går att komma överens med Göran Hägglund, påståendet är ett fult rävspel man håller på med för att försöka manövrera bort kristdemokraterna. Göran Hägglunds förslag med ett obligatoriskt civilrättsligt giftemålsförfarande, utan vigselrätt för samfunden och kanske med den semantiska frågan kring begreppet äktenskap nedtonat, det är den givna utgångspunkten för en sådan proposition. Den tillgodoser både homosexuellas rättigheter och religionsfriheten och har en bred förankring hos samfunden, det finns också kloka riksdagsmän bl.a. från Reinfeldts eget parti som stöder detta. Också Johan Pehrsson, folkpartiets gruppledare i riksdagsmän säger att skillnaderna mellan kristdemokraterna och folkpartiet i själva verket inte är så stora.

Gör inte riksdagen till en lekstuga. Det finns  inga som helst akuta behov av reformen, annat än Reinfeldts behov att framstå som en resultatpolitiker, och frågan är för viktig att hasta igenom bara för det. Risken är att vi får en dåligt genomtänkt reform som skapar instabilitet och spänningar i samhället under lång tid framöver och inte gagnar vare sig de homosexuella, barnen eller religionsfriheten.

F. Kasimir Vilnis - Rättfärdig bland folken

  

Igår kväll var jag på en högtidlig mässa i Katolska Domkyrkan i Stockholm med biskop Anders. Många av stiftets präster deltog samt gäster från Lettland och östeuropeiska länder. Också Israels ambassadör var där. Efteråt var det mottagning i Domkyrkosalen. Anledningen var att man firade att ena v stiftets tidigare präster, nu sedan 20 år avlidne f Kasimir Vilnis av den israeliska staten fått den hedervärda utmärkelsen "Rättfärdig bland folken". Under Andra världskriget var han kyrkoherde i Riga, och räddade med fara för eget liv en judisk man undan förintelsen. F Kasimir flydde från Lettland när sovjetiska trupper intog Riga, och kom till Sverige 1944.

I sin predikan sade biskopen att det är viktigt att lyfta fram det goda, alltför ofta glömmer vi det, den grävande journalistiken rotar ofta i det negativa, skandaler av olika slag. Vi har alla en skyldighet att göra vad vi kan för att hjälpa andra i nöd, vilket också illustrerades av den evangelietext som valts: Den om Människosonens dom, "Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort mot mig..." (Matt 25:31-46) Att påminna sig detta är särskilt viktig i en tid som vår där språket blir allt grövre, t.ex. på en del kändisars bloggar och i media, det blir mer och mer inne och accepterat att mobba, vilket gör oss immuna och att vi inte är beredda att ställa upp och försvara den utsatte när det väl gäller. Läs mera om f Kasimir.

Biskopen talade också om en annan person som betytt mycket för att rädda många judar: Påven under Andra världskriget, Pius XII. Han uppmanade församlingar och kloster i Katolska kyrkan att öppna sina dörrar för judar som behövde skydd, och på det viset har kanske hundratusentals liv räddats. Vid hans död 1958 talade Israels premiärminister Golda Meir med värme om hans stora insatser för judarna under andra världskriget.. Denne påve har också blivit kritiserad för att offentligt inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från nazismen. Men hans strategi var att arbeta i det tysta. Offentliga utspel kan också förvärra situationen för de mest utsatta. Det var vad som skedde i Holland, där biskoparna gick ut med ett starkt fördömande av förföljelserna, vilket ledde till en intesifierad våg av deportationer av judar till koncentrationslägren. En av de som deporterades till utrotningslägret i Auschwitz-Birkenau i samband med detta var Edith Stein, som sedan blivit ett av Europas skyddshelgon. En annan person som fick sätta livet till i koncentrationslägret och som sedan blivit helgonförklarad är den polske prästen Maximilian Kolbe.

Under tidigare epoker har Kyrkan mycket på sitt samvete i form av förföljelse mot judar. Detta var påven Johannes Paulus II mycket medveten om, och särskilt under det heliga året 2000 i samband med ett besök i Jerusalem bad han om förlåtelse för Kyrkans förbrytelser mot judarna. Det är något nytt i kyrkans historia som uppkommit att uppmärksamma historiens synder, uppmärksamma dem och nämna dem utan förskönande omskrivningar och sedan ställföreträdande för tidigare generationer be om förlåtelse. En som skrivit om detta är den katolske prästen och teologen peter Hocken.

Peter Hocken har nyligen skrivit en rapport om judarnas situation i Spannien och Portugal från 1400-talet fram till slutet på inkvisitionen. Många tvångsomvändes, de förbjöds att utöva sina judiska seder och bruk, en del kastades i fängelse, torterades och dödades. Detta är ett mörkt kapitel i Kyrkans historia som enligt Peter Hocken det också är viktigt att lyfta fram så att en försoningsprocess kan inledas.

Jag tror det är mycket viktigt att detta försoningsarbete fortsätter. De svårigheter och det motstånd och avståndstagande som kristendomen ibland möter idag tror jag hänger samman med att kyrkan har ytterligare en väg att gå på försoningens och botgöringens och nästankärlekens väg. Människor som Kasimir Vilnis, Edith Stein, Maximilian Kolbe och  Påven Johannes Paulus II visade vädigt tydligt den vägen, men vi kan inte leva på deras lagrar, utan vi måste ta dem som exempel och fortsätta i deras spår. Här finns inget utrymme för självgod kyrklig triumfalism.

Äntligen något från kyrkoledarna!

 Popagandan för en könsneutral äktenskapslagstiftning har varit massiv, och sex partier har gjort allt de kan för att marginalisera det sjunde. Med en dåres envishet har Göran Hägglund stått på sig och sagt att han strävar efter ett gemensamt regeringsförslag som tar hänsyn också till kristdemokraternas synpunkter. Skickligt har de homosexuellas intresseorganisation RFSL agerat för att slippa diskutera fakta till stöd för att bevara äktenskapet i dess nuvarande form för att istället stämpla alla som inte ställer upp på RFSL´s koncept som homofoba. RFSL säger att det ligger i de homosexuellas intresse att ändra benämningen partnerskap till äktenskap, men intresset för partnerskap har varit ganska litet, ca 300 nya partnerskap förrättas varje år, medan det ingås 45 000 äktenskap varje år.

Kyrkorna hävdar att politikerna inte ensamma äger begreppet äktenskap.  Äktenskapet som en institution som syftar till att utgöra en normativ grund för föräldraskap och föräldraansvar anser man som något gott och bra att bevara för hela det civila samhället. Vid en sammanvägning av det intresse som en begränsad grupp vuxna homosexuella hävdar, mot det intresse som finns att slå vakt om äktenskapet säger man att det är i linje med det gemensamma bästa att bevara nuvarande äktenskapslagstiftning. Homosexuella kan inte sägas vara juridiskt diskriminerade i samhället idag, och att göra äktenskapet könsneutralt är på intet sätt ett nödvändigt villkor för deras likaberättigande. RFSL, omfattande c:a 5000 medlemmar kan inte sägas representera hela den homosexuella gruppen, det finns många homosexuella som stöder ett bevarande av äktenskapet i dess nuvarande form.

När det nu inte tycks finnas en politisk vilja att bevara äktenskapet i dess nuvarande form, så utkristalliserar sig nu en positionering från kyrkornas sida där man föreslår en obligatorisk civilrättslig vigselakt som gäller för alla och att begreppet äktenskap får fortsätta att reserveras för vad det hittills betecknat och förvaltas av kyrkorna. Detta är kontentan i Göran Hägglunds förslag i förra veckan, och det är också vad biskop Anders Arborelius och tre andra kyrkoledare representerande Katolska kyrkan, Pingströrelsen, Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet föreslår i en artikel på SvD Brännpunkt idag. Det är glädjande att kyrkoledarna i det kritiska läge som nu är kunnat samla sig till en gemensam hållning. Göran Hägglund kan därmed hävda att han har en stor del av kristenheten bakom sig. Det skulle givetvis vara bra om biskop Anders Wejryd från Svenska kyrkan varit med också, men som Hasse Boström skriver på sin blogg:  "Svenska kyrkan är fortfarande ett osäkert kort i sammanhanget och kommer att fortsätta att vara det. Jag tror att varken kyrkostyrelsen (den politiska ledningen av kyrkan) eller biskopsmötet (den andliga ledningen) på egen hand törs ta ställning i den här frågan. De är beroende av vad kyrkomötet tycker. Och det mötet har just avslutat årets session, så därifrån får man ingen hjälp".

Kyrkoledarna skriver:

"Genom denna tredje väg skulle lagen frigöras från ett historiskt arv från en tid då Sverige var ett homogent land i vilket det var straffbart att inte tillhöra den lutherska läran. När vårt samhälle nu är i grunden förändrat måste detta avspeglas i lagstiftningen på ett sätt som respekterar den enskildes livsåskådning. Hur människor i dagligt tal eller inom sina eventuella samfund benämner sin samlevnadsform blir upp till var och en att avgöra. Vilka ceremonier paret väljer som manifestation av denna samlevnad blir då också tydligare en fråga för var och en att ta ställning till, i relation till den egna livsåskådningen, vänner och familj. Införandet av civilrättslig registrering öppnar även för utvecklandet av nya traditioner. Det skulle ge fler människor utrymme att erkänna vissa livshändelsers stora tyngd utan att nödvändigtvis tvingas vända sig till en religiös institution vars livsåskådning man kanske inte delar.

Vi är övertygade om att regeringen, om den är lyhörd, har möjlighet att hitta en konstruktiv lösning som en absolut majoritet av befolkningen kan stå bakom. Uppenbarligen finns det alternativ som för de flesta borde vara bättre än den samkönade äktenskapslag som utredningen föreslog, förslag som bättre skulle bidra till ökad sammanhållning i samhället. Varför skulle regeringspartierna ha ett intresse av att säga nej till en lösning som visar respekt för religiös tro, individuell frihet och det sekulära samhället? "

- Ja, varför skulle de det? Vi hoppas på att krampen och polariseringen kring denna fråga kan släppa så att vi får en bred parlamentarisk lösning som tar hänsyn till det bästa för Sveriges folk under många generationer framåt.

Jag vill också hänvisa till en egen artikel jag skrivit i ämnet på Newsmill.

Tankar om ledarskap i Stockholms katolska stift

 I Katolskt Magasin har förts en debatt om brister i ledarskap och organisation inom stiftet. (Se KM nr 6,7-8,9.10.11 2008). I nr 10 efterfrågar biskopen konkreta råd om hur vi kan få ett bättre ledarskap och organisation. Följande text är ett svar på biskop Anders Arborelius vädjan. Den har tillställts biskop Anders i sin helhet, och senare delen av texten publicerades också i KM nr 11.  

--------------------------------------------------------

Jag blir glad över biskop Anders ödmjuka och öppna hållning till sitt ledarskap. Redan detta visar att han besitter bra ledaregenskaper. Biskopen skriver att han inte känner sig riktig bekväm med ledarrollen, men biskopen utövar ledarskap för Katolska kyrkan i Sverige vare sig han vill eller inte, det går inte att abdikera från den rollen.

Biskop Anders har stort förtroende bland katolikerna när det gäller hans tankar om Kyrkans målsättning, men det finns en stor oro just på de punkter biskopen tar upp, att han inte skall kunna hantera de mera praktiska delarna av ledarskapet, så att informella ledare och okontrollerade grupprocesser tar över istället.

På vissa områden utövar biskopen ett mycket beundransvärt ledarskap. En viktig sak är att utpeka mål och vision för dem han leder. Här är han mycket tydlig. Målet är att evangeliet skall bli kött och blod i vårt stift och i vårt land, och att alla katoliker måste inspireras att bidra till detta. Genom predikningar och uppmuntrande stöd till olika grupper och organisationer i stiftet verkar biskopen outtröttligt för detta mål. Genom biskopens många ekumeniska kontakter och gemensamma manifestationer med ledare från andra samfund tydliggör han att Katolska kyrkan inte får isolera sig utan har ett ansvar både för den kristna enheten och att nå ut till hela Sveriges folk. Därför uppfattar många även utanför katolska kyrkans ram honom som en viktig andlig ledare i det kristna Sverige.

Förtroendet för stiftets centrala administration är överlag lågt, man har tidigare kriser i minne, slutenheten är fortfarande stor och det svårt att få insyn. Detta är nödvändigt att göra någonting åt. Det räcker inte med nya tjänster, först måste man ta itu med arbetsmiljö- och ledarskapsfrågorna.

Följande punkter tror jag är viktiga att tänka på:

Ledningsgrupp: Det är ett ensamt jobb att leda ett stift. Många viljor drar åt olika håll, man blir älskad eller hatad, en del vill kanske t.o.m. ha bort biskopen. Detta är inget märkvärdigt, det förekommer i alla större organisationer, men det är viktigt att vara medveten om och hantera sådant, annars låser det organisationens möjlighet att arbeta effektivt. Biskopen borde ha stöd i form av en mindre ledningsgrupp som han själv utser. Men redan en sådan sak kan vara kontroversiell.

Kommunicera mål och gemensam värdegrund: Medarbetarna är den viktigaste resursen. Alla medarbetare måste vara solidariska med målet och dra åt samma håll. Detta är inte självklart om det inte explicit kommuniceras. Tydliga mål och arbetsbeskrivningar för varje medarbetare och stiftsorgan måste finnas. Ordna studiedagar för all personal där man arbetar med värdegrund och målsättning, här skall man inte dra sig för att ta in utomstående konsulter, det finns många bra sådana, det är inget krav på att de skall vara katolska. Bara för att kyrkan ber för sjuka, drar man sig inte för att rekommendera doktorn när man blir sjuk. Samma sak här: Det finns mycket bra kunskap och erfarenhet ute i samhället som kyrkan optimalt bör använda. Biskopen och medarbetarna är experter på Katolska kyrkan, konsulterna är experter på allmänna principer för ledarskap och organisation, utifrån de förutsättningarna gör man ett gemensamt arbete.

Öka rekryteringsbasen. Ledande tjänstemän rekryteras ur en ganska liten personkrets där det ofta händer att man känner varandra, jävsituationer och vänskapskorruption uppstår lätt, erfarenhet bakåt visar att kyrkan inte är immun mot sådana saker, här gäller att inte vara blåögd. När förordnanden för olika tjänster inom stiftet skall förlängas, utgå då inte från att sittande befattningshavare är den mest lämpade, ha en öppen rekrytering, utannonsera tjänster, bredda rekryteringsunderlaget utanför den inre kretsen.

Öppenhet och kommunikation är viktiga nyckelord. Upplevda spänningar och problem måste ventileras och kommuniceras inom organisationen, se till att det finns regelbundna personalmöten som alla måste delta i. Tillåt inte ”korridorsnack” och att det bildas kotterier. Öppenheten måste gälla även utåt till församlingarna och katolikerna i Sverige. Stiftet upplevs som slutet, det finns t.ex. ingen lättillgänglig information om vem som sitter i de olika råden. Vem som styr och hur beslut fattas är ofta höljt i dunkel. Sådant skapar misstro och oro också när det inte borde finnas fog för sådant. Att ta ansvar för vilken information som förs ut och hur den förs ut är en grannlaga sak som är högsta ledningens ansvar. En informationssekreterare behövs som assistent i detta arbete, men ansvaret för innehållet i informationen kan ledningen inte delegera bort.

Bengt Malmgren 

Helgonen inspirerar oss

 

 Idag är alla helgons dag. Då tänker vi på våra döda. Många tänder ljus på gravarna. Ljuset symboliserar det nya livet hos Gud som följer efter döden.

Personer som Katolska kyrkan helgonförklarat är helt enkelt vissa förebilder som Kyrkan pekar ut till uppbyggelse för oss: Se, den och den personen har verkligen levt ett heligt liv och nått sitt mål i evigheten hos Gud. Låt er inspireras av honom/henne. Vi är alla kallade att bli helgon, heliga, att Kyrkan pekar ut några säger inget om vad som händer med alla övriga troende som gått till Gud. Det finns otaliga okända helgon hos vår Herre:

"Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet." ...Och en av de äldste sade till mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer Jag svarade: "Du vet det, herre." Han sade till mig: "Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod."  (Upp 7:9 ff)

Uppmärksamheten på helgonen är ett tecken på att Katolska kyrkan tar inkarnationens realitet och frälsningen på allvar: Kristus blev människa och kom in i vår värld för att verkligen frälsa oss, att hela och upprätta människan till ett nytt liv som överskrider döden. Helgonen var inte bara exempel för oss när de levde här på jorden, de lever nu hos Gud på det sätt som vi tror är målet för varje människa som räddats från den eviga döden genom Jesus ställföreträdande offer på korset.

Katolska kyrkans bön och liturgiska praxis säger ofta mer än långa teoretiska utläggningar. Här några utdrag ur allhelgonadagens böner och bibelläsningar:

Läsningar i dagens mässa: Upp 7.2-4,9-14, Ps 24, 1 Joh 3:1-3, Matt 5:1-12a

Dagens kollekbön:

"Allsmäktige, evige Gud, du låter oss idag visa vår vördnad för alla dina helgon. Låt oss känna stödet från dessa förebedjare som ingen kan räkna, och visa oss för deras skull din gränslösa barmhärtighet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen."

Antifon till första psalmen i dagens morgonbön:

"I himmelriket bor alla Guds helgon, där har de evigt sin viloplats. Halleluja."

Själva psalmen är Psaltaren 63:2-9

Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land.
Då skådar jag dig i helgedomen, jag ser din makt och din härlighet.
Din nåd är mer värd än livet.
Min tunga skall prisa dig. Jag vill lova dig så länge jag lever
och åkalla dig med lyfta händer.
Min hunger stillas som av feta rätter,
jag lovsjunger dig med jublande tunga.
Jag minns dig när jag gått till vila, jag tänker på dig i nattens timmar,
ty du kom till min hjälp,
i dina vingars skugga jublar jag. Jag håller mig tätt intill dig,
din hand ger mig stöd.

Psalmen beskriver den längtan den troende har efter Gud, men också den vila den troende finner i Gud, den kan beskriva en tröst vi får uppleva då vi vilar i Gud här och nu, men den kan också innehålla ett eskatologiskt perspektiv och beskriva vårt eviga mål i himmelen. För den kristna människan börjar himmelriket redan här i och med frälsningen, men vi tror också på en fullbordan efter döden då vi kommer hem till Gud.

Jag vill gärna också återknyta till en reflektion över bron mellan livet och evigheten som jag gjorde i somras vid en utflykt till skogskyrkogården. Den finns här.

Äktenskapsfrågan en ödesfråga för Sverige

 Nyligen kom min väns sjuåring hem och berättade för pappa att kamraterna talade om att nu kan män gifta sig med män. REDAN DE SMÅ BARNEN UPPFATTAR DE NYA SIGNALER SOM QUEER-PROPAGANDAN SKICKAR UT I SAMHÄLLET. På internet kunde man nyligen se en film från en delstat i USA som redan infört könsneutrala äktenskap hur redan barnen i åldern 5-6 år på en förskola får undervisning om skolans och samhällets nya normativa syn på homosexualitet, och hur föräldrar från kristna hem som omfattar en traditionell syn på äktenskapet protesterar, men förgäves eftersom den nya normen är legalt fastställd. JAG TROR INTE GEMENE MAN HAR KLART FÖR SIG VILKEN REVOLUTIONERANDE OMSTÄLLNING I VÅR VARDAG SOM ETT GENOMSLAG FÖR QUEER-IDEOLOGIN INNEBÄR. Om förslaget om könsneutral äktenskapslag nu går igenom, så kommer queer att bli normerande på ett annat sätt än idag, och DE STORA GRUPPER I SAMHÄLLET SOM INTE UPPFATTAR ATT DETTA ÄR I ENLIGHET MED DERAS GRUNDLÄGGANDE LIVSSYN FÅR FINNA SIG I ATT VARA MARGINALISERADE.

FÖR BARNEN UNDER DE KRITISKA ÅR DÅ DERAS IDENTITET SOM PERSONER OCH MAN OCH KVINNA GRUNDLÄGGS TROR JAG ATT NYORDNINGEN KOMMER ATT VARA ENORMT FÖRVILLANDE. Det finns många människor idag som till följd av olika trauman, sexuella övergrepp, är skadade och osäkra i sin sexuella identitet. För dessa kommer det definitivt inte att bli lättare.

En del politiker och politiska partier tycks ju mycket militant driva frågan att lagförslaget om könsneutrala äktenskap skall genomföras med stor hast, och MAN ÄR INTE ENS BEREDD ATT LÄMNA BEGREPPET ÄKTENSKAP ORÖRT. Begreppet äktenskap som hittills i praktiskt taget alla världens kulturer stått för den unika relationen mellan man och kvinna som ensam kan ge upphov till ett nytt människoliv och som vi alla är beroende av för vår existens och som brukar omgärdas med ett ett särskilt juridiskt erkännande vill man nu förändra. Och det är klart - VILL MAN INFÖRA EN NY NORMERANDE SYN OCH TVINGA ALLA MÄNNISKOR IN I DEN, SÅ ÄR DET EN LISTIG STRATEGI ATT HA MAKTEN ATT DEFINIERA ORDEN. I en av 1900-talets stora framtidsromaner - Georege Orwells 1984 - skildras metodiken: Makthavarna införde något som hette NYSPRÅK, ett språk som utvecklades med syfte att begränsa individens tankeutrymme. Enligt nyspråket så var det härskande partiets slagord: KRIG ÄR FRED, FRIHET ÄR SLAVERI, OKUNNIGHET ÄR STYRKA.

Vi måste komma ihåg två saker:

1) QUEER ÄR ENDAST EN TEORI OCH EN MODESTRÖMNING I TIDEN, INGEN VEDERTAGEN SANNING SOM SAMHÄLLET SKALL OMDANA SIN LAGSTIFTNING EFTER. Enligt Queer-teorin är könen endast sociala konstruktioner, inget som existerar i verkligheten. Vissa grupper, både inom gay-rörelsen, och kulturradikala ateistiska grupper utanför gay-rörelsen har väldigt starkt drivit frågan att detta bör bli normgivande ideologi i samhället. Teorier kan man förfäkta, men för de flesta människor är man och kvinna något reellt existernade, och  den legalt reglerade samlevnaden mellan man och kvinna vars övergripande mål är att skapa trygghet för det uppväxande släktet är något som de flesta inser är centralt för den mänskliga civilisationen. Detta torde vara en syn som också omfattas av en stor del av de homosexuella.

Politikerna äger inte ensamma begreppet äktenskap. FÖR TROSSAMFUNDEN KOMMER ÄKTENSKAPET ALLTID ATT BETECKNA ETT FÖRBUND MELLAN MAN OCH KVINNA som enligt kristen tro ingår i skapelseordningen. Sveriges kristna råd har därför samfällt begärt att om äktenskapslagen skulle bli könsneutral, så måste lagen skrivas på så sätt att begreppet äktenskap exkluderas. Detta vill nu flera partier ignorera, och köra över de kristna, de judiskt troende och muslimerna genom att inte ens gå med på att lämna begreppet äktenskap orört.

2) TVÄRTEMOT VAD SOM FRAMFÖRES SOM HUVUDARGUMENT FÖR KÖNSNEUTRAL ÄKTENSKAPSLAG, SÅ ÄR DETTA INGEN DISKRIMINERINGSFRÅGA. Äktenskapets natur att utgöra en normativ grund för föräldraskap och föräldraansvar är något alla människor är beroende av, oberoende av vilken sexuell läggning. Även homosexuella personer har blivit till genom en mamma och en pappa. Att par av samma kön inte kan ingå äktenskap, eftersom ett sådant parförhållande inte innehåller den komplementaritet och förmåga att frambringa en ny generation människor som konstituerar äktenskapet, strider inte mot den grundläggande rättsprincipen att lika skall behandlas lika. DE HOMOSEXUELLA I VÅRT LAND KAN IDAG INTE SÄGAS VARA UTSATTA FÖR DISKRIMINERING I RÄTTSLIG MENING. Homosexuellas samlevnad har redan getts ett brett erkännande i lagen genom möjligheten att ingå registrerat partnerskap, könsneutral sambolag och rätten till adoption.

Jag tycker politikerna är föblindade i denna fråga. Det har blivit nästan som en mass-psykos. Det känns absurt att vissa politiker nu vill hasta på och genomtrumfa denna förändring utan att någon grundläggande konsekvensbeskrivning gjorts, och att man TILL OCH MED TYCKS VARA BEREDDA ATT SPRÄCKA REGERINGSKOALITIONEN genom att köra över kristdemokraterna för att få lagförslaget genomtrumfat. SNÄLLA POLITIKER, BESINNA ER! Detta lagförslag springer inte ifrån er, en så genomgripande förändring måste föregås av en GRUNDLIG KONSEKVENSBESKRIVNING och utredning framförallt med sikte på den svagare gruppen, barnen. DET FINNS INGET AKUT BEHOV SOM MOTIVERAR DENNA BRÅDSKA. Det finns många andra frågor av akut natur i dessa tider med oro i världsekonomin som ni verkligen behöver ägna er åt nu.

Katrin Zytomierska borde läsa vad påven skriver om Kärleken!

 Katrin Zytomierska har separerat från ett sex år långt förhållande med Alex Schulman, och nu vill hon generalisera sin upplevelse av killar och detta som mig tycks ganska egotrippade sexliv som hon beskriver till slutsatsen att äktenskapet inte är någon bra idé för mänskligheten. Livslång kärlek fungerar inte, skriver hon i Expressen. Ett förhållande håller sex år, kanske lite längre, kanske kortare, men sedan måste man förnya sig. Anledningen är att man blir blasé, lågan falnar, sexet fungerar inte. Fast man jobbar för sexet så blir det trist och enformigt till slut. Vad ska man göra egentligen för att få i gång sexet efter att ha legat i samma ställning i fem år och efter att man pillat på samma sätt? frågar hon sig.

För mig låter det som om du lider av sex- och kärleksmissbruk, Katrin. Den erotiska kärleken är en vacker gåva varigenom vi kanaliserar vår längtan efter mening och förverkligande av det vi djupast är som personer. Men om vi använder kärleken som en förbrukningsvara förlorar vi oss själva och trots att vi söker efter allt häftigare erfarenheter på detta område, så blir vi aldrig tillfredsställda. Efter ett tag finns bara tomheten kvar. För att kärleken skall fungera måste det till något mer än det rent fysiska filandet och pillandet som du tröttnat på, och jag tycker det är sorgligt, att du att du har hamnat i ett läge då du beskriver en så fantastisk sak som den erotiska kärleken på detta blaserade sätt.

Mitt råd till dig Katrin är att inte genast kasta dig in i en ny relation. Unna dig istället minst ett halvt års abstinens från sex. Det kan vara svårt i början, precis som för den som vant sig vid nikotin eller alkohol så är suget efter drogen mycket stort i början, men sedan man kommit en bit på väg finner man att man börjar må bättre och man hittar en ny plattform att stå på, och då kan man hitta fram till en kärlek som faktiskt fungerar i livet. Annars sitter du där om ett antal år då du kanske inte längre är efterfrågad vare sig som programledare eller sexpartner och undrar vad det blev av ditt liv. Under tiden kan jag rekommendera dig en reträtt på något av våra fina katolska kloster med gästhem, t.ex. hos Birgittasystrarna i Vadstena eller hos Mariadöttrarna i Heliga Hjärtas kloster i Borghamn vid Omberg där du säkert också kan få en coach i någon av systrarna som inviger dig i kärlekens mera andliga sidor.

För visst finns det en kärlek som fungerar, och jag måste med kraft dementera den myt Katrin återupprepar att de som håller ihop hela livet har inget bra liv, och att deras relation präglas av bitterhet, tjafs och sexlöshet. Att det finns relationer som präglas av detta vet varje familjerådgivare, sex-terapeut och själavårdare. Men hälsan tiger still, och jag vet många exempel på par som hållit ihop hela livet och som är nöjda med detta. Den så förkättrade kärnfamiljen som alla skäller på idag betyder mycket gott för många människor, både de vuxna men speciellt för barnen. Jag vet inte hur det skulle gå för dem om det som Katrin förespråkar, att byta partner i genomsnitt var sjätte år skulle bli allmän regel. Skall inte barnen då ha rätt att byta föräldrar var sjätte år också? Problemet är att de är inte så pigga på det, de är ofta klokare än vuxna och förstår att de har behov av kontinuitet och tryggheten i en lång relation som inte sviktar vid första bästa påfrestning.

Själv har jag varit gift i 32 år och känner mig stolt och glad över vår relation. Även om vårt sexliv inte är som i vår ungdom, så skulle jag för allt i värden inte vilja byta bort den gemenskap vi känner i förhållande till varandra där livet genom den glädje vi upplevt och de svårigheter vi kämpat oss igenom tillsammans svetsat oss samman, mot ett antal tillfälliga sexuella peak-erfarenheter som varar några år i taget. Jag gläder mig också över vår nu vuxna son som jag får stödja och som representerar livets fortgående genom generationerna. Jag och min fru gifte oss i Kyrkan och lovade varandra trohet  "i nöd och lust", och nöd och lust har det varit. Hade vi inte haft trohetskonceptet som en självklar sak som omgärdar vår relation och vår familj hade det kanske funnits stunder i vårt liv då vi följt minsta motståndets lag och gått åt var sitt håll, men nu när vi ser tillbaka på vårt gemensamma liv fylls vi av tacksamhet och glädje över att vi får fortsätta att leva tillsammans. Att klara av och kämpa oss igenom kriserna har gjort oss starka.

Hemligheten med Kärleken är att Eros måste kompletteras med Agape. Om kärlek och äktenskap bara skulle handla om vuxnas egoistiska begär av njutning och spänning, då kan det gå som för Katrin. Då infinner sig snart tomheten, det spelar ingen roll hur avancerade samlagsställningar och kryddor man än hittar på för sitt sex-liv. Kärleken måste också innehålla ett möte med den andre som innebär att man uppoffrar något av sig själv till förmån för den andre, att man ser den andra personen för hans/hennes skull utan att tänka på egen vinning och tillfredställelse. Annars blir kärleken inget annat än att två personer ömsesidigt egoistiskt utnyttjar varandra. Och det märkliga är att detta uppoffrande inte leder till att kärleken tar slut eller att det blir en brist eller begränsning för det egna självförverkligandet, tvärtom leder det till en fördjupad känsla av mening och glädje som fyller tomheten med nytt liv. Jag kan vittna om detta och jag vet många fler som kan vittna om detta.

En som har formulerat detta med kärlekens två sidor, Eros och Agape är påven Benedikt XVI som skrivit en liten bok som heter GUD ÄR KÄRLEKEN. Det var det första rundbrev han skrev till de kristna och till alla människor av god vilja efter att han tillträtt som påve. Boken finns utgiven på svenska på Veritas förlag och den råder jag dig Katrin att läsa under din sexabstinensfas. Jag skall med glädje skänka dig ett exemplar om du meddelar mig din adress. Jag rekommenderar också till studium några av de vackraste texterna om kärleken i Bibeln: Läs Höga Visan, läs Paulus text till kärlekens lov 1 Kor 13 och läs 1 Johannesbrevet kap 4, Gud är kärleken, därifrån är titeln hämtad till påvens bok. Läs texterna meditativt med öppet sinne, lyssna in vad texten har att säga till just dig i den situation du befinner dig nu. Jag önskar dig allt gott!

Min slutsats är alltså att det Katrin berättar om i Expressen inte kan göras till allmän regel och norm för hur relationer skall vara. Tvärtom behöver Katrin hjälp att utvecklas på detta område. Men det tragiska är att det verkar som om många ungas liv ser ut på ungerfär det sättet som Katrin beskriver. Det verkar vara slutresultatet av den anda som präglats av den dominerande radikala kristendomsfientliga kultureliten bestående av fyrtiotalister och femtiotalister som förespråkat fri sex utan band till kärlek i djupare bemärkelse. Nu lämnar vi efter oss en generation i ruiner, oförmögen att bygga upp fasta och trygga relationer.

Det värsta är att några i den unga generationen kändisar och politiker är nu fast övertygade om att detta är det bästa sättet att leva och vill göra det till norm. Jag blir förfärad över den unge "gröne" (i dubbel bemärkelse, han är miljöpartist) Alex Lindskog som på sin blogg prisar det Katrin Zytomierska skriver att han "tycker det är skönt med såna här friska fläktar på åsiktshimlen" och tycker det är bra att man ifrågasätter äktenskapet. Är det något som blivit ifrågasatt genom åren, så är det väl äktenskapet. Det behöver tvärt om på alla sätt styrkas. Att familjen och äktenskapet är förlegat och något människor inte behöver är en myt som inte blir sannare bara för att den återupprepas gång på gång. Miljöpartiet har många för kristna människor sympatiska tankar när det gäller miljön och synen att jorden är något vi måste förvalta och vårda, inte förstöra genom rovdrift och kortsiktig ekonomisk vinning. Därför är det tråkigt att just Miljöpartiet är det parti som mest intensivt attackerar familjen.  Maria Wetterstrands utfall mot Göran Hägglund under partiledardebatten i TV och nu Alex Lindskogs uttalande på sin blogg bådar inte gott. Jag tycker inte man som kristen kan stödja miljöpartiet så länge man driver denna familje-aggressiva linje.