Dags att avskaffa Kungliga salighetsverket

 Göran Skytte uppmärksammar i en ledarkolumn i SvD ,med anledning av att  9 biskopar vågat häva upp sin röst på DN´s ledarsida, att det sedan 20-talet finns en målmedveten politisk strategi att avskaffa Kyrkans inflytande i samhället, inte genom att förbjuda eller motarbeta den, utan genom att infiltrera den inifrån. I början på 1900-ville det socialdemokratiska partiet avskaffa statskyrkan,  men sedan ändrade man linje:  Man skulle behålla kyrkan och göra den till en del av den socialdemokratiska staten. Statskyrkan skulle användas för att ”befria Sverige från kristendom”. På 1930-talet sade kyrkoministern Arthur Engberg (s): ”Låt oss till att börja med avskaffa biskoparna och införa en kyrklig överstyrelse med en generaldirektör för Kungliga Salighetsverket.” Denna historia har återberättats i olika sammanhang. Maciej Zaremba skrev en artikelserie i DN 1999, och Göran Skytte berättade om det i sin bok  Omvänd som kom ut sommaren 2008. Många aktiva i Svenska kyrkan liksom alla biskopar och de som är insatta i historien känner säkert också till det. Därför är denna letargiska tystnad kring saken högst märklig. Det är som en helig ko man inte får tala om.

Zarembas artiklar: 1. Biskopen tiger i församlingen. 2. Kyrkan för folklig för sitt eget bästa. 3. Kvinnliga präster en fråga om tro? 4. Evangelium enligt Hedenius.

Men nu är det väl dags att befria Svenska kyrkan ur dess tvångströja och fullborda skiljandet från staten så att allt det liv, all tro och allt engagemang får komma till uttryck på sina egna villkor, inte styras av personer som inte på allvar är engagerade i Kyrkans liv. Att de 9 biskoparna vågade häva upp sin röst på DN´s ledarsida kändes som ett befriande ljus i mörkret. Må det inte bara vara ett tomtebloss som snabbt brinner ut. Alla åsiktstalibaner som upphävde sin röst och kritiserade biskoparna för att de vågade uttala sig bekräftar bara hur otidsenligt systemet med partipolitiskt styrning är. 

Antisemitism och judiska konspirationsteorier

 Det kan vara dags för en liten uppsummering av SSPX-diskussionen och den skandalösa historien med Richard Williamsons förintelseförnekelse precis dagarna innan påveh hävde exkommuniceringarna av de fyra SSPX-biskoparna (som dock fortfarande inte får tjänstgöra som biskopar i Katolska kyrkan). Efter en storm mot Vatikanen och påven där det ifrågasattes om Katolska kyrkan och påven  fortfarande hyser antisemitiska atttityder, trots allt som sagts i motsatt riktning under de sista årtiondena. T.o.m. ifrågasattes om påvens planerade Israel-resa kunde bli av. Efter de senaste veckornas uttalanden från Vatikanen och påven kan knappast någon tvivla på var han och Katolska kyrkan står. Konflikten med juiska ledare har helats, och planering för påvens Israel-resa pågår nu för fullt.

Richard Williamson tycks vara en udda figur också inom SSPX, man har tagit avstånd från hans uttalanden, om än inte lika tydligt som påven och Vatikanen, han har förbjudits att uttala sig om historiska frågor, och nu har han även blivit avsatt från sin tjänst som ledare för SSPX prästutbildning i Sydamerika. I ett uppföljande program till Uppdrag granskning, korrespondenterna special i veckan försökte man ge en bakgrund till hela historien. Det är givetvis svårt att tränga in i bakgrunden, och programmet skrapade nog bara på ytan, men gav ändå en del infallsvinklar att fundera vidare på. Jag tycker att medierna börjar ändra attityd och bemödar sig om en mera objektiv rapportering där man belyser både positivt och negativt och bemödar sig om att förstå sammanhangen.

Frågan hur det förhåller sig med antisemitismen och högerextremismen inom SSPX har inte blivit besvarad. Att SSPX verkar dra till sig vissa personer som har förkärlek för konspirationsteorier och högerextremism verkar klart, men frågan är hur man ser på dem inom SSPX, är det objudna gäster som svärtar ner brödraskapets rykte, eller delar de det som är dess livsluft om än i mera extrem form än de mera moderata anhängarna.

I diskussionen på min blogg var det en del kommentatorer som menade att förnekande av Förintelsen inget har med antisemitism att göra. För mig förefaller det dock absurt att säga så. - Att förneka Förintelsen är ett slag i ansiktet på det judiska folket. Men jag har förstått att Richard Williamson inte ser sig själv som antisemit, snarare är han en konspirationsteoretiker. Grundidén är inte att den judiska rasen i sig är underlägsen, men han hyser tanken att det bland mäktiga judiska män finns en konspiration mot västvärlden. Den brittiska katolska tidskriften Catholic Herald hade för ett år sedan en artikel om antisemitism hos Levfebristerna och hänvisar till dokument av Williamson på internet där han hänvisar till de beryktade Protocols of the Elders of Zion, dokument som påstås bevisa att det finns en judisk sammansvärjning mot Västvärlden, men det rör sig i själva verket om förfalskningar. De är dock allmänt kända och hänvisas till i många ny-nazistiska kretsar. Richard Williamson hänvisar till protokollen i ett brev till sina vänner och välgörare daterat 1 maj år 2000 som låg ute på internet så sent som för en vecka sedan på SSPX kanadensiska hemsida, men som nu verkar tagits bort. Där hänvisar han också till förhören med  Christian Rakovsky av en agent till  Stalin i ryskt fängelse natten mellan 25 och 26 januari 1938, samma natt som det var några märkliga ljusfenomen över himmelen i norra Europa vilka satts i samband med profetior från uppenbarelsen av Maria i Fatima.  (Maria säger i en av uppenbarelserna "...när ni får se natten upplyst med ett främmande ljus, ska ni veta att detta är tecknet på att Gud kommer att straffa världen för alla dess brott, genom krig, svält och förföljelser av Kyrkan och den Helige Fadern".  Det är i samma uppenbarelse där hon ber att Ryssland skall vigas till hennes Obefläckade Hjärta, vilket skall leda till Rysslands omvändelse. I Januariuari 1938 visade sig ett väldigt norrsken över Europa, en månad innan Tysklands intåg i Österrike - en del tolkade detta som det ljussken som hänvisats till i Fatima-uppenbarelsen). Rakowsky som av konspirationsteoretiker sägs vara en av de mäktiga i världen och påstås också vara frimurare. Frimureriet verkar figurera flitigt i liknande konspirationsteorier.

Protokollen från förhören med Rakovsky av Stalins agent skall ha smugglats ut ur fängelset och innehåller information om den judiska sammansvärjningen.  I brevet skriver Williamson bl.a. följande:

...Christian Rakovsky (Christian only in name), one of the internationalists who considered Stalin had betrayed Communism by putting the interests of Russia and himself first. Rakovsky, to save his life, promised to tell Stalin secrets of great value to Stalin. Stalin who knew that Rakovsky was one of those few men who are the real rulers of the world, agreed to listen. The resulting interrogation of Rakovsky by one of Stalin's agents inside the prison was recorded by the interpreter present for the interrogation, and by him it was smuggled out of the prison. By remarkable circumstances it reached the West, where it should be far better known than it is, but of course the modern world has a thousand ways of smothering its own dirty secrets. God puts in men's hands the "Protocols of the Sages of Sion" and the "Rakovsky Interview", if men want to know the truth, but few do. What Rakovsky told Stalin's agent was that as far as "they" were concerned (meaning the internationalist plotters for world control by money) he, Stalin, had betrayed their Communist Revolution in Russia. So to bring Stalin down, "they" had brought Hitler to power by giving to his Nazi party crucial financial support in the late 1920's....

Rakovsky's interrogator required confirmation of such secret realities. Rakovsky told him to check out his truthfulness with the USA ambassador in Moscow! This Mr. Davis duly confirmed everything Rakovsky had said. Rakovsky's life was spared. Stalin put out the feelers to Hitler, and the Ribbentrop Pact and World War Two were well on their way. Now when exactly did the Rakovsky interview take place? From midnight to 6 am, Moscow time, in the night of Jan. 2526, 1938, or, from 9 pm to 3 am West European time! In other words, the beginning of that interview overlapped exactly with the end of Our Lady's warning light in the night sky!

Efter att ha tagit del av dessa konspiratoriska teorier av Williamson blir man inte så förvånad över det som sagts att han tror att USA´s regering ligger bakom 11 september-händelserna, -det är liksom samma andas barn.

Gert Gelotte hänvisar på Katolsk Visions blogg till en annan, som han påstår, grovt antisemitisk artikel som stått att läsa på SSPX amerikanska hemsida. Den är borttagen, men går att spåra via Googles cache. Jag har inte hunnit läsa den, men kanske någon kan göra det och kommentera om ni håller med om Gert Gelottes karakterisering av innehållet.

 Fler länkar som jag hittat (jag svarar inte för innehållet).

The Rakovsky Interrogation, the Beginning of World War II, and the ‘Unknown Light’ of Fatima (Från ett forum som kallar sig traditionalistiskt katolskt)

Fisheaters - The Whys and Hows of traditional Catholicism

SSPX ant the Jews

Läs även andra bloggares åsikter om konspirationsteorier Läs även andra bloggares åsikter om sspx Läs även andra bloggares åsikter om andra vatikankonciliet Läs även andra bloggares åsikter om antisemitism Läs även andra bloggares åsikter om judarna

Knutby angår alla

 Det är nu fem år till händelserna i Knutby med mord och mordförsök, där pastorn blev dömd till fängelse trots att han inte utförde handlingarna och "barnflickan" som verkställdeoch, som domstolen ansåg, var styrd av pastorn dömdes till rättspsykiatrisk vård efter en rättspsykiatrisk utredning där hon fått den nyuppfunna och ifrågasatta diagnosen "Religiöst färgade övertygelser av psykotisk valör".

Mycket har skrivits om dramat, och nu lagom till 5-årsminnet händer en hel del. På Uppsala Stadsteater har en pjäs om dramat haft premiär, i veckan startar i TV en drama-serie om händelserna, och 5 februari anordnade sociologiska institutionen vid Uppsala universitet ett heldagsseminarium. Jag hade själv tänkt gå på det, men fick förhinder, men flera tidningar har rapporterat från seminariet.

Knutby-dramat är fortfarande ett öppet sår, inte bara för församlingen i Knutby, inte bara för kristenheten i Sverige, utan för hela vårt samhälle. Det är en naturlig reaktion att skjuta ifrån sig att reflektera och medvetandegöra egen delaktighet i att sådant kan hända mitt ibland oss. Knutbyförsamlingen skyller på Helge Fossmo som var "den onde". Kristenheten i Sverige, kanske framförallt Pingströrelsen som är närmast berörd, skyller på Knutbyförsamlingen, det var något som gick snett där, det kan inte hända i det övriga "sunda" kristna Sverige, och i det sekulariserade samhället i stort skyller man på religionen. Humanisterna får vatten på sin kvarn: Vad var det vi sa, religion ställer bara till elände. Det är en naturlig reaktion att skjuta det hela ifrån sig, men skall vi lära oss något av det som hänt, och skall såren kunna läkas, så tror jag det är viktigt att vi ser det hela utifrån ett allmänmänskligt perspektiv. Och som jag förstår så tar pjäsen på Uppsala statsteater upp ämnet ur ett sådant perspektiv. "Genomgående är pjäsen ärlig och ospekulativ", skriver Siewert Öholm i Världen Idag. Seminariet vid Uppsala universitet var också ett försök att närma sig ämnet utifrån ett allmänt sociologiskt perspektiv.

Svårast är det kanske för Knutbyförsamlingen själva att bearbeta traumat och komma vidare, och jag tror det är oerhört viktigt att resten av kristenheten inte vänder Knutby ryggen. Vare sig "vi" (alla andra kristna i Sverige) vill det eller inte, så tillhör Knutbyförsamlingen Kristi kropp enligt Paulus definition: Lider en lem lider hela kroppen. Och för att ta ett annat näraliggande exempel: Prästbrödraskapet SSPX tillhör också Kristi kropp vare sig "vi" vill det eller inte. Som kristna måste vi ta ansvar för saker som kan hända bland oss, maligna grupprocesser och bindningar som i Knutby, infiltration av antisemitiskt konspirationstänkande och högerextremism som i SSPX.

Det är alltid svårt för en person eller grupp att behandlas som ett objekt eller bli föremål för andras tyckande och spekulationer utan att man själv får möjlighet att vara med i dialogen.  Jag jobbar själv inom psykiatrin, och vår verksamhet står ofta i fokus och kritiseras. Kraven och förväntningarna från allmänheten är stora, politikernas löften om vad psykiatrin skall klara av skapar stora förväntningar, samtidigt som anslagen inte alltid matchar detta, klagomålen är många gånger stora, psykiatrin får bära hundhuvud för många våldsdåd som händer ute i samhället trots att det kanske inte varit möjligt att förebygga ens med det bästa psykiatriska omhändertagande. Det är en konst att stå för att vi gör ett bra jobb som vi är stolta över utifrån de grundförutsättningar vi har, samtidigt som vi inte tar kritiken personligt utan använder den konstruktivt i utvecklingsarbetet. Ibland händer det  att man blir utsatt för manipulerande behandling som när en student från konstfack nyligen spelade galen och kom in på psyk-akuten vid S:t Görans sjukhus i Stockholm. Man kan tycka vad man vill om liknande aktions-konst som samagerar med verkligheten. Konstfackstudenten iscensatte någonting som sätter fokus på skillnaden mellan verkligheten och skenverkligheten, vilket får oss att reflektera över att allt inte alltid är som det verkar vara.

Man kan mycket lätt förstå personalens och verksamhetschefens upprördhet att bli utsatt för något sådant, liksom man kan förstå Knutby-församlingens ifrågasättande av den enorma objektiviserande granskning de blir utsatta för. Men jag tror det gäller för Knutbyförsamlingen, liksom för oss i psykiatrin, liksom för SSPX och Katolska kyrkan då man blir utsatt för massiv kritik och oförstående, att höja sig över det subjektiva och försöka förstå och granska verkligheten på ett djupare plan. Allt är inte alltid såsom det förefaller vara vid en första anblick.

Om vi skall kunna hjälpa Knutbyförsamlingen vidare, så måste vi andra kristna i Sverige reagera så som vi vill att Knutby skall reagera. Vi kan inte svika dem, utan vi måste vara beredda att ta ansvar, också granska oss själva. En del anklagar Knutbyförsamlingen för att fortfarande vara "omogen" och isolera sig, ej ta ansvar för vad som hänt. Det stämmer nog att man har en lång väg att gå ännu. Men samtidigt ser jag öppningar, rop på hjälp. Säger man inte att man vill ha hjälp, att man är öppna för samtal. Under seminariet i Uppsala blev detta tydligt, och Sten-Gunnar Hedin som närvarade svarade direkt att man gärna möts. Jag hoppas detta kan bli verklighet. 

Ulf Ekman har haft en liten dispyt med Dagen där han klagar över deras bildval: Man publicerade en bild där Ulf hjärtligt hälsar på pastor Peter Gembäck från Knutby. Ulfs reaktion var att man spekulativt ville associera Livets ord med Knutby, sedan har följt en diskussion på chefredaktören Elisabeth Sandlunds blogg och på Ulf Ekmans blogg om hur medvetet man egentligen väljer ut sitt bildmaterial. Det må vara hur som helts med det. När jag såg bilden i Dagen var min association åt ett helt annat håll: Här visar en kristen ledare i Sverige att ha inte avvisar och isolerar Knutby utan räcker ut en hjälpande hand. Det kan vara en svår roll att bära, man riskerar att själv associeras med det negativa ryktet hos den man hjälper. Men den risken måste man kanske ta - precis som påven tog en risk när han hävde exkommuniceringarna för de fyra SSPX-biskoparna (utan alla andra jämförelser). 

Evolutionsteorin: deterministiska och slumpmässiga processer samverkar

 Jag fick mothugg på mitt förra inlägg om Darwin av ingen mindre än Erik Svensson professor i Zoologisk Ekologi i  Lund, en person som borde veta vad han talar om. Han hade skrivit om Darwin på sin blogg och länkat till mitt inlägg som exempel på pseudovetenskapliga argument mot evolutionsteorin. Jag svarade och frågade vad han menade med det.

Han säger: Det naturliga urvalet är, till skillnad från de slumpmässiga mutationerna, INTE en slumpmässig process utan tvärtom en deterministisk process. Evolution genom naturligt urval är alltså en teori om hur hur denna deterministiska process interagerar med den stokastiska (slumpmässiga) process som mutationerna är. Påstående att den genetiska koden inte kan påverkas av naturlig selektion är felaktigt, det finns många studier som styrker detta.

Intressant! Men talar vi om samma saker? Jag tror inte jag har hela sammanhanget klart för mig, jag är ingen expert, men som jag förstår är det fortfarande sant att evolutionsteorin inte förklarar hur allting kommit till. Inom ramen för det som redan är till är det en teori som beskriver en deterministisk process, det naturliga urvalet där överlevnaden av de bäst anpassade samverkar med den slumpmässiga genetiska variationen så att det blir en slags utvecklingsprocess inneboende i naturen/skapelsen. Oaktat Darwin, så tvivlar jag på på att allt tillkommit och satts igång bara sådär, antagandet om att någon, Gud, ligger bakom är sannerligen inte tagit ur luften eller orimligt.

Det viktiga är att vetenskap får vara vetenskap och tro får vara tro. Denna återkommande debatt, Gud eller Darwin är egentligen en pseudodebatt. Kristnas ifrågasättande av vetenskapliga upptäckter provocerar fram en motkraft hos vetenskapen som gärna får övertoner av missionerande. Det är egentligen onödigt. Det mänskliga förnuftet och vetenskapen kan aldrig någonsin motsäga Gud, att utforska naturen är ju att tränga allt djupare in i Guds mysterium.

En artikel i New York Times pläderar för att man skall tona ner den ideologiska sidan av Darwinismen. evolutionsteorin idag är lika lite en produkt av Darwin som gravitationsläran är en Newtonism eller astronomin är en kopernicism, eller psykoterapin är en freudianism. Mycket har hänt inom alla dessa vetenskaper sedan dess anfäders dagar. Om man tonar ner -ism-aspekten av det hela som associerar till ideologi i långt större utsträckning än vetenskap, så får man ner det hela på jorden och dessa pseudodebatter mellan tro och vetande kan upphöra.

Påvliga universitetet Gregoriana i Rom anordnar i mars en internationell konferens: Pontifical Gregorian University: III STOQ INTERNATIONAL CONFERENCE "Biological Evolution: Facts and Theories"

Johannes Paulus II´s encyklika Tro och Förnuft från 1998.

Daqrwin förklarar inte hur allt uppstod

 Idag är det 200 år sedan Darwin föddes. Darwin var en stor vetenskapsman som gjorde skarpsinniga iakttagelser och drog vissa slutsatser därav. Man behöver dock inte vara kreationist för att inse att hans utvecklingslära knappast förklarar allt, och att den gängse föreställningen att allt kommit till av en slump är knappast en slutsats man kan dra av Darwins upptäckter. Darwin var självkristen och drog inte den slutsatsen av sin forskning. Det är intressant att se att denna idé omfattas med närmast religiös övertygelse av många moderna människor. Men den moderna genetiska forskningen understödjer knappast en sådan teori, utan ställer fler frågor än den ger svar.  Några fackmän på området har skrivit en artikel på Claphaminstitutets hemsida som belyser problemet.

Den genetiska koden har formen av en lång unik kombination av fyra olika s.k. nukleotider: adenin, guanin, cytosin och thymin. Den mänskliga genetiska koden innehåller sex miljarder kombinationer. Till sin omfattning kan det jämföras med tre miljoner boksidor à 2.000 tecken vardera eller ett bibliotek med 10.000 böcker à 300 sidor. Den grundläggande frågan hur denna information ursprungligen skapats är inte besvarats, och slumpen tycker jag är en ganska osannolik förklaring.

Den standardförklaring, som ges för all evolution, är att den genetiska koden har utvecklas genom gynnsamma slumpvisa mutationer, som bevaras genom naturligt urval är en ganska osannolik förklaring som inte kan bekräftas av modern genetisk forskning. För att använda bokanalogin så påstås instruktionsmanualen ha utvecklats genom successiva, ackumulerade tryckfel.

Författarna skriver:

Det finns stora och små mutationer. De stora, s k makromutationerna, berör samtidigt mellan ett tusen och en miljon nukleotider , vilket kan jämföras med upptill 500 sidor i vår bokanalogi. De är ovanliga och genom sin omfattning leder de oftast till att individen blir svårt sjuk eller dör omedelbart. Defekterna förs inte vidare till nästa generation och är således på sätt och vis självbegränsande ur ett evolutionärt perspektiv. Sådana förändringar bekräftar riktigheten i evolutionsteorins tes: “survival of the fittest”. I andra ändan av spektrumet har man mutationer som bara berör förändring av en enda nukleotid, s k punktmutationer. De är allra vanligast och 25 gånger vanligare än makromutationer. I motsats till makromutationen är punktmutationen väldigt subtil och leder därför oftast inte till att någon muterad individ dör eller hindras att föra sin mutation vidare till nästa generation. Det kan jämföras med ett enkelt stavfel i en boktext. Ett sådant har ju ingen betydelse för informationsöverföringen, såvida det inte drabbar mycket känsliga delar av informationen.

Man tror idag att gynnsamma mutationer är ett tusen till en miljon gånger sällsyntare än skadliga sådana, om de överhuvudtaget finns. Men om de finns, så anses även dessa ha så subtil effekt, att de inte kan bli föremål för ett urval. Det har t.ex. under de senaste hundra åren inte publicerats ett enda exempel på informationsskapande mutation i den vetenskapliga litteraturen.

Deras slutsats: Hur har den genetiska informationen ursprungligen skapats, när den naturliga processen verkar vara att fortlöpande förstöra den? Livets uppkomst synes alltså fortfarande vara en gåta trots att evolutionsbiologer vill göra gällande att gåtan är löst och att det bara återstår några detaljer att reda ut.

Se också inlägget "Darwin dödade inte Gud" på bloggen Vem tänder stjärnorna.

Pontifical Gregorian University: III STOQ INTERNATIONAL CONFERENCE "Biological Evolution: Facts and Theories"

Läs även andra bloggares åsikter om darwin Läs även andra bloggares åsikter om utvecklingsläran 

Helle Klein: Svenskkyrkliga biskopar är mörkersällskap

Man kan få huvudvärk för mindre, skriver Helle Klein på sin blogg sedan hon läst debattartikeln i DN av 9 svenska biskopar som ansluter sig till den linje om samkönade äktenskap som bl.a. DN´s ledarsida, biskop Anders Arborelius m.fl. kyrkliga ledare, humanisternas Christer Sturmark m.fl anslutit sig till och som är kärnan i det Kristdemokratiska förslaget, dvs att låta allt som har med äktenskapets juridik att göra skötas av staten helt könsneutralt, utan religiös inblandning, de som vill ha det så kompletterar detta med vigsel i kyrkan i enlighet med sin tro, de som vill kan ordna en borgerlig vigselakt under festliga former. De nio biskoparna som undertecknat artikeln är Carl Axel Aurelius,  Göteborg, Esbjörn Hagberg, Karlstad, Antje Jackelén, Lund, Lennart Koskinen, Visby, Caroline Krook, Stockholm, Hans-Erik Nordin, Strängnäs, Ragnar Persenius, Uppsala, Hans Stiglund, Luleå och Sven Thidevall, Växjö.

Biskoparna för det hela ett steg framåt genom att konkret förslag: Låt äktenskapet registreras i samband med hindersprövningen som redan idag görs hos den lokala skattemyndigheten, det behövs inga fler extra moment för brudparet för att få äktenskapet prövat och godkänt av staten. Ett utmärkt och självklart förslag för ett modernt demokratiskt samhälle som 1) klart skiljer det civila från det religiösa 2) garanterar den civilrättsliga majoritetens beslut och önskan att äktenskapet civilt skall vara könsneutralt, 3) garanterar religionsfriheten och att staten håller sig borta från att lägga sig i interna kyrkliga frågor.

Eftersom en förblindad riksdagsmajoritet nu riskerar att rösta igenom ett förslag som är både ogenomtänkt och omodernt, som riskerar att skapa en ny ännu värre konflikt i Svenska kyrkan än den 50-åriga kvinnopräststriden och som i sina konsekvenser inte gagnar homosexuellas jämställdhet och som kränker religionsfriheten är biskoparna inlägg behövligt, ett uppvaknande i elfte timmen. Det tycker inte Helle Klein, hon tycker biskoparnas inlägg är bedrövligt. Inte nog med det, hon kallar biskoparna för "ett mörkersällskap". Dock inte alla, hon skiljer ut tre som är katter bland hermelinerna i mörkersällskapet: "vad biskopar som Caroline Krook, Lennart Koskinen och Antje Jackelén gör i detta mörkersällskap är en gåta", skriver hon. Om nu dessa biskopar är mörkmän, hur mycket skall Helle Klein då inte anse att biskop Anders Arborelius, pastor Ulf Ekman, pingströrelsens Sten-Gunnar Hedin, Evangeliska Frikyrkans Stefan Swärd m.fl. tillhöra denna skara av mörkmän. Klein förfasar sig över att biskoparna nu gör "gemensam sak med högerkristna och evangelikala frikyrkor, det är milt sagt pinsamt", skriver hon.

För Helle Klein är en dogm glasklar: Håller man fast vid den tidigare rådande teologiska synen på äktenskapet (som Svenska kyrkan till alldeles nyligen omfattat, och som omfattas av majoriteten av världens kristna) så är man per definition homofob och diskriminerare av mänskliga rättigheter. Men Helle Klein och andra med henne som nu snabbt vill driva igenom det aktuella riksdagsbeslutet har fel. Kyrkornas (och även andra religioners) fasthållande vid äktenskapet som en heterosexuell institution är inte diskriminerande. Det är ingen "rättighet" att vigas till äktenskap, och det innebär ingen diskriminering att homosexuella inte får gifta sig lika lite som det innebär en diskriminering att syskon som lever tillsammans inte får gifta sig. Betoningen i äktenskapet ligger inte på kärleken (även om det också är en viktig komponent), utan just på komplementariteten (vilket förutsätter en man och en kvinna) samt förmågan att ge liv.

Helle Klein har en speciell uppfattning om folkkyrkotanken: Enligt henne bygger den på att kyrkan skall vara politiskt styrd och anpassa sig till tidsandan. Hon kallar de 9 biskoparnas debattinlägg "ett elitistiskt försök att runda både riksdagsmajoriteter och kyrkomötesmajoriteter". Kan det sägas tydligare: Klein vill lägga munkavle på biskoparna. De får absolut inte ha egna meningar om något som strider mot riksdagsmajoritetens och kyrkomötets beslut. Med Helle Kleins agenda förvandlas biskoparna till symboliska galjonsfigurer, ungefär på samma sätt som kungen är en symbol för Sverige.

Det ligger något positivt i folkkyrkotanken, det håller jag med om, men jag tror den förfelas om det innebär att Kyrkan skall styras av majoritetsbeslut och ett politiskt kyrkomöte. Trons skatt är något som Kyrkan har fått att förvalta, och det måste den göra utifrån sina egna förutsättningar, annars finns snart inget kvar annat än vissa historiska symbolvärden, och att man servar befolkningen med cermonier i samband med dop, konfirmation, bröllop och begravning, men snart vet ingen vad det bakomliggande innehållet i dessa cermonier egentligen är. Visst är kyrkan och kristendomen en stor folkrörelse i Sverige idag, jag tror det är fler kyrkobesökare på en vecka i vårt land än det är utövare och åskådare på olika idrottsevenemang. Och de flesta kyrkobesökare är inte sådana för vars skull Helle Klein vill bevara folkkyrkan, utan det är aktivt troende medlemmar i olika kyrkor, Katolska kyrkan, olika frikyrkor, aktiva medlemmar i Svenska kyrkan för vilka den kristna tron är något mycket mer mer levande än att några gånger i livet ta del av religiösa stämningar och traditioner.

Jag tror vi får se ett helt nytt ekumeniskt landskap i Sverige med helt nya gränslinjer som inte längre går mellan katoliker och protestanter, mellan frikyrkor och Svenska kyrkan, mellan traditionalister och förnyare, mellan sakramental och karismatisk kristendom, utan mellan dem som vill bevara trons skatt som Kyrkan fått ta emot den och som formulerats i de stora trosbekännelserna, och de som vill relativisera och subjektivifiera tron.

Idag skriver 4 biskopar från Svenska kyrkan en DN-artikel till försvar för att staten skall fortsätta att blanda samman civilrättsligt och religiöst. Deras argument är inte övertygande, och jag tror faktiskt att deras artikel får motsatt effekt än vad de föreställt sig: Att fler och fler inser att man i vårt moderna sekulariserade samhälle bör skilja på civilrättsligt och kyrkligt. Det skapar en större stabilitet i vårt gemensamma pluralistiska samhälle, samtidigt som religion och kyrkor mera kan komma till sin rätt i att på ett positivt sätt finnas i samhället och tillhandahålla den andliga skatt man förvaltar.

Läs mera:

Regeringen stressar fram äktenskapsbeslut. Stöd för KD´s förslag om civilt äktenskap Dagen Dagen DN debatt med fler biskopar - fast färre. 

Nu känner jag igen påven!

 Äntligen har så ett  klargörande meddelande kommit från Vatikanens statssekretariat som slutgiltigt skingrar alla dimmor kring ex-exkommuniceringarna. Beslutet att häva exkommuniceringen av fyra SSPX-biskopar, bland dem den Förintelse-förnekande Richard Williamsson vars intervju med TV´s Uppdrag granskning väckt reaktioner runt hela vår värld slog ner som en bomb, och många med mig blev chockade. Svajar påven plötsligt på målet när det gäller antisemitism? Vill han kompromissa med Andra Vatikankonciliet och vrida klockan tillbaka och stänga det fönster mot världen som påven Johannes XXIII öppnade genom sitt aggiornamento och genom att sammankalla konciliet?

Nej, så är det inte, ett klart och tydligt besked på alla punkter får vi från Vatikanen. Hävandet av exkommuniceringen tillkännagavs på 50-årsdagen av Andra Vatikankonciliets öppnande och i samband med ekumeniska böneveckan, - en nog så tydlig signal till SSPX-biskoparna att de måste acceptera konciliet och ekumeniken om de önskar full gemenskap med Rom igen. Beslutet om tillkännagivandet hade förberetts under lång tid, det var inget påven planerade på bara några dagar, och påven kände inte till biskop Williamsons åsikter om Förintelsen (Shoa).

I meddelandet sägs:

Hävandet av exkommuniceringen...
Den Helige Fadern önskade avlägsna det hinder som omöjliggjorde öppningen för dialogens port. Nu väntar han på att de fyra biskoparna uttrycker samma tillgänglighet genom att fullt sluta sig till kyrkans doktrin och disciplin.
Exkommunicering.. är ett mycket allvarligt straff, som biskoparna fick den 30 juni 1988... var en följd av Mons Marcel Lefebvres olagliga vigning av de fyra biskoparna. Denna hävning av exkommuniceringen har befriat de fyra biskoparna från ett allvarligt kanoniskt straff, men den har inte ändrat på den juridiska situationen av Prästbrödraskapet, som just nu inte åtnjuter något kanoniskt erkännande i den Katolska Kyrkan. Vad gäller de fyra biskoparna, har de inte heller någon kanonisk funktion i kyrkan, även om exkommuniceringen är hävd, och de utövar inte lagligt ett ministerium i kyrkan.

Tradition, doktirn och Andra Vatikankonciliet
För att Prästbrödraskapet S:t Pius X ska få ett erkännande i framtiden är det nödvändigt att det fullt erkänner det Andra Vatikankonciliet och påvarna Johannes XXIII:s, Paulus VI:s, Johannes Paulus I:s, Johannes Paulus II:s och Benedictus XVI:s läroämbeten.

Uttalanden om Shoa
De ställningstagande som biskop Williamson tar i förhållande till Shoah är absolut oacceptabla och den Heliga Fadern avsäger sig dem med kraft... För att Biskop Williamson ska få tillstånd att utöva sitt biskopsämbete i Kyrkan måste han även offentlig och oåterkalleligt ta avstånd från sina tidigare ställningstaganden om Shoah. Åsikter som påven vid exkommuniceringen inte kände till.

Påven ber om alla troendes förböner för att Herren ska upplysa Kyrkans vandring. Må Herdarnas och de troendes engagemang växa, för att stödja Petri Efterföljares känsliga och viktiga mission som ?enhetens beskyddare? i Kyrkan.

[meddelandet på italienska på Vatikanens hemsida]  [meddelandet på svenska]  [ljudfil, Vatikanradion]

Tydligare än så kan det inte sägas. Det är på detta sätt jag känt påven och den anda som präglar hans pontifikat. Vad som är oroande och pinsamt är alla de som under veckan försvarat eller bagatelliserat biskop Williamsons uttalanden, helt okritiskt hejat på påven, och kritiserat dem som varit tveksamma till påvens beslut mot bakgrund av Williamsons uttalanden. Vad säger det om dem, och vad säger det om SSPX som organisation att man inte tidigare själva gjort upp med Williamson och inte låtit honom ha en ledande position inom brödraskapet? Inte ens efter hans skandalösa TV-intervju sades något om att han var olämplig som biskop inom SSPX.

Sedan kan man fråga sig om varför det inte fanns mer kunskap om förhållandena inom Vatikanen så att man kunde förutse komplikationerna, Williamssons antisemitska tendenser var inte helt okända också före TV-intervjun. Kunskapen fanns inom Vatikanen, men kommunikationen mellan olika avdelningar var dålig. Kardinal Walter Kasper säger till BBC News att olika delar av administrationen i Vatikanen inte talat tillräckligt mycket med varandra och att man missat att undersöka vilka problem som kunde uppstå när exkommuniceringen hävdes.

Organisatoriska problem och kommunikationsproblem alltså! Det är alltför vanligt att det är den svaga punkten i stora organisationer, tydligen så också i Vatikanen. Jesuitprästen Tom Reese från USA pekade nyligen i en intervju med Reuters på problemet att påven Benedikt XVI i sitt pontifikat inte lyckas så bra med de intentioner han har på grund av att han omger sig med dåliga rådgivare och inte ser till att han rådfrågar de konsulter han borde rådfråga innan han tar viktiga beslut. "Han omger sig med personer som inte är så smarta som han själv och som aldrig skulle drömma om att ifrågasätta saker som kommer från honom. En skärpt ledare som omger sig med mindre skärpta personer kommer alltid att hamna i större trångmål än en medelmåttigt begåvad ledare som omger sig med skärpta rådgivare", säger Reese. Kardinal Kasper som är ansvarig för relationerna mellan Katolska kyrkan och judarna tillhör de personer som påven inte konsulterade innan beslutet.

Påven blir ju ofta kritiserad och misstolkad, ofta oförskyllt, men i detta fallet kunde man kanske en hel del trubbel undvikits om kommuniktationen fungerat bättre inom Vatikanen. Misstolkad eller inte, påven är i alla fall prestigelös och ser till att han reder upp missförstånden. Vi minns hans föreläsning i Regensburg där hela pressen och alla hans belackare tillsammans med militanta islamister rasade mot honom och han oförskyllt sågs som islamofob och en stridslysten fundamentalist. Efter en tid hade han vänt detta till motsatsen och samlat den muslimska världens ledare till fredlig dialog. På samma sätt är jag övertygad om att den fredliga och vänskapliga relationen till judarna inte bara kommer att bestå, utan fördjupas och utvecklas, och påven bevisar på nytt att belackarna hade fel igen i sin misstro mot honom.

Till sist - Det sägs att det cirkulerar något PM i Vatikanen om att SvT genom sitt program om SSPX skulle ha iscensatt en kupp mot påven. En sådan teori är osannolik och tas nog inte på allvar i Vatikanen.  Det är ändå möjligt att ett sådant PM har upprättats av någon nitisk person, kanske på impulser från Sverige där liknande teorier framförts på fullt allvar på vissa bloggar. Det är löjligt att spekulera i sådant och det gagnar sannerligen inte Kyrkan. Stockholms Katolska stifts pressekreterare Maria Hasselgren tog i en intervju i radions P1 idag avstånd från denna teori som hon ansåg helt osannolik.

Mera på denna site om Andra Vatikankonciliet.