Dödshjälp avhumaniserar vården

 Nyligen skrev jag tillsammans med några läkarkolleger en artikel om dödshjälp som publicerades i Sydsvenska Dagbladet. I artikeln förklarar vi varför vi tror att införande av dödshjälp skulle vara ödesdigert. Tänkvärt är att de sjukvårdsanställda som dagligen arbetar nära döende patienter är klart mer motvilliga till en lagstiftning  som tillåter aktiv dödshjälp än de teoretiker som är långt borta från den kliniska verkligheten. Att läkare inom palliativ vård till stor del är emot aktiv dödshjälp kan bero på att de är medvetna om en dödslängtans skiftande karaktär, och att sådana önskningar ofta försvinner när vård ges som möter patientens verkliga önskemål.

Det finns många skäl för att avvisa tanken på läkarassisterat självmord och dödshjälp. Hur blir förtroendet för läkaren och sjukvården? Hur blir det med beredskapen från vårdpersonalens sida att möta lidande? Är jag som svårt sjuk en börda för mina anhöriga och för vården? Är min behandling för kostsam? Får jag som patient välja läkare som inte bidrar till patienters död? Hur fungerar en läkare själsligt efter att ha gett en giftinjektion? 

Den avgörande frågan filosofiskt och moralteologiskt sett handlar om avsiktlighet. Det är en avsevärd skillnad på att ge en giftinjektion eller drog vars syfte är att döda och att avstå från alla tänkbara livsuppehållande åtgärder för att in absurdum senarelägga dödsögonblicket. I Sverige är det tillåtet att stänga av respiratorn på en patient som är hjärndöd och som aldrig skulle klara sig utan respirator resten av livet. Likaså kan man avstå från att sätta in olika intensivvårdsåtgärder på en redan dödsjuk människa om man vet att det bara skulle förlänga en plågsam dödsprocess.  I sådana fall handlar det om att låta den naturliga dödsprocessen att ha sin gång, inte att aktivt döda.

Det nyligen i media uppmärksammade fallet med en italienska kvinna, som avled genom att man avslutade sondmatning och vätsketillförsen hör i detta sammanhang faktisk inte hemma under begreppet eutanasi, där handlade det om att låta den naturliga döden ha sin gång.

Enligt European Association of Palliative Care, etikprofessor emeritus p Erwin Bischofberger m.fl. definieras eutanasi som en aktiv handling utfört av läkare på den sjukas enträgna och upprepade begäran, och som syftar till att avsluta den sjukas liv.

Katolska kyrkans syn på eutanasi.  Herdabrev för livets söndag 2008: Biskop Anders Arborelius: Rätten att leva tills man dör.

Stämningarna i Sydsverige för tankarna till judeprogromerna i 1930-talets Tyskland

 Det är oroväckande med den krigshets och antijudiska dödsretorik som sprids av Hamas och andra militanta islamistgrupper, samt även en aggressiv krigspropaganda mot hela västvärlden. Det är också oroväckande hur vänstergrupper aningslöst spelar denna propaganda i händerna genom sin ensidiga Israel-kritik. Detta sagt utan att man för den skull behöver försvara allt som Israel gör.

Antijudaism 1. Hamas dödsföraktande retorik.  Denna video visar hur Hamas i sin retorik inte bara talar om Israels utplånande och att döda judar utan också om krig mot hela västvärlden.  Är detta Hamas riktiga ansikte? Har någon hört Hamas officiellt ta avstånd från de budskap som framkommer på denna video?

Antijudaism 2: Israeliska idrottsmän motarbetas. Med Parollen är “Stoppa matchen! Befria Palestina!”  spelar SSU Hamas i händrna och sväljer helt deras propaganda. Brev till Ilmar Reepalu.  25% av alla dödsoffer i Gaza var civila personer. 300 civila liv gick till spillo pga Hamas medvetna krigstaktik. Omvärlden har fått ett förvrängt intryck av siffrorna på grund av Hamas falska rapportering.

Antijudaism 3: SSPX fortsätter att sprida antijudisk propaganda på sina hemsidor.  Den belgiska tidningen Joods actueel har kartlagt SSPX hemsidor från olika delar av världen. Richard Williamsons skandaluttalande i TV-intervjun nyligen verkar inte vara en isolerad händelse. Joods Actueel harfunnit att grovt antisemitiska budskap sprids på bred front av SSPX till medlemmarna runt om i världen. På den amerikanska hemsidan heter det att judarna är "mänsklighetens fiende". Där formuleras tesen om en judisk världskonspiration och judarna sägs vilja förstöra den katolska ordningen för att lägga världen under judiskt styre. På den irländska sidan skriver man att dagens judar är skyldiga till Gudsmord. Dagen1 Dagen 2. - SSPX har uppenbarligen mycket att förklara ännu!

Oroande propagandakrig mot judarna

 Det är oroväckande med den krigshets och antijudiska dödsretorik som sprids av Hamas och andra militanta islamistgrupper, samt även en aggressiv krigspropaganda mot hela västvärlden. Det är också oroväckande hur vänstergrupper aningslöst spelar denna propaganda i händerna genom sin ensidiga Israel-kritik. Detta sagt utan att man för den skull behöver försvara allt som Israel gör.

Antijudaism 1. Hamas dödsföraktande retorik.  Denna video visar hur Hamas i sin retorik inte bara talar om Israels utplånande och att döda judar utan också om krig mot hela västvärlden.  Är detta Hamas riktiga ansikte? Har någon hört Hamas officiellt ta avstånd från de budskap som framkommer på denna video?

Antijudaism 2: Israeliska idrottsmän motarbetas. Med Parollen är “Stoppa matchen! Befria Palestina!”  spelar SSU Hamas i händrna och sväljer helt deras propaganda. Brev till Ilmar Reepalu.  25% av alla dödsoffer i Gaza var civila personer. 300 civila liv gick till spillo pga Hamas medvetna krigstaktik. Omvärlden har fått ett förvrängt intryck av siffrorna på grund av Hamas falska rapportering.

Antijudaism 3: SSPX fortsätter att sprida antijudisk propaganda på sina hemsidor.  Den belgiska tidningen Joods actueel har kartlagt SSPX hemsidor från olika delar av världen. Richard Williamsons skandaluttalande i TV-intervjun nyligen verkar inte vara en isolerad händelse. Joods Actueel harfunnit att grovt antisemitiska budskap sprids på bred front av SSPX till medlemmarna runt om i världen. På den amerikanska hemsidan heter det att judarna är "mänsklighetens fiende". Där formuleras tesen om en judisk världskonspiration och judarna sägs vilja förstöra den katolska ordningen för att lägga världen under judiskt styre. På den irländska sidan skriver man att dagens judar är skyldiga till Gudsmord. Dagen1 Dagen 2. - SSPX har uppenbarligen mycket att förklara ännu!

Sopa inte pedofiliproblematiken under mattan

I Finland har flera fall av pedofili i pingstförsamlingar uppdagats och det har chockerat allmänheten. Anna-Liisa Mikkonen, terapeut och själavårdare som lyssnat på kvinnor i själavårdssamtal är enligt Dagen inte förvånad. Det är toppen på ett isberg som vi ser, säger hon. Barn utnyttjas sexuellt mer än man tror. Ämnet förtigs av de drabbade, och pastorerna vill inte heller så gärna tala om det hela. De är mer oroade för församlingens rykte än för de som blivit offer för övergrepp. En orsak för att man tiger om sexuella övergrepp är skammen. I en kristen kontext där man har stora krav på renhet och frihet från synd tänker man att sådant inte kan hända. När det sedan ändå sker, så förnekar man det. Det kan gå så långt att man även stöter ut offret, eftersom man inte tror att det är sant, det som hon eller han säger. Ännu svårare kan det vara när det händer inom familjen.

Detta är absolut inget som bara händer inom Pingstkyrkan, för några år sedan uppmärksammades problemet inom Katolska kyrkan i bl.a. USA, Irland och Australien. Enligt John Jay-rapporten var så många som 4% av prästerna i USA på något sätt involverade i pedofili-brott eller anklagelser om övergrepp mot barn. I en liknande rapport från Irland är motsvarande siffra är 3%. Detta är en fruktansvärd verklighet som sätter djupa sår för hela livet i många barns liv.  Det är heller inget som bara händer inom kyrkorna, det är ett problem i samhället i stort. I Irland visar undersökningar att av 127 000 personer som uppgett att de utsatts för sexuella övergrepp som barn, var förövarna i knappt 5 000 av fallen katolska präster. En intressant notis är att i gruppen där förövarna var katolska präster så var andelen pojkar av de som utsatts för övergrepp större än i gruppen som helhet. Polisen har under senare år lagt ner stora resurser på att kartlägga pedofil-nätverk på internet, och i psykiatrisk praksis är det inte sällan man stöter på att det finns traumatiska barndomsupplevelser upplevelser på detta område som bakgrund till psykiska problem i vuxen ålder.

Den positiva sidan av att dessa skandaler som uppmärksammats inom Kyrkorna är att man fått upp ögonen för problemet, vilket gör att offren kan få upprättelse och att man kan förebygga att nya övergrepp sker, samtidigt som man kan utveckla handlingsplaner för hur man skall gå till väga om ändå något inträffar. Sådana handlingsplaner har tagits fram i USA och i många andra katolska stift världen över, I Sverige har Sveriges Kristna råd arbetat med problemet, och Stockholms Katolska stift har för några år sedan tagit fram en handlingsplan. Ett utbildningsmaterial har tagits fram av diakonen och psykologen Björn Håkonson. Alla präster, anställda och volontärer som arbetar med barn och ungdomar får utbildning om sexuella övergrepp.  Biskop Anders Arborelius gick för en tid sedan i en annons publicerad i Göterborgs-Posten och Dagen ut med en ursäkt för sexuella övergrepp gjorda av en katolsk präst i Sverige på 50-talet.  Den utsatta personen anmälde det hela till stiftet år 2005, och en utredning, så grundlig som är möjligt efter så många år, gjordes.

I Finland har Anna-Liisa Mikkonen har varit med i en arbetsgrupp inom den finska pingströrelsen och arbetat fram riktlinjer för hur man skall handla när pastorer eller församlingsanställda visar sig vara skyldiga till sexuella övergrepp på barn eller kvinnor. Hon är dock kritisk till processen för hur dessa riktlinjer tagits emot. Det är fortfarande så att dessa frågor lätt tystas ner, många tror att de har koll men har det inte. Det finns fall då man tagit hand om förövaren, men lämnat offren åt sitt öde etc.  

Inget säger att det är bättre i Sverige. Det är säkert i kyrkorna som i samhället i stort När det händer tragedier träder ofta en ansvarig politiker eller tjänsteman fram och säger att det som inte fick hända tyvärr har hänt. En utredning tillsätts för att se hur man skall förebygga att det inte händer igen, men ofta har man en känsla av att inte så mycket förändras. När den massmediala uppmärksamheten falnat är allt som vanligt igen.

Varje övergrepp på ett barn är en tragedi för den som drabbas, det är sannolikt inte vanligare inom kyrkorna än i samhället i övrigt, men när förövaren är en kyrkans man blir den moraliska indignationen ännu större eftersom man förväntar sig att en präst lever som han lär och man kan inte underskatta den skada det gör när det gäller att sprida misstro och förvirring bland dem som satt sin tilltro till kyrkan.

Det är viktigt att fortsätta att hålla fokus på dessa frågor och att både ha ett förebyggande förhållningssätt och en beredskap att ta om hand iblnadade personer då väl något inträffar. Detta är som sagt ingen sällsynt problematik vare sig inom kyrkor och samfund eller i samhället i stort. 

Motarbetar medierna kyrkan?

 På Dantes nyheter reflekterar man över medierna och Kyrkan. Efter en inledande mediastorm i samband med SSPX-biskopen Richard Williamsons skandalösa intervju i TV där Katolska kyrkan anklagades för otydlighet när det gäller var man står i förhållande till judarna och synen på Förintelsen, så har påven gjort flera mycket tydliga markeringar som inte kan missförstås: Det ör oacceptabelt att förneka Förintelsen, särskilt när det kommer från en av kyrkans herdar. Richard Williamson får inte verka som biskop i Katolska kyrkan. Relationen till Israel och det judiska folket är mycket gott, påven har träffat judiska ledare och håller som bäst på att förbereda sin resa till Israel.

Det borde alltså inte vara några otydligheter kvar om var Katolska kyrkan står. Ändå kan Barbro Hedvall i en krönika i DN för några dagar sedan skriva: ."..när påven och Vatikanen inte heller förmår hantera mörkermän som Williamson på ett klart och entydigt sätt fruktar de moderna och utåtriktade krafterna att klyftan inom kyrkan ska bli för djup". För inte så länge sedan hade PC Jersild, en annan DN-medarbetare återupprepat en annan lögn som spridits om påven och som också tydligt dementerats, den om att han uttryckt sig negativt om homosexuella i sitt jultal, vilket alltså visade sig vara en tidningsanka.

Finns det hos media en medveten illvilja mot Kyrkan som gör att man håller fast vid negativa vinklingar och förbiser den korrekta faktabild som Kyrkan faktiskt ger.

Dantes nyheter funderar över frågan om upprördheten över hela vår jord i samband med Williamson-intervjun:  Blev verkligen allmänheten runtom på vår jord, inkl. muslimerna och kineserna, så upprörd över biskop Williamsons ansvarslösa uttalande att medierna som en naturlig följd av sitt nyhetsuppdrag helt enkelt måste rapportera om en spontan, världsvid chockvåg?  "Eller har de västerländska medierna av illvilja mot kyrkan och påven skapat en opinionsstorm ur en välkommen - och f.ö. framletad, framprovocerad, sedan konserverad - förevändning? I en typisk västerländsk eliternas "uppgörelse" med sitt kristna arv?"

Pater Peter Gumpel som i trettio år har han forskat i bl.a. frågan om Pius XII och judarna kan sägas vara vår främsta expert på detta område har erfarenheter av hur svårt det är att få medierna att överge omhuldade fördomar.  Hans slutsatser går tvärtemot den bild som ofta sprids att Pius XII genom sin passivitet visade att han i i lönndom stödde nazisterna.  Trots massiv saklig information om motsatsen är det svårt att få medier att överge denna negativa bild. I vissa militant anti-katolska kristna kretsar uppehålls samma fördom.

Göran Hägg har påpekat att fördomar mot och öppen avsky av fr.a. den katolska kyrkan är de enda tillåtna fördomarna i dagens Sverige. Enligt Hägg är detta sant om såväl medierna som skolböcker. Och man skulle kunna tillägga: om vissa antikatolska frikyrkliga grupper. Att det ofta finns en negativ hållning till kristendom i allmänhet och Katolska kyrkan i synnerhet inte bara i media, utan i tongivande kretsar inom kultur och politik har jag skrivit om vid upprepade tillfällen på denna blogg. (Se under sökordet kyrka i motvind).

Dock vill jag nyansera bilden något, det finns gott om undantag, och vi kristna kommer inte att bli trovärdiga och nå framgång genom att endast stämma upp klagokörer. Istället handlar det om att positivt ta för sig av det ytttrandefrihetsutrymme som vi äger på lika villkor med alla andra. Det är ju också p Gumpels syn på det hela. Trots denna massiva negativa ryktesspridningen om Pius XII så har hans idoga informerande vunnit framgångar.

Bilden kompliceras ytterligare av att det finns kretsar inom Katolska kyrkan som är starkt negativa mot påven och som ofta verkar göra gemensam sak med kyrko-kritiska media.

Fastlåst i Knutby

 Igår var det mycket att välja att titta på på TV. I TV4 började dramadokumentären om Knutby samtidigt som Korrespondenterna Special om SSPX sändes på TV4. På TV1 var det senare debatt om Knutby.

Debatten om Knutby blev ganska låst eftersom både Gembäck och Åsa Waldau, helt förståeligt var försvarsinställda till de tolkningar som de upplever tvingade på sig utifrån.

Psykoterapeut Rigmor Robért och sociologiprofessor Eva Lundgren gör nu i efterhand tolkningar av förkunnelsen i Knutbyförsamlingen i ljuset av mordet och våldsdåden, men risken är att det sker övertolkningar. Visserligen fanns det redan på ett tidigt stadium frågetecken kring teologin som förkunnades i Knutby, men skillnaden mot vad mot som förkunnas i vilken pingstförsamling som helst var ändå inte så stor, som påpekades av några av debattdeltagarna. Risken är att det blir ett häxjakt på Knutbyförsamlingen, och ju mer ledarna i Knutby blir pressade, ju mer kommer de att sluta sig inom sig själv och se på sig själva som förföljda av en oförstående omvärld. Därmed inte sakt att jag inte menar att det finns stora problem i Knutby, men skall man kunna hjälpa dem måste man hitta en inkörsport till dialog.

Gembäcks liknelse att församlingen inte skall ses som en organisation med formellt ansvarig ledning, utan mera som en familj protesterar jag bestämt mot. Församlingsledare har ett formellt herdeansvar som är av annat slag än familjerelationer. Om man inte omprövar detta är risken stor att församlingen blir än mer sluten och isolerad från omvärlden. Givetvis borde ledningen ha avgått och ställa sina platser till förfogande efter det haveri som inträffade i och med våldsdåden. Ett annat oroande tecken är att, som det sägs i en insändare i Dagen, att barnen i en del fall isoleras från sina morföräldrar och farföräldrar.

Jag återkommer till att kommentera SSPX-programmet.

Spelet runt påven

  ett tidigare inlägg tog jag upp frågan om högerextremism inom SSPX och biskop Williamsons mycket säregna konspirationsteorier  med ingredienser som Protocols of the Elders of Zion, förfalskade dokument som påstås bevisa att det finns en judisk sammansvärjning mot Västvärlden som är allmänt omhuldade i ny-nazistiska kretsar,  förhöret med Christian Rakovsky (som sägs vara frimurare och en av världens mäktiga) av en agent till  Stalin i ryskt fängelse januari 1938, märkliga ljusfenomen över himmelen i norra Europa kopplade till Maria-uppenbarelserna i Fatima m.m.

Williamson må vara en obekväm figur också för SSPX, men idag vill jag kommentera ytterligare ett tema från TV-programmet korrespondenterna special om SSPX och deras strävan att påverka Katolska kyrkan. Kardinal Castrillon-Hoyos är en person som de som stödjer SSPX ofta hänvisar till. Han är president för påvliga kommissionen Ecclesia Dei som sköter om dialogen med SSPX. Enligt teologen Gianni Gennari som intervjuades av Kristina Kappelin i Rom har påven blivit förd bakom ljuset genom att han inte informerats om hela bilden. Williamsons konspirationsteorier borde varit väl kända, men det berättades inte får påven. Påven säger själv att han inte kände till detta. Inte heller Kardinal Kasper som sköter om dialogen med judarna konsulterats innan beslutet om att häva exkommuniceringarna fattades.

Jag kan mycket väl tänka mig att det finns olika falanger inom den romerska kurian och att det bedrivs ett lobbyarbete och att man försöker styra beslut i den riktning man vill genom att ge påven tillrättalagd information, betona vissa saker, förtiga andra etc. Kardinal Castrillon-Hoyos verkar höra till dem som står SSPX nära. Vatikanens talesman Lombardi säger artigt att han inte klandrar kardinal Castrillon-Hoyos för den uteblivna informationen om Williamson, men någonstans runt Castrillon-Hoyos måste informationen vara känd, t.o.m. kommentatorer på min blogg har vetat om detta som en allmänt känd kunskap, så någonstans måste man ha valt att undanhålla informationen.

I diskussionen här på bloggen har man kritiserat dem som betonat att SSPX trots de hävda exkommuniceringarna fortfarande inte är en godkänd inom-katolsk organisation och att biskoparna inte får utöva sina ämbeten inom Katolska kyrkan, utan man vill få det att framstå som om allt redan praktiskt taget är ordnat och att det bara återstår vissa formsaker. Man tycks vara angelägen att förmedla den bilden trots att det inte är sant. Det ingår i propagandaspelet.

Katolsk Observatörs blogg fortsätter att ösa galla över TV-reportrarna för deras okunniga och vinklade rapportering  om Katolska kyrkan. Jag kan hålla med om att den delvis är okunnig, Katolska kyrkan är en komplicerad organisation att studera och rapportera ifrån, och inte blir det lättare för att det finns olika falanger som vill ha tolkningsföreträde och beskriva det på sitt vis. Reportrarna är utlämnade till de informatörer de träffar på. Men samtidigt måste jag säga att rapporteringen har blivit betydligt bättre. Det finns både ett intresse att faktiskt rapportera från Kyrkan, och när man väl gör det, så är det inte bara att man målar i negativa kritiska färger, utan man har en  intention att försöka förstå och belysa från olika håll. Erika Bjerströms slutord i programmet reportrarna special kan jag inte låta bli att återge:  "I Vatikanen brukar man inte  låta sig provoceras så lätt. I Kyrkan brukar man säga att vi lever i den här världen men inte av den här världen, så för dom är kanske allt detta (uppståndelsen kring SSPX) bara en krusning på ytan när man har evigheten som sitt perspektiv".