På Twitter ställde mig någon frågan: "Finns det vetenskapligt stöd för terapiformer som ämnar ändra någons sexuella läggning?"
Med "vetenskapligt stöd" förstår jag evidensbasering utifrån kontrollerade studier. Generellt finns det en hel del metoder och behandlingar som tillämpas inom skolmedicinen som inte är evidensbaserade. Det behöver inte betyda att de inte är verksamma, bara att inte tillräckligt noggranna studier är gjorda för att fastställa dess effektivitet. Beprövad erfarenhet är i praktiken ofta en nöjaktig grund för medicinska och psykoterapeutiska behandlingar. Ljusterapi mot depression är t.ex. en ofta efterfrågad behandling som inte är evidensbaserad.
Eftersom kontexten var homosexualitet gällde frågan främst om homosexualitet kan konverteras till heterosexualitet genom några terapiformer, frågan är ett specialfall av den mera generella frågan om det går det att ändra sexualdriftens inriktning genom terapeutiska metoder.
Av naturliga skäl är underlaget väldigt lite för att göra kontrollerade studier på det vi diskuterar här. Vad som betraktas som "sexuella avvikelser" varierar från tid till tid. Homosexualitet betraktas idag inte som en sexuell avvikelse, tvärtom finns det en stark rörelse för att stödja dem som har denna lägning att acceptera den. Terapier som syftar till att bli av med läggningen betraktas ofta med misstänksamhet. Men det finns andra typer av annorlunda inriktning av den sexuella attraktionen (parafilier) som kan vara besvärande för individen där önskan finns om förändring, eller som inte accepteras av samhället, t.ex. pedofili.
Generellt kan man inte säga att det är omöjligt att ändra sexualdriftens inriktning. Grundförutsättningen måste då vara att den som blir behandlad är motiverad och vill få en ändring till stånd. En annan faktor är hur djupt rotad och genuin läggningen är. När det gäller driftens inriktning på egna eller andra könet, eller blandformer med bisexualitet så verkar det finnas olika grader. Ibland handlar det om en mycket djupt rotad läggning som upplevs som ett med personligheten, den är ofta svår att ändra på, och det upplevs att göra våld på personligheten om man skulle försöka. Sedan finns det mera icke konsoliderade former där läggningen kan konsolideras genom att man genom beteende och vanor utvecklar driften i ena eller andra riktningen. Där är det lättare att påverka.
När en persons sexuella orientering väl etablerats står den utanför viljans kontroll och är mycket resistent för yttre påverkan, det oberoende om det är genetiska eller miljömässiga faktorer som bidragit till uppkomsten. Svaret till frågeställarens är att det saknas övertygande evidensbaserade studier som styrker terapeutiska metoders effektivitet för att ändra någons sexuella läggning. Att agera ut sin läggning står däremot under viljans kontroll, och psykoterapeutiska metoder för att finna strategier att hindra utlevelsen är ofta det som kommer i fråga t.ex vid pedofili. Att det inte finns evidensbaserade metoder för att förändra inriktningen av den sexuella driften hindrar inte att det finns enskilda fall där förändring har skett.
Farmakologisk behandling har också prövats, t.ex. hormoner, SSRI m.m. mot olika s.k. parafilier.
Referenser:
- Berlin FS Treatments to change sexual orientation Am J Psychiatry 2000;157:838
- De Masi: The paedophile and his inner world: theoretical and clinical considerations on the analysis of a patient. International Journal of Psychoanalysis år:2007 vol:88 iss:Pt 1 sidor:147
- Bilby et al:Psychological interventions for those who have sexually offended or are at risk of offending. Cochrane protocol 2009
- Garcia FD, Thibaut F: Current concepts in the pharmacotherapy of paraphilias. Källa: Drugs [0012-6667] Garcia år:2011 vol:71 iss:6 sidor:771
