Unik händelse i den interreligiösa dialogen: 38 muslimska intellektuella skriver brev till påven

 Det är en unik händelse i den interreligiösa dialogens historia att 38 muslimska intellektuella representerande alla olika riktningar inom Islam skriver ett öppet brev till påven som ett svar på det tal han höll i Regensburg. Brevet uttrycker respekt för påven, och man fortsätter dialogen om tro och förnuft som han inledde. De kritiserar också de muslimer som vill använda våld och som menar att ändamålet helgar medlet.

Alla krafter som vill uppvigla till strid och motsättningar verkar nu komma på skam, och det som från början verkade vara ett tragiskt missförstånd som några ville utnyttja för att blåsa upp konflikter kring visar sig nu mynna ut i en intensifierad fredlig dialog istället.

Vår granne på Internet, Katolsk Observatör har en sida med länkar där material från efterdyningarna till påvens Regensburg-föreläsning finns samlade. Där finns även länk till de trettioåttas brev och kommentarer till brevet.

Till länksida på Katolsk Observatör

Tro och förnuft hör ihop. Samarbete mellan religionerna befrämjar freden

 Efter påvens föreläsning i Regensburg från vilken ett löstryckt citat väckte så mycket uppmärksamhet i den muslimska världen, så var det många västerländska debattörer som ville påstå att påven mycket väl visste att det skulle bli dessa reaktioner och att han i själva verket gav uttryck för ärkekonservativa islamofoba idéer.

Att så inte var fallet har den fortsatta utvecklingen klart visat. En del militanta islamister försökte dra växlar på det hela och blåsa upp hatiska stämningar, men det lyckades inte. Påven har träffat de muslimska ländernas ambassadörer, och det blev ett mycket positivt möte. I sitt hälsningsanförande framhöll påven den stora uppskattning och den djupa respekt som han hyser för muslimerna och deras tro. Han betonade också att det är viktigt för ledarna för de stora världsreligionerna att ta avstånd från alla försök att missbruka religiös tro till att underblåsa våld. Samarbetet mellan kristna och muslimer för att främja fred och mänskliga rättigheter måste fortsätta, sade påven.

Han har gång på gång betonat att Katolska kyrkan önskar goda relationer med Islam och att han eftersträvar fortsatt fredlig dialog och samarbete. Det som sades om Katolska kyrkans relation till andara religioner i dokumentet Nostra Aetate från 1965 har inte förändrats bara för att Katolska kyrkan fått en ny påve. 

Det finns hos vissa ateistiska debattörer en uppfattning att religion är oförnuftig och att religionen dessutom har på sitt samvete många av världens blodigaste krig.. Tidskriften Signum tar upp detta tema och försvarar tron. Där trycks påvens Regensburgs-tal och kommenteras av Ulf Jonsson.

Anders Piltz kommenterar i Signums ledarartikel trons förhållande till förnuftet så här:

 Den som hävdar att Inget förvandlades till Något som förvandlades till Liv som förvandlades till Medvetande alldeles spontant eller efter en miljard misslyckade försök som slutligen råkade resultera i människan, detta kosmiska lyckokast (eller missöde), lanserar inte en rimligare teori än den som tror att Gud har skapat världen med en kombination av nödvändighet och slumpfaktorer och att människan är danad till Guds avbild, utrustad med intelligens och moraliskt ansvar.

Påståendet att religion leder till krig och konflikter kommenterar han såhär:

Nu är det högst tvivelaktigt om terrorism är följden av alltför intensiva koran- eller bibelstudier. De flesta massmördare har aldrig drivits av föreställningen om ett liv efter döden. Lenin, Stalin, Hitler, Mao och Pol Pot, statsterrorismens främsta företrädare, var och en med miljontals människoliv på sitt samvete, drevs av just motsatsen till religiösa motiv: drömmen om ett paradis på jorden. De resonerade som välfärdsutskottet: om man bara likviderar utvecklingens bromsklossar kommer resten att ordna sig. Lenin uppfann begreppet folkfiender, Hitler skyllde alla kulturens obehag på judarna. Det är ett faktum att 1900-talets värsta helveten konstruerades av religionens svurna fiender. Medeltidens kättarbål och den nya tidens häxprocesser framstår som harmlösa episoder i jämförelse med vår eget tidevarvs skådeprocesser och massutrotningar av ideologiska motståndare och undermänniskor.

Läs hela ledar-artikeln.

Benedikt XVI´s första encyklika på svenska: Ett kärleksbrev från Gud till mänskligheten.

 Påven Benedikt XVI´s första encyklika: Gud är kärleken 78 sidor,  Veritas förlag

Påven Benedikt XVI gav ut sin första encyklika, "Gud är kärleken" i december 2005. Nu har den översatts till svenska. Den 78-sidiga skriften är ett verkligt kärleksbrev från Gud till mänskligheten förmedlat genom påven. Guds kärlek levandegörs på ett språk tillgängligt för en normalt allmänbildad människa. Texten rör sig inte på en hög filosofisk abstraktionsnivå utan avhandlar teman som direkt engagerar människan i hennes vardag.

Kärlek är ett missbrukar ord, och det tycks finnas en avgrund mellan sekulärkulturens materialistiska biologiskt sexfixerade kärleksbegrepp och kärleken enligt Bibeln och Kyrkans tradition. Inte desto mindre hänger de många bilderna av kärleken ihop. I hela denna mångfald framstår, skriver påven, "kärleken mellan man och kvinna, i vilken kroppen och själen på ett oskiljaktigt sätt samspelar och där för människan ett löfte om lycka framträder som tycks vara oemotståndlig, som varande urtypen för kärleken". Men begreppet eros förekommer sparsamt i Bibeln, medan begreppen philia och agape dominerar i NT. Detta språkliga åsidosättande av eros som kommer till uttryck i ordet agape visar på något nytt i kristendomens förståelse av kärleken.

Den radikala kristendomskritiken, både i dess filosofiska form (Nietzsche: Kristendomen har givit eros gift att dricka) och i dess folkliga form där man uppfattar att kristendomen sätter upp förbudsskyltar och gör eros till last istället för lust, så har detta nya utvärderats som något alltigenom negativt. Men är det verkligen så? Nej, svarar påven och i en mycket spännande och intressant utläggning argumenterar han för varför svaret är nekande.

Denna skrift rekommenderar jag till läsning av varje katolik, ja av varje människa av god vilja som vill låta sig påverkas av Guds kärlek och ge en respons till det som påven i inledningen anger som dess syfte: "att väcka en ny livaktighet i människans praktiska svar på den gudomliga kärleken i världen". Köp flera exemplar, det är en lämplig gåva till vänner!

Det finns två andra böcker utgivna på svenska (Catholica förlag), den ena heter "Upptakt - Början av Petrustjänsten" och innehåller predikningar och tal alltifrån begravningen av Johannes Paulus II till Världsungdomsdagen i Köln. Den andra heter "På väg till Jesus Kristus" och innehåller teologiska texter av kardinal Joseph Ratzinger tillkomna åren innan påvevalet.  Texterna genomsyras av teologisk briljans och är ett glödande försvar för den kristna katolska tron. Boken är värd en egen recension men nämns här eftersom dessa tre böcker tillsammans utgör en bra introduktion till den nye påven.

Alla böckerna är både jordnära och talar samtidigt verkligen till den troende människan. Med teologisk skärpa och förnuft är Ratzinger en stor försvarare av den kristna tron och adresserar just de strömningar och tankar i vår tid som vill urvattna och relativisera tron. Tron får sitt eget erkännande som den skatt som givits åt Kyrkan att förvalta. Tron kan bli föremål för teologisk reflektion, men teologin ?uppfinner? inte tron som en intellektuell process. Jag är beredd att med lärjungarna på Emmaus-vandringen säga: Brann inte mitt hjärta när jag läste texterna?  Kardinal Joseph Ratzinger/påven Benedikt XVI framstår allt mer för mig som en stor kyrkofader för vår tid.