Åklagaren: Den f.d. Caritas-anställde är inte misstänkt i förundersökningen, men Caritas håller fast vid brottsmisstankarna

 Förundersökningsledare Gunilla Karlsson har i ett brev till den f.d. Caritasanställdes advokat meddelat att hans huvudman inte är misstänkt för brott i den förundersökning som Ekobrottsmyndigheten inlett. Men i den anmälan som Caritas lämnade in pekades den f.d. anställde ut som misstänkt för förskingring, alternativt trolöshet mot huvudman. Då Gunilla Karlsson granskade det inlämnade materialet  kunde hon inte hitta några omständigheter som styrker att den f.d. anställde skulle ha begått brott. Hon har ändå valt att starta en allmän förundersökning men alltså inte med fokus på den f.d. Caritasanställde. Undersökningen ligger emellertid på is i väntan på internutredningar som Caritas och Sida  gör.

Caritas tycks vilja tona ner betydelsen av uppgifterna i åklagarens brev, och man förefaller stå fast vid sina misstankar mot den f.d. Caritasanställde. I ett telefonsamtal jag hade med Charlotte Byström, t.f. generalsekreterare för Caritas Sverige föredrar hon att uttrycka det så att "misstankarna är nedtonade" men ej avskrivna.

Den f.d. Caritasanställde har i på Katolskt fönster publicerade dokument utförligt framlagt fakta som styrker hans oskuld, han kan också redovisa ytterligare dokumentation som visar att alla transaktioner gått rätt till vad gäller de delar han varit ansvarig för.

I sista numret av tidningen OmVärlden har han intervjuats, och tidningen tillrättalägger också ett par felaktiga påståenden som man publicerat i ett tidigare nummer:

• Dels fanns i en artikel i nr 5 - 2006 en formulering som kunde uppfattas som att åklagare misstänker den f. d. Caritasanställde för brott. Det faktiska förhållande är istället att det är Caritas Sverige som misstänker personen.
• Dels återgavs i artikeln misstankar att pengar som transfererats via S:ta Eugenias konto gått till egeninsatser för Irak-projekten. OmVärlden skriver nu att nya dokument som man tagit del av tyder på att inga pengar från den beskrivna transaktionen genom Sankta Eugenias konto har gått till egeninsats för ett humanitärt projekt i Irak 2003. Istället tycks pengarna ha gått till ett projekt för att utbilda chefer för enskilda organisationer i Mellanöstern.

Det mycket viktiga faktum som kommit fram är att den f.d. Caritasanställde inte är misstänkt i åklagarens förundersökning. Varför Caritas Sverige ändå framhärdar i sina misstankar är svårförståeligt för en utomstående. De tre mest påtagliga tecknen på brott som läckts ut till offentligheten, den senarelagda installationen av vattenreningsanläggningen i Basra, de felaktiga pensionsutbetalningarna och att pengar som transfererats via Eugenias konto skulle ha mot Sidas regler använts som egeninsats,  har ju alla retts ut och redovisats av den f.d. Caritasanställde. Caritas Sverige skriver själv på sin hemsida att Irakprojekten är genomförda med gott resultat och att samtliga utgifter för att genomföra dessa insatser har kunnat verifieras.

Svårförståeligt är också varför Caritas Sverige i sin utredning inte redan tagit kontakt med den f.d. Caritasanställde som ju har utförlig dokumentation att redovisa samt den tidigare biståndschefen som besökte Irakprojekten och som idag framhärdar i att att han inte hade några anmärkningar på projekten eller rapporten. Båda dessa personer är lätta att nå, och de väntar bara på att Caritas skall ta kontakt. Jag frågade per telefon Charlotte Byström om detta, och hon sade att man nog kommer att ta sådana kontakter.

Det måste ju finnas något skäl till att åklagaren väljer att öppna en allmän förundersökning trots att hon inte bedömde att det fanns tillräckligt underlag för att misstänka den f.d. Caritasanställde för brott. Hon måste ha sett att det fanns förhållanden som gav fog för misstankar om oegentligheter. I så fall vilken typ av oegentligheter, och vilka möjliga misstänkta? Den f.d. Caritasanställde verkar för en utomstående betraktare vara den minst av allt misstänkte efter alla klargörande fakta han lagt fram. Men transaktionen via S:ta Eugenias konto och berörda personers glömska kring detta är onekligen bestickande. Även om inget brott begicks, man "ändrade sig" och lät pengarna användas på andra sätt än till egenavgifter, så antyder själva förfarandet i sig onekligen att det kan finnas en benägenhet till fiffel vilket kan motivera en närmare granskning.

Vi vet hur förhållandena inom Caritas såg ut i början av 2000-talet: Efter en blomstrande utveckling med många projekt finansierade med egeninsatser via de s.k. "holländska fonderna", fonder på stiftet som helt korrekt kunde användas som egeninsatser för att få Sida-bidrag, så stod man nu inför en likviditetskris. Fonderna som man levt gott på var slut, man hade inte byggt upp en bas i församlingarna för att få in tillräckliga givarmedel samtidigt som man stod med en stor personalstat och dyra administrativa kostnader. Man var i desperat behov av att få upp omsättningen genom att starta nya projekt för att få Sida-bidrag så att de administrativa kostnaderna kunde täckas genom de administrativa medel som finns avsatta för varje projekt. Samtidigt vet vi att de Sida-bidrag som betalas ut är omgärdade med mycket stora restriktioner. De medel som är avsedda direkt för bistånd sätts in på särskilda konton och får absolut inte användas till annat än det de är avsedda för. I detta trängda läge kan det givetvis vara en stor frestelse att fuska genom att omfördela pengar mellan konton och hoppas att situationen löser sig på sikt utan att det behöver upptäckas.

Vad sade påven egentligen i Regensburg?

 Påven höll en akademisk föreläsning vid universitetet i Regensburg där han lyfte fram två huvudpunkter:

1. Kristen tro skall aldrig utbredas med hjälp av våld.
2. Tro och förnuft hör ihop.

Påven gjorde en historisk återblick och citerade vad en kejsare för 700 år sedan sade om Islam. Det var aldrig hans avsikt att förolämpa muslimer. Tvärtom vill Katolska kyrkan ha en god relation till Islam och söker fortsatt dialog. Det kan inte vara annat än ett stort missförstånd att detta lett till uppståndelse i den muslimska världen. Om de muslimer som protesterar skulle läsa hela texten skulle de förstå att det inte finns något som helst förolämpande mot dem i detta. Ingen av de protesterande har förmodligen läst texten i dess helhet. Texten har skyndsamt översatts till många språk, men ännu inte till arabiska.

Läs påvens föreläsning på svenska.

Deklaration från kardinal Bertone, statssekreterare vid den Heliga Stolen, med påvens budskap till muslimer.

Påvens kommentar till talet och de muslimska reaktionerna på det, från onsdagsaudiensen 20 september

 

Katolska kyrkans relation till andra religioner och Islam finns beskrivet i ett dokument, Nostra aetate från 1965. Där kan man läsa:

Kyrkan betraktar också med stor respekt muslimerna, värdesätter och aktar dem. De tillber den Ende, den levande och evige Guden, den barmhärtige och allsmäktige, skaparen av himmel och jord, som talar till människorna. De anstränger sig att helhjärtat underställa sig även Hans outrannsakliga förordningar, precis som Abraham, som islams tro ofta och gärna hänvisar till, underkastade sig Gud. Även om de inte erkänner Jesus som Gud, ärar de hans jungfruliga moder, Maria, och ibland åkallar de henne till och med i tillgivenhet och aktning. Dessutom väntar de på domens dag när Gud kommer att ge deras öknar till alla dem som har stigit upp från de döda. Slutligen värdesätter de det moraliska livet och vördar Gud särskilt genom bön, allmosor och fasta (Nostra Aetate, nr 3).

Nostra aetate på engelska

Tro och förnuft, Kristendom och Islam och den västerländska sekularismens dövhet för det gudomliga

 Påven Benedikt XVI har hållit en akademisk föreläsning i Regensburg om förhållandet mellan tro och förnuft, föreläsningen var också en vidräkning med allt religiöst motiverat våld, också inom kristendomen. Han förmedlade då en 700 år gammal kritik mot islam, ett citat från en bysantinsk kejsare att tron inte skall spridas med svärd. Detta väckte upprörda känslor hos många muslimer som vi hört om i nyhetsrapporteringen.

Det var på inget sätt påvens avsikt att förolämpa troende muslimer. Udden i talet var minst lika mycket riktat till väst. I västvärlden dominerar åsikten att bara positivistiskt förnuft och positivistisk filosofi är universella, sade påven. Men världens djupt religiösa kulturer ser denna uteslutning av det gudomliga från det universella förnuftet som ett angrepp mot deras djupaste övertygelser.

Påven är liksom de stora kyrkofäderna en ivrig försvarare av den kristna tron gentemot de strömningar och tankar i vår tid som vill urvattna och relativisera tron. Tron får sitt eget erkännande som den skatt som givits åt Kyrkan att förvalta. Tron kan bli föremål för teologisk reflektion, men teologin ?uppfinner? inte tron som en intellektuell process.

Detta verkar inte Mattias Gardell, professor i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet uppskatta eller inse. I en TT-kommentar refererad av SvD 16 sept till de muslimska reaktionerna på påvens kritik talar han om Benedikt XVI som en "radikalkonservativ påve hämtad direkt ur Opus-Dei miljön". (Och då antar jag att han åsyftar den nidbild av Opus Dei som förekommit i svenska media underblåst av Da Vinci-koden, inte en bild byggd på objektiv kunskap, i varje fall bör han inse att den associationen sannolikt görs av den genomsnittlige läsaren). Ratzinger har inget med Opus Dei att göra,  det är märkligt att en akademiskt skolad professor i ett religionsämne kan uttrycka sig så.

Påven uppväcker gamla islamofobiska föreställningar, menar Gardell och avfärdar därmed helt kritiken. Men man kan inte komma ifrån att Islam har ett problematiskt förhållande till våld, och att detta 700 år gamla tema ändå är relevant att diskutera. Om man nu skall se de våldsamma protesterna från muslimskt håll som ett uttryck för äkta muslimsk tro, så bekräftar det att Islam är en våldets religion. Muslimer å andra sidan som menar att Islam är en fredlig religion träffas ju inte av kritiken, de kan bejaka påvens tankar att människor inte skall omvändas med svärd och ta avstånd från det religiöst motiverade våldet inom islam, precis som påven i sitt tal tog avstånd från allt våld i kristendomens namn.

I nästa andetag tycks Gardell motsäga sig själv i det han säger att islam och kristendomen i mycket är tvillingreligioner i sin syn på våldet. Han menar då att båda är krigiska.

Det verkar inte som om prof Gardell har läst hela påvens anförande innan han uttalar sig. Talet var en akademisk föreläsning om förhållandet mellan tro och förnuft och en vidräkning med allt religiöst motiverat våld. Det kontroversiella avsnittet är ett citat från en bysantinsk kejsare och inte ens påvens egna ord. Gardell borde ha uppmärksammat detta och inte svepande uttrycka sig om saker han inte ens läst på. På så sätt underblåser han fördomar och konflikter istället för att genom sansad analys av vad som faktiskt sades bidra till ökad förståelse mellan samhälle och religioner, mellan islam och kristendom.

Påvens föreläsning i Regensburg om förhållandet mellan tro och förnuft finns här (engelska).

Påvens föreläsning på svenska

SvD-artikeln i internet-version finns här.

Den f.d. Caritasanställde lägger fram en detaljerad redogörelse

 Den f.d. Caritasanställde har i två års tid försökt få kontakt med Caritas för att undanröja de frågetecken som fanns kring Irak-projekten men har bemötts av tystnad. Han skrev i sitt tidigare publicerade inlägg:

• Om vi som arbetat på fältet fått chansen att berätta vår version, skulle vi snabbt och enkelt kunnat visa att projektet i själva verket var mycket framgångsrikt, och att inga medel försvunnit eller betalats ut felaktigt, inklusive pensionsvederlaget, som betalats ut i enlighet med de lokala lagar och regler som gällde.

Han offentliggör nu yterligare ett dokument med detaljerad information som för en utomstående betraktare verkar undanröja många av de frågetecken som framkommit i nyhetsrapporteringen.

• Läs hela dokumentet här. 

Det är en gåta varför inte Caritas under den utredning man säger sig hålla på med inte har kontaktat den f.d. Caritasanställde som ett led i att försöka räta ut frågetecknen man har.

Också den f.d. biståndschefen Rune Törnkvist som jag intervjuat, se min tidigare blogg, som granskade Irak-projekten innan han slutade vid Caritas verkar sitta inne med mycket matnyttig information. Det är ett tips till dem som driver utredningsarbetet att kontakta honom också.

Caritas: Brist på tydlig ledning och dålig psykosocial arbetsmiljö roten till problemen?

 Det finns mycket att diskutera som ligger utanför förundersökningen. Man verkar använda sekretessen kring förundersökningen som ett svepskäl för att slippa prata. Det finns ett sätt att förhålla sig till information som man ibland möter i Katolska kyrkan som liknar underrättelseorganisationens. Man får veta saker i förtroende om man behöver det, och den som får reda på något känner sig betydelsefull och ifrågasätter inte hemlighetsmakeriet. Jag tror det är livsviktigt att bryta  denna tystnadens och dimridåernas kultur och tala klarspråk. Det verkar många andra tycka också med tanke på de många positiva reaktioner jag fått på mina bloggar om Caritas-affären.

Jag har haft många samtal sista veckorna, och min övertygelse växer att Caritas inte lyckats lösa den kris som släpat med sedan flera år där det funnits stora psykosociala arbetsmiljöproblem och brist på tydlig ledning. Nu står man på nytt utan fast anställd generalsekreterare och skall enl. biskop William inte påbörja rekrytering av ny sådan innan polisutredningen är klar vilket kan ta åratal.

Turerna kring förundersökningen är också mycket märkliga där denna nu ligger på is i avvaktan på Caritas och Sidas egna utredningar. Trots att den f.d. Caritasanställde nu lagt fram mycket detaljerade argument som verkar räta ut många frågetecken och att den förre biståndschefen som granskade Irak-projekten och slutrapporten som den f.d. Caritasanställde skickade till Stockholm 2003 vidhåller att han inte har några anmärkningar på denna, så har ingen av dessa personer kontaktats i samband med utredningarna.

En utomstående betraktare frågar sig om inte de märkliga turerna med förundersökningen hänger samman med lednings- och arbetsmiljöproblemen på Caritaskontoret. Caritas problem behöver en lösning nu med framförallt en fast ledning och en generalsekreterare som kan leda och strukturera förändringsarbetet, återställa en god arbetetsmiljö och återställa förtroendet för organisationen. En organisation måste kunna klara av att ha en förundersökning löpande och samtidigt kunna fungera i vardagen och ta sig an de problem som måste lösas.