Sidas Caritas-rapport har inte tagit hänsyn till aktuell information från fältarbetaren

 DN uppmärksammar i sin nätupplaga pressmeddelandet från SIDA angående Caritas Sverige. Biståndsinsatser som Sida nu kräver tilbaka flera hundra tusen kronor av Caritas för är bl.a. Irak-projektet med det omnämnda vattenreningsverket vars installation blev försenad på grund av säkerhetsläget men som nu är installerat och blivit ett projekt som lyckats över alla förväntningar. Kan det vara så att SIDAS RAPPORT INTE TAGIT HÄNSYN TILL DESSA FAKTA, utan att den nu aktuella rapporten bygger på underlag som Caritas Sverige gav till Sida efter det att man avbrutit kontakten med den f.d. fältarbetaren för flera år sedan? Den f.d. fältarbetaren intervjuas av DN, han säger att insatserna i Irak varit mycket lyckade och menar att Caritas inte alls borde betala tillbaka pengar för Irak-projekten eftersom de fungerade bra.

På frågan från DN´s reporter om Sida inte kunde ha talat med den misstänkte fältarbetaren under utredningen svarar Magnus Lindell, avdelningschef på Sida:

"Sida tar inte på sig att utreda skuldförhållanden. Vi konstaterar bara att statliga pengar inte har använts på ett korrekt sätt. Vi har samarbete med Caritas, inte en före detta medarbetare där".

Sidas kritik mot Caritas Sverige logisk

 Sida meddelar i ett pressmeddelande från 24 maj att de revisioner som nu är slutförda visar på stora brister i Caritas Sveriges hantering av medel och redovisning av verksamheten. Man konstaterar att Caritas Sverige haft en mycket svag ledning och bristfällig styrning och internkontroll i sin organisation.

 

Egeninsatser insamlade utomlands

Sida är också kritisk till det sätt på vilket egeninsatsmedel samlats in, där utländska medel via den s.k. PLA-fonden via stiftet använts som egeninsats. Det sägs i ett PM att Sida visserligen inte har för avsikt att återkräva medel på grund av detta då egeninsatserna formellt kommer från svensk källa (stiftet), även om de insamlats utomlands, men man säger mycket tydligt att i fortsättningen kommer Sida inte att acceptera egeninsatser som samlats in utomlands och enbart slussas via en svensk aktör.

Det är välkommet att Sida nu sätter ner foten och ger ett klart besked i denna fråga. Om man hade velat hade man kunnat göra detta långt tidigare. Det har länge funnits en medvetenhet inom Caritas Sverige att detta att utnyttja utländska medel som egeninsatser kan vara en problematisk sak som strider mot andan i folkrörelsebidraget. Redan Pehr Thorell informerade på den tid han var generalsekreterare ansvariga inom Sida om att PLA-fonden användes på detta sätt. Motiveringen till att fortsätta att använda PLA-fonden skulle kunna vara att man kan se de många invandrade katolikernas engagemang för projekt i sina olika hemländer som folkrörelsedelen i det hela, att beslutet att använda PLA-fondens medel för utlandsprojekt istället för till inhemska ändamål ändå är en prioritering som gjorts på hemmaplan och att man via de projekt man fått igång via PLA-fonden kunnat uträtta mycket gott.

 

Mellanösternprojekten och polisanmälan mot den f.d. Caritasanställde

I revisionsrapporten tas upp redovisningen av Mellanöstern-projekten och ett konto i Byblos bank som den f.d. Caritas-anställde hade behörighet att administrera. I en revision av detta gjord av Öhrlings Pricewaterhouse Coopers bedömer man att pengarna på Bybloskontot inte kan anses ha varit Caritas Sveriges, utan redovisningsmedel tillkommande de olika mottagarorganisationerna. Sida delar inte den bedömningen utan menar att detta konto också skall redovisas till Caritas Sverige.

Sida tar upp ett antal utstående frågor där klarhet inte föreligger i redovisningen och som skulle kunna tyda på brott om dessa frågor inte får tillfredsställande svar. Dessa redovisas i promemorian från SIDA i anslutning till pressmeddelandet. Processen följer sin egen inneboende logik: De utstående frågor som inte fått svar är sådant som borde ha utretts internt inom Caritas Sverige i dialog med den f.d. Caritasanställde i samband med processen att färdigställa slutrapporterna från mellanösternprojekten. Det sannolika är att alla frågorna då skulle ha utretts på ett tillfredsställande sätt. Nu valde man istället att avbryta allt samarbete med honom, och anklaga honom för brott.

Man kunde ha väntat sig att Sida under sin revision skulle ha granskat processen mera ingående och kräva att få ha kontakt med den aktuella fältarbetaren. Så skedde nu inte, och helt logiskt kvarstår de utstående frågorna som nu slutgiltigt får utredas i den rättsliga process som handläggs av Ekobrottsmyndigheten. Där kommer den f.d. Caritas-anställde äntligen att höras så att frågorna kan redas ut. Jag känner det dock pinsamt å Katolska kyrkans vägnar att vi tar samhällets resurser genom Ekobrottsmyndigheten i anspråk för att reda ut saker som borde vara avklarade för länge sedan om Caritas Sverige hade haft en ordentlig styrning och internkontroll i sin verksamhet.

Även Sida har ju fått lägga ner mycket arbete på denna historia, men förhoppningsvis kan också något positivt komma ur detta, eftersom det inneburit en läro-process också för Sida vilket man påpekar i den publicerade promemorian.

Tre sorts reaktioner på den nya ekumeniken

 Den nya ekumenik som Ulf Ekman gjort sig till tolk för i en artikel i SvD centrerar på Kyrkans trosbekännelse och  går på tvärs med tidigare traditionella gränsdragningar i det kristna landskapet. I denna ekumenik samlas Katolska kyrkan, delar av Pingströrelsen och andra frikyrkor och högkyrkliga och karismatiska grupper inom Svenska kyrkan som vill slå vakt om "KLASSISK KRISTEN TRO" (detta begrepp som uppfattas så självklart av många, men problematiskt av andra).

MÅNGA GLÄDS ÅT DENNA NYA ÖPPNING för ekumeniken, men det finns OCKSÅ KRITISKA REAKTIONER. I debatten som uppstått efter Ulf Ekmans artikel urskiljer jag i princip TRE TYPER AV KRITIK:

Från katolskt håll: Ekumenik är i princip bra, men man bör förhålla sig skeptisk till så här snabba omsvängningar. Låt oss vara avvaktande och se om detta är något på ytan, eller om det verkligen är en omprövning som GÅR PÅ DJUPET. Exempel på denna hållning: Per Beskow.

Från frikyrkligt håll: Många företrädare från det mest entusiastiska frikyrkofolket har svårt att smälta denna omorientering mot Rom. Man vill gärna fortsätta att på ett eller annat sätt se Katolska kyrkan som "den stora skökan". Argumenten från denna grupp är svaga och bygger mycket på känslomässiga SVÅRIGHETER ATT ÖVERGE GAMLA FAVORITIDÉER. Exempel: Flera insändare i tidningen Världen idag.

Från "liberalteologiskt" håll: Man ser det som ett HOT OM DESSA NYA EKUMENISKA KONSTELLATIONER BLIR FÖR TONGIVANDE, eftersom det försvårar kyrkans  förändring i den riktning som dessa grupper vill, t.ex. mot en tillåtande syn på aborter, mot att äktenskapet öppnas för samkönade par. Exempel: Helle Klein, Lars Ingelstam.

Dagens chefsredaktör Elisabeth Sandlund kommenterar Ingelstams artikel i Sändaren:

Om Ulf Ekman kan man ha många åsikter. Men ett är säkert, Ingelstam gör det lätt för sig. Och det verkar som om den sjuka som hittills mest grasserat i Svenska kyrkan och som yttrar sig som en svårartad allergichock varje gång orden ?klassisk kristen tro? nämns, har spritt sig även till Svenska Missionskyrkan.

Katolsk etik: Tro, förnuft, grundantaganden

 Beskows uttalande i SvD-artikeln att den katolska etiken härleds ur det mänskliga förnuftet och inte ur Bibeln har väckt en hel del debatt, t.ex. på bloggen Yada yada. Läs gärna hela diskussionen i de efterföljande kommentarerna.

Beskow har rätt så till vida att tro och förnuft inte utesluter varandra, och katolsk teologi och etik kan aldrig motsäga förnuftet. MEN TRON TILLFÖR TROTS ALLT NÅGOT MER ÄN FÖRNUFTET. Jag tror inte att det ens teoretiskt skulle kunna finnas någon så högintellektuell människa att han enbart från härledningar via förnuftet skulle kunna komma fram till allt det som uppenbarats genom den gudomliga frälsningsplanen som beskrivs i Gamla Testamentet och som tar sin fullbordan i Jesus Kristus och som sedan fövaltas av Kyrkan som Kristus grundade.

Jag håller med om att i en reflektion över det som är innehållet i katolsk tro och katolsk etik, så styrker förnuftet dess rimlighet ju grundligare man reflekterar över detta. Ett exempel: Att varje människa är en skapad varelse, skapad till Guds avbild, är oändligt värdefull och kallad att älska Gud och att ansvarsfullt förvalta skapelsen låter rimligt och motsägs inte av förnuftet. Men de flesta människor kommer trots allt inte fram till detta genom ett skarpt intellekt och förnuftigt tänkande, de kommer fram till det genom att välja att tro på vittnesbördet om Gud och Jesus Kristus de fått ta emot genom Kyrkan, DE GÖR ETT GRUNDANTAGANDE ATT DETTA ÄR SANT. Andra människor väljer andra grundantaganden (som de också menar vara byggda på förnuftet), t.ex. att livet och människan är tillkommen av en slump, att det inte finns något som säger att människan har en särställning i detta slumpartade kosmos, att ansvar och etik är något relativt som hon själv skapar.

UTIFRÅN GRUNDANTAGANDENA KAN MAN HÄRLEDA DE SPECIFIKA ETISKA STÄLLNINGSTAGANDENA. Den katolska synen på respekt för livet från dess första begynnelse till dess slut härleds logiskt ur den katolska synen på människan. Många människor har kanske inte reflekterat så mycket över vilka grundantaganden man mer eller mindre medvetet gjort i sina liv. HÄR KAN KONFRONTATIONEN MED JESUS KRISTUS VARA TILL HJÄLP. I denna konfrontation tror jag det visar sig att många människor står närmare Gud än vad de t.o.m. själva trodde från början. Evangelisationen handlar om att väcka tron och blåsa liv i den gudomliga gnista som varje människa bär inom sig.