Eukaristin

 Katolska kyrkan tillsammans med stora delar av resten av kristenheten, ortodoxa och många protestanter tror att Nattvarden (Eukaristin) är Kristi kropp och blod därför att den undervisningen finns i Bibeln och det har i alla tider varit Kyrkans tro.

Nattvarden har sin motsvarighet i GT i judarnas påskmåltid som går tillbaka till Israels folk räddning ur Egypten där dödsängeln gick förbi de hus där Lammets blod var struket på dörrposterna (2 Mos 12). Den centrala erfareneten av befrielse - räddning - personlig gudserfarenhet får sitt konkreta uttryck i judarnas påskrit som firas till minne av detta. Man erfar då man firar påskmåltiden Herrens förbigång, psach, en gång till, som närvarande verklighet. Man erinrar sig det inte bara på ett intellektuellt sätt, utan man är med om det som en gång var i en rituell måltid. Den judiska påskmåltiden har en mycket bestämd form och man läser och sjunger bestämda texter. Denna påskrit har karakteriserat Gamla förbundets folk ända fram till nutiden. Den som har varit med om en judisk påskmåltid vet vilken stämning av oerhörd glädje över befrielsen från förintelse, hot och betryck som kommer till uttryck där (och som man naturligtvis alltid aktualiserar också i de omständigheter som det judiska folket under sin växlingsrika historiska har varit med om) han vet ungefär vad det är att vara med om i en sådan rituell måltid som handlar om en verklighet som i själva verket ligger tusentals år bakåt i tiden. Detta är fundamentalt för att också förstå den kristna Nattvarden och det kristna påskfirandet.

Enl. bibelforskningen är den älsta nytestamentliga text vi har som beskriver instiftelsen av Nattvarden 1 Kor 11:23 ff. Texten dateras till år 57 e.Kr. Paulus beskriver här en rituell form som han inte har hittat på själv: "Jag har själv tagit emot av Herren..."

Texterna från evangelierna anses i allmänhet vara något yngre. De texter som direkt återger instiftelsen av Nattvarden finns på följande ställen: Mark 14:22-25, Matt 26:26-29, Luk 22:14-20. Bröd och vin sätts i direkt relation med Jesu offerdöd. Hela handlingen sätts också i relation till eskatologisk tid: "Aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike." Matteus berättelse anses gå tillbaka på Markus som förlaga. Paulus och Lukas representerar en annan tradition som kan följas tillbaka till 40-talet. De har en medvetet arkaiserande stil. Den korsfäste Kristus framställs som Herrens lidande tjänare enl. Jesaja 53, vilket är en typiskt semitisk vändning.

En central text i detta sammanhang är också Johannesevangeliet kap. 6 som beskriver brödundret där 5 bröd och 2 fiskar räcker till att bespisa flera tusen människor. I samma kapitel talar Jesus om sig själv som "livets bröd".

Urgestalten för eukaristin såsom vi kan utläsa det av de angivna bibelställena innehåller följande väsentliga punkter:

Välsignelse av brödet och vinet
Utdelning av bröd och vin vid en påskmåltid
Koppling till Jesu kropp och blod i hans försoningsdöd
Eskatologisk koppling
Upprepningsbefallning

Messiasmåltiderna (bespisningen av de 4000 och de 5000), av vilka den ena återges i Johannesevangeliets 6:e kapitel är ett nytt manna-under. De antyder fullheten i Kristi rike. Johannes är också noga med att anknyta till påsken: "Det var strax före judarnas påskhögtid" (Joh 6:4)

Liv i Anden-seminarier

 Liv i Anden-seminarierna är en 7 veckors kurs/seminarieserie som genom åren har hjälpt många kristna till djupare engagemang och en fullödigare hängivenhet åt den helige Ande. Formen introducerades inom Karismatiska förnyelsen i Katolska kyrkan i USA på 1970-talet, man varvar undervisning, bibelstudium och förbön med gruppsamtal. Det har blivit ett omtyckt koncept som spridit sig över världen både inom Katolska kyrkan och i protestantiska samfund.

Syftet med seminarierna är att hjälpa deltagarna att öppna sig för den Helige Ande så att de kan erfara hans närvaro och hur han verkar genom dem samt att etablera, återetablera eller fördjupa den personliga relationen med Jesus. Liv i Andenseminarierna har något att ge åt alla oberoende av om man är helt oerfaren på trons väg eller om man varit kristen länge.

Det är en introduktion till ett liv i den Helige Andes kraft. Fokus är på den kristna trons grunder, och hur man öppnar sig för den helige Ande i det personliga livet. Seminarierna varvar enkel informativ undervisning med personliga vittnesbörd, hänvisningar till bibeltexter och bön. Efter det inledande föredraget följer varje gång också gruppsamtal. Seminariernas innehåll: 1. Guds kärlek, 2. Frälsningen, 3. Det nya livet, 4. Att ta emot Guds gåva, 5. Döpt i den Helige Ande, 6. Att växa, 7. Fortsatt överlåtelse till Kristus.

”Dopet i den helige Ande” - den personliga pingsten.
Under femte seminariet finns tillfälle till förbön för var och en om att bli fylld av Anden, att ta emot "den Helige Andes dop". Andedopet innebär att de andliga nådegåvor vi fått i dopet och konfirmationen blåses liv i, att vi som troende accepterar och ger vårt djupa gensvar till alla Guds gåvor i vårt liv och att vi accepterar och erkänner hans Son Jesus Kristus som vår Herre och personlige Frälsare.

Livets Ande, den Helige Ande, Herren och livgivaren" som Fadern gav åt Kyrkan på Pingstdagen uppenbarar härligheten hos Jesus Kristus, övertygar oss om vår synd, förnyar vårt inre liv, manar fram tron, utrustar oss att som kristna leva ett rättfärdigt liv, skapar gemenskap och ger oss kraft att tjäna.

Dopet i den helige Ande diskuterades på seminarium i Rom (ICCRS)

Dopet i den helige Ande - föredrag av f Wilfired Brieven vid den Nordiskarismatiska konferensen i Stockholm oktober 2010