Caritas Sverige: Nedgången kan inte skyllas på den demokratiska organisationsformen, utan snarare bristen på demokrati

 I sista numret av KM finns ett referat från Caritas Sveriges årsmöte. Där återges att undertecknad yrkade  på att beslutet om Caritas Sveriges avveckling skulle skjutas upp till ett extra årsmöte eftersom man borde ha betänketid. Så föreslog jag, men det är inte riktigt som beskrivs att yrkandet avslogs utan vidare diskussioner. Anledning till att beslutet om avvecklingen slutligen togs, även jag medverkade därtill, var att det inte fanns någon annan möjlighet, eftersom Caritas Sverige befann sig i likvidationskris och biskopen beslutat att inte anslå mera medel under det kommande verksamhetsåret. Om ledamöterna skulle ha röstat mot avveckling skulle det inneburit att medlemsorganisationerna själva, församlingarna och ordnarna, skulle vara tvungna att tillskjuta medel för att täcka utgifterna. Detta hade man ingen möjlighet att göra, och ombuden hade knappast något mandat att fatta beslut med sådan konsekvens för de medlemsorganisationer de representerade utan att detta var sanktionerat på hemmaplan. Därför var valet lätt när det väl var dags för beslut.

Det hindrar inte att jag fortfarande tycker att man kunde ha unnat sig en längre betänketid inom den demokratiska processens ram.  Men för att det skulle vara möjligt skulle biskopen behövt understödja detta genom att bevilja medel även under det kommande budgetåret för att täcka Caritas Sveriges kostnader. Det skulle inte ha varit omöjligt, kostnaderna måste ju ändå täckas inom ramen för Caritas Sveriges nya organisation inom stiftet.

Anledningen till den dåliga utvecklingen inom Caritas Sverige kan inte sägas vara den demokratiska styrelseformen i sig. Uppenbarligen fanns krafter inom styrelsen som ville arbeta för en fortsatt demokratisering av organisationen, t.ex. fanns ett förslag förberett om att demokratisera processen att utse styrelseordförande. Problemet har snarare varit brist på demokrati och för lite insyn. Nu beviljade inte årsmötet styrelsen ansvarsfrihet, och skulle man arbetat vidare med den gamla organisationsformen, så hade det ställt stora krav på förändringar, kanske ommöbleringar i styrelsen, ökade krav på öppenhet och redovisning av verksamheten som ett underlag för medlemsorganisationernas och ombudens möjlighet att utöva sitt inflytande. Nu ville inte biskopen satsa på detta, utan han gjorde andra överväganden, och det får vi respektera.

Att det i Sidas rapport sägs att det även funnit brister i revisorernas agerande är oroväckande. Sida säger i ett PM publicerat i samband med pressmeddelande 24 maj att man avser titta närmare på Caritas Sveriges revisors ansvar och om Sida finner att revisorn brustit i sin utövning överväger Sida att anmäla revisorn till Revisionsnämnden.

Bevisbördan borde ligga hos dem som vill förändra äktenskapet

 Hittills har de som vill förändra äktenskapet inte kommit med särskilt välgrundade argument. De motiv som framförs är att det är en jämställdhetsfråga som handlar om de vuxnas behov, när det gäller avgörande argumentation för att visa på svagheter i det nuvarande äktenskapsbegreppet inskränker sig argumenten till sandlåde-retorik av den typ DN´s ledare ägnar sig åt när de kallar argumenten för barnsliga.

Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson, Ingegerd Troedsson m.fl. pläderar i DN 1 juni för att bevara nuvarande äktenskapslagstiftning i motsats till förslaget av enmansutredaren Regnér. "Regnérs utredning kan knappast betraktas som annat än en argumentation mot äktenskapet så som det hittills kommit att uppfattas och respekteras", skriver de. De hänvisar till en fransk utredning som kommit fram till helt andra resultat än Regnér. I den franska utredningen säger man att äktenskapet är den institution som ligger till grund för familjebildning. Äktenskapet som institution anser man har egenskaper som, med hänsyn till barnets bästa, legitimerar att det bevaras intakt i rättsligt avseende. I en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad i samband med släktets reproduktion.

DN kallar i en ledare 2 juni detta för "barnsliga argument" DN konstaterar att författarna försöker "flytta fram positionerna och formulera ett försvar för det traditionella äktenskapet på ett rationellt och sekulariserat sätt" (i motsats till rent religiösa argument). Häri har DN rätt, och det är vad Katolska kyrkan alltid hävdat, att det finns rationella argument för äktenskapet i dess nuvarande form.

Mänskligheten består av män och kvinnor. DET GODA I ÄKTENSKAPETS VÄSEN FINNS I DET FAKTUM ATT MÄNNISKAN FÖRVERKLIGAR SIG PÅ TVÅ OLIKA SÄTT, MANLIGT OCH KVINNLIGT. Den sexuella dubbelformigheten är del i en allmän biologisk lag, så gör djuren och så gör människorna.

I själva principen för det mänskliga livet finns en dualitet, en relation mellan man och kvinna. SJÄLVA FÖRUTSÄTTNINGEN FÖR DEN MÄNSKLIGA IDENTITETEN ÄR INTE INDIVIDEN INNESLUTEN I SIG SJÄLV UTAN KOMPLEMENTARITETEN MELLAN MANLIGT OCH KVINNLIGT. Just för att hela det mänskliga finns närvarande i varje person, i det faktum att var och en är ?annorlunda?, förverkligas människans fullhet när denna komplementaritet bejakas.

Cardinal Carlo Cafarra skriver:

Den ursprungliga ?diversiteten? består i kvinnan så som hon står inför mannen och mannen så som han står inför kvinnan. Och därför är erkännandet av denna skillnad inte i första hand erkännandet av den mänskliga sexualitetens diversitet. Människan i samhället löper alltid risken att uttrycka en orättvis diskriminering. Just för att hela det mänskliga finns närvarande i det särskilda, i det faktum att var och en är ?annorlunda?, förverkligas människans fullhet när deras enhet bekräftas och blir till.

Mannen är för kvinnan och kvinnan är för mannen möjligheten till denna fulla enhet. Bara man och kvinna tillsammans kan nämligen uttrycka den mänskliga varelsens hela sanning.

Om DN så lätt avfärdar denna argumentation och kallar den barnslig, så har man inte mycket på fötterna. DET ÄR ETT POLITISKT SPEL SOM PÅGÅR I SVERIGE JUST NU ATT SNABBT DRIVA IGENOM EN FÖRÄNDRAD ÄKTENSKAPSLAGSTIFTNING. ÄR MAN FÖR DETTA, SÅ TYCKER MAN ATT BEVISBÖRDAN FÖR ÄKTENSKAPETS HITTILLSVARANDE STATUS LIGGER PÅ DEM SOM VILL BEVARA DET, ÄR MAN MOT EN FÖRÄNDRING TYCKER MAN ATT BEVISBÖRDAN LIGGER PÅ DEM SOM VILL FÖRÄNDRA NUVARANDE ORDNING. 

Se också tidskriften Signum: Erwin Bischofberger: Hur gifter man sig