lördag 14 oktober 2006

Tro och förnuft hör ihop. Samarbete mellan religionerna befrämjar freden

 Efter påvens föreläsning i Regensburg från vilken ett löstryckt citat väckte så mycket uppmärksamhet i den muslimska världen, så var det många västerländska debattörer som ville påstå att påven mycket väl visste att det skulle bli dessa reaktioner och att han i själva verket gav uttryck för ärkekonservativa islamofoba idéer.

Att så inte var fallet har den fortsatta utvecklingen klart visat. En del militanta islamister försökte dra växlar på det hela och blåsa upp hatiska stämningar, men det lyckades inte. Påven har träffat de muslimska ländernas ambassadörer, och det blev ett mycket positivt möte. I sitt hälsningsanförande framhöll påven den stora uppskattning och den djupa respekt som han hyser för muslimerna och deras tro. Han betonade också att det är viktigt för ledarna för de stora världsreligionerna att ta avstånd från alla försök att missbruka religiös tro till att underblåsa våld. Samarbetet mellan kristna och muslimer för att främja fred och mänskliga rättigheter måste fortsätta, sade påven.

Han har gång på gång betonat att Katolska kyrkan önskar goda relationer med Islam och att han eftersträvar fortsatt fredlig dialog och samarbete. Det som sades om Katolska kyrkans relation till andara religioner i dokumentet Nostra Aetate från 1965 har inte förändrats bara för att Katolska kyrkan fått en ny påve. 

Det finns hos vissa ateistiska debattörer en uppfattning att religion är oförnuftig och att religionen dessutom har på sitt samvete många av världens blodigaste krig.. Tidskriften Signum tar upp detta tema och försvarar tron. Där trycks påvens Regensburgs-tal och kommenteras av Ulf Jonsson.

Anders Piltz kommenterar i Signums ledarartikel trons förhållande till förnuftet så här:

 Den som hävdar att Inget förvandlades till Något som förvandlades till Liv som förvandlades till Medvetande alldeles spontant eller efter en miljard misslyckade försök som slutligen råkade resultera i människan, detta kosmiska lyckokast (eller missöde), lanserar inte en rimligare teori än den som tror att Gud har skapat världen med en kombination av nödvändighet och slumpfaktorer och att människan är danad till Guds avbild, utrustad med intelligens och moraliskt ansvar.

Påståendet att religion leder till krig och konflikter kommenterar han såhär:

Nu är det högst tvivelaktigt om terrorism är följden av alltför intensiva koran- eller bibelstudier. De flesta massmördare har aldrig drivits av föreställningen om ett liv efter döden. Lenin, Stalin, Hitler, Mao och Pol Pot, statsterrorismens främsta företrädare, var och en med miljontals människoliv på sitt samvete, drevs av just motsatsen till religiösa motiv: drömmen om ett paradis på jorden. De resonerade som välfärdsutskottet: om man bara likviderar utvecklingens bromsklossar kommer resten att ordna sig. Lenin uppfann begreppet folkfiender, Hitler skyllde alla kulturens obehag på judarna. Det är ett faktum att 1900-talets värsta helveten konstruerades av religionens svurna fiender. Medeltidens kättarbål och den nya tidens häxprocesser framstår som harmlösa episoder i jämförelse med vår eget tidevarvs skådeprocesser och massutrotningar av ideologiska motståndare och undermänniskor.

Läs hela ledar-artikeln.

Inga kommentarer: