I sista numret av KM finns ett referat från Caritas Sveriges årsmöte. Där återges att undertecknad yrkade på att beslutet om Caritas Sveriges avveckling skulle skjutas upp till ett extra årsmöte eftersom man borde ha betänketid. Så föreslog jag, men det är inte riktigt som beskrivs att yrkandet avslogs utan vidare diskussioner. Anledning till att beslutet om avvecklingen slutligen togs, även jag medverkade därtill, var att det inte fanns någon annan möjlighet, eftersom Caritas Sverige befann sig i likvidationskris och biskopen beslutat att inte anslå mera medel under det kommande verksamhetsåret. Om ledamöterna skulle ha röstat mot avveckling skulle det inneburit att medlemsorganisationerna själva, församlingarna och ordnarna, skulle vara tvungna att tillskjuta medel för att täcka utgifterna. Detta hade man ingen möjlighet att göra, och ombuden hade knappast något mandat att fatta beslut med sådan konsekvens för de medlemsorganisationer de representerade utan att detta var sanktionerat på hemmaplan. Därför var valet lätt när det väl var dags för beslut.
Det hindrar inte att jag fortfarande tycker att man kunde ha unnat sig en längre betänketid inom den demokratiska processens ram. Men för att det skulle vara möjligt skulle biskopen behövt understödja detta genom att bevilja medel även under det kommande budgetåret för att täcka Caritas Sveriges kostnader. Det skulle inte ha varit omöjligt, kostnaderna måste ju ändå täckas inom ramen för Caritas Sveriges nya organisation inom stiftet.
Anledningen till den dåliga utvecklingen inom Caritas Sverige kan inte sägas vara den demokratiska styrelseformen i sig. Uppenbarligen fanns krafter inom styrelsen som ville arbeta för en fortsatt demokratisering av organisationen, t.ex. fanns ett förslag förberett om att demokratisera processen att utse styrelseordförande. Problemet har snarare varit brist på demokrati och för lite insyn. Nu beviljade inte årsmötet styrelsen ansvarsfrihet, och skulle man arbetat vidare med den gamla organisationsformen, så hade det ställt stora krav på förändringar, kanske ommöbleringar i styrelsen, ökade krav på öppenhet och redovisning av verksamheten som ett underlag för medlemsorganisationernas och ombudens möjlighet att utöva sitt inflytande. Nu ville inte biskopen satsa på detta, utan han gjorde andra överväganden, och det får vi respektera.
Att det i Sidas rapport sägs att det även funnit brister i revisorernas agerande är oroväckande. Sida säger i ett PM publicerat i samband med pressmeddelande 24 maj att man avser titta närmare på Caritas Sveriges revisors ansvar och om Sida finner att revisorn brustit i sin utövning överväger Sida att anmäla revisorn till Revisionsnämnden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar