Just nu är det mediauppmärksamhet angående förre Caritas-ordföranden Gustaf von Essen och hans betalningsanmärkningar. Von Essen är en slipad politiker och vet hur han skall möta media. När det gäller betalningsanmärkningarna i sig, så var hans taktik att från början inte säga hela sanningen (först var det två anmärknignar några år tillbaka i tiden, sedan blev det fler, den sista från 2006), när den taktiken inte höll var nästa försvarslinje att bagatellisera det hela. För hans egen del kommer mediauppmärksamheten snart att blåsa över, och hans politiska karriär hänger nog mera på hur han sköter politiken i Uppsala än på denna affär.
Men för Stockholms Katolska stifts och Caritas del finns det aspekter av denna historia som man måste fortsätta att granska. Låt oss först se på hur von Essen bemöter det faktum att han han undanhållit Caritas styrelse information om betalningsanmärkningarnas konsekvens för 90-kontot samt turerna kring dispensansökan hos Stiftelsen för insamlingskontroll:
1. Intervju i Katolskt Magasin nr 5 2007: Gustaf von Essen säger att att han har haft sina främsta förpliktelser gentemot stiftsledningen. "Caritas Sveriges ägare ? alltså biskopen, finansrådet och jag såsom styrelseordförande ? måste först processa internt för att kunna ta fram underlag som styrelsen kan ta ställning till."
2. Intervju med Radio Uppland 2007-09-17: "...jag visste knappt något själv, bara att det fanns en dispensansökan inne.
...Så här i efterhand kanske det finns fog för att jag borde ha informerat styrelsen, men under pågående process när stiftet ägde frågan, kände jag mig inte så engagerad. Jag tänkte att det där är väl inga större problem."
3. Intervju med Expressen 2007-09-17: "Nej stämmer inte. Det har aldrig varit någon avsikt att föra någon bakom ljuset.
... fråga dig vilken trovärdighet Holmertz har. I övrigt har jag inga ytterligare kommentarer".
(Anm: Gun Holmertz satt i Caritas Styrelse, hon är den person som intervjuades av Uppsala Nya Tidnings reporter och en av de 6 personer i Caritas styrelse som författade en skrivelse där de uttryckte att styrelsen fick för lite information från styrelseordföranden..)
Första taktiken är att påstå att han INTE BEHÖVDE INFORMERA styrelsen. I intervjun med Radio Uppland är han efterklok och säger att han nog borde ha informerat styrelsen, men försvarar sig samtidigt med att han KNAPPT VISSTE NÅGOT SJÄLV, och SKYLLER IFRÅN SIG PÅ STIFTSLEDNINGEN som han menade ägde frågan. Tredje taktiken som han tillämpar i Expressen-intervjun är att förneka och IFRÅGASÄTTA KRITIKERS TROVÄRDIGHET.
Om vi för ett ögonblick granskar von Essens argumentation i relation till det jag tidigare skrivit om bristen på information och hur frågor hanteras i slutna rum i Stockholms katolska stift kan man spekulera över följande:
Von Essen har ett rykte om sig (sant eller falskt) att använda arbetsmetoder och ha en ledarstil som inbegriper intriger, hemlighetsmakeri och toppstyrning och att all kritik bemöts hårt och skoningslöst. Detta är i varje fall vad personer insatta i KD-politiken i Uppsala sagt mig, och detta motsägs knappast av hur han hanterat ordförandeskapet i Caritas Sverige. Hemska tanke: Var det just dessa egenskaper som man önskade då man rekryterade honom till ordförande i Caritas Sverige, att man ville ha en ordförande som kunde hålla de "besvärliga demokrati-ivrarna" i styrelsen stången och genomföra den innersta ledningskretsens intentioner? Jag vet inte, men frågetecknen blir fler och fler...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar