I vårt media-dominerade samhälle har kyrkan fått nya redskap att nå ut med evangeliet, och självklart skall alla dessa nya kanaler utnyttjas. Kristus är inkarnerad i världen, evangeliet är ämnat för var och en, därför är det givet att det också kan bäras av de kommunikationsmedel som var och en nyttjar. Som någon påpelade, hade profeten Jesaja levat idag skulle han säkert ha haft både mobiltelefon och dator. Dagen skriver i en artikelserie om detta, och man kommenterar ämnet också på ledarplats idag.
Problemet när man börjar använda internet och andra moderna media är inte svårigheten att tekniskt få igenom informationen, internet översvämmas idag av allehanda information som försöker sälja olika varor och tjänster och ideologier. Problemet är att samla sig till att ge ut ett tungt och trovärdigt budskap som höjer sig över det kraftiga bakgrundsbruset av likgiltig inforamtion. Här har kyrkorna stora trovärdighets-problem.
Om Kristenheten inte samlar sig och tar tag i sin trovärdighetsproblematik, så kommer aldrig så ambitiösa evangelisationsprojekt via internet och andra media att förfelas. Jag vill nämna några områden där denna trovärdighetsproblematik blir ganska tydlig:
1. Splittringen. Vi upplever idag en ekumenisk vår med betydligt hjärtligare relationer mellan samfunden och en ny medvetenhet om enhetens betydelse, men trots det är Kristenhetens splittring den i särklass viktigaste faktorn som gör att kristendomen har låg trovärdighet i allmänhetens ögon. Ett samfund som går ut i en intensiv evangelisationssatsning men samtidigt isolerar sig från resten av kristenheten biter sig själv i svansen.
2. Moraliska brister i de egna leden. Inom Katolska kyrkan har vi sett skandalerna med pedofili i USA och andra länder som tidigare sopats under mattan av höga ledare inom kyrkan. Man har visserligen nu tagit tag idetta och inlett ett massivt förebyggande arbete och infört rutiner för hur man skall hantera liknande situationer i framtiden, men själva skandalerna fastnar mycket lättare i allmänhetens medvetande än det tålmodiga och omfattande arbete som görs för att gottgöra och förebygga. Nyligen inträffade en skandal där en högt uppsatt präst inom Vatikanen avslöjades att i hemlighet ha en sexuell kontakt med en ung man. Prästen i fråga hotade i sin tur med att avslöja ett helt nätverk med homosexuella präster inom kyrkan. Det är viktigt med en realism inom kyrkorna med att det finns egna inre problem, ingen är syndfri bara för att man är kristen, och att förneka problemen eller sopa dem under mattan leder bara till värre trovärdighetsproblem. Öppenhet, ödmjukhet samt att man visar att man kan ta itu med problemen på ett adekvat sätt är det enda som kan stärka trovärdigheten.
3. Vänskapskorruption. Kyrkorna hanterar stora finansiella tillgångar. Med pengar förjer makt. Innehav av makt och pengar leder till stora frestelser att missbruka dessa tillgångar. Ibland tycker man kanske t.o.m. att man har ett gott syfte och ser inte vad man själv är inne i. Medierna håller hela tiden ögonen på detta, nyligen skrevs om Livets Ords ledare i anslutning till en affär med ett universitet i USA, kristna hjälporganisationer som har samarbete med Sida har granskats, och jag har själv skrivit en hel del om problemen inom Caritas Sverige. Ibland är medias rapportering överdriven, men ofta finns det en kärna av sanning, här gäller det att det finns självkritik inom kyrkorna och att vi också har mod att tillrättavisa varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar