Michel Sabbah, den latinske patriarken i Jerusalem har vid en presskonferens uttalat sig angående staten Israel, meddelar Jerusalem Post. Han sade bl.a: "Om det finns en stat där en religion är den officiella, kommer naturligtvis de andra religionerna att diskrimineras". Han sade vidare att Isreel borde bli en "politisk normal stat för kristna, muslimer och judar. Detta land kan inte vara exklusivt för någon enda."
Uttalandet har väckt bestörtning i en del icke-katolskt kristna kretsar, och man tycker att Katolska kyrkan inte är tillräckligt Israel-vänlig, och man undrar om påven står bakom hans uttalande.
För mig synes dock uttalandet inte innebära något nytt angående relationerna mellan Vatikanen och Israel. Vatikanen har ju aldrig erkänt staten Israel. Anledningen är de kristnas - och andra gruppers - inskränkta rättigheter i Israel. 1993 upptog Vatikanen diplomatiska förbindelser med Israel. Ofta har olika påvar och Vatikanen tagit palestiniernas mänskliga rättigheter i försvar.
Man får skilja mellan staten Israel och det judiska folket. När det gäller det sistnämnda försvarar och har Vatikanen försvarat det judiska folkets rättigheter på samma villkor som andra folk, och anklagelserna mot Vatikanen för antisemitism är djupt orättvisa. Kyrkan tar det judiska folket i försvar, och gjorde så också under andra världskriget. Anklagelserna mot påven Pius XII för antisemitism är djupt orättvisa, och under senar tid har det framkommit att denne påve tvärtom gjorde mycket för att hjälpa judarna.
I Andra Vatikankonciliets dokument om Kyrkans förhållande till de icke-kristna religionerna betonas kristendomens nära relation till det judiska folket: "Kyrkan erkänner .. att hennes tro .. börjar redan hos patriarkerna, Mose och profeterna". Beträffande Kristi död säger texten att den "...inte kan tillvitas vare sig de dåtida judarna utan åtskillnad eller de nutida".
Påven Paul VI var den förste påven besökte de heliga platserna 1964. I encyklikan UT UNUM SINT uppmanar påven Johannes Paulus II alla kristna att erkänna sina misstag, förlåta och försonas. I mars 2000 bad han i Jerusalem om förlåtelse för katolikers synd mot judarna under alla tider. Kristna vallfärdar idag till de tidigare koncentrationslägren och håller under tårar gudstjänster och ber om förlåtelse för vad som skett. Visserligen är dagens människor inte direkt ansvariga för vad förfäderna brutit, men det finns en praxis som växer fram att vi nu levande ställföreträdande tar på oss historiens synder och går in i en försoningsprocess. Teologen Peter Hocken har skrivit en intressant artikel om detta: Att göra bot för historiens synder. Den finns översatt till svenska.
Benedikt XVI har fortsatt att betona försoning och att utveckla goda relationer. 2005 besökte han synagogan i Köln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar