Caritas är en organisation som under lång tid haft stort förtroende för opartiskhet och uppoffrande och effektivt hjälparbete varhelst det finns humanitära behov i en anda inspirerad av Katolska kyrkans sociallära. Caritas utgör ett nätverk av nationella organisationer över hela världen vilket gör det lätt att snabbt administrera hjälpinsatser varhelst på jorden behov uppstår. Påven har själv i sin senaste encyklika Gud är Kärleken framhållit det karitativa arbetet som mycket viktigt för kyrkan. För oss katoliker är det viktigt att Caritas får fortsätta att ha detta goda rykte och finnas högt på listan bland organisationer som åtnjuter stort publikt förtroende. Vi ser med oro på den förtroendekris Caritas Sverige just nu genomgår, och alla vi katoliker och presumtiva givare är intresserade av att alla kort läggs på bordet så att en restitutionsprocess kan börja. Mycket är fortfarande höljt i dunkel. Informationen på Caritas hemsida är sparsam och allmänt hållen, och talar man med ansvariga på Caritas är man angelägna att säga att processen är under kontroll, men i övrigt verkar man ha lagt locket på. Mer detaljrik är då en artikel i den oberoende av SIDA finansierade tidskriften OmVärlden. Från Caritas avfärdar man denna artikel som partisk och ovederhäftig. Vissa saker som nämns är visserligen sanning, menar man, men andra påståenden är felaktiga. Någon information om vad man anser som sant och vad man anser felaktigt vill dock ingen säga.
OmVärldens artikel är burdust rakt på sak i sina kritiska omdömen, man ger mera detaljerade fakta och vågar sig också på att återge omdömen och teorier från kritiska källor nära Caritas. Artikeln ger ett välbehövligt komplement till Caritas egen bild, som man ibland får ett intryck av är alltför glättig och detaljfattig, och man bemöter inte kritiken från de kritiska rösterna. I grunden verkar det ändå vara samma problembild som framtonar: Caritas Sverige brottas med stora organisatoriska svårigheter, anställda har slutat, rapportering av olika projekt har försenats, ineffektivitet, det går dåligt med insamlingsverksamheten och en f.d. chef för Mellanösternarbetet misstänks för ekonomiska oegentligheter. Eko-brottsutredning pågår. Generalsekreteraren Fredrik Alpin har sagt upp sig, bakgrunden till detta får vi inte veta något om.
I sammanhanget figurerar en transaktion via S:ta Eugenia-församlingens bank-konto som en tjänsteman inom Caritas ville använda för att transformera 25.000 dollar från Libanon till ett Caritas-konto. Då tjänstgörande kyrkoherde blev tveksam till detta förfarande kontaktade han enligt redogörelsen i tidningen OmVärlden Caritas dåvarande generalsekreterare som skulle ha sagt att det hela var i sin ordning. Man vet inte varifrån pengarna kom, men tidningen OmVärlden återger vad vissa personer med inblick i Caritas verksamhet misstänker: Att de insatta pengarna kom från ett tidigare Sidabidrag på 8 miljoner kronor och att syftet med transaktionen skulle vara att tvätta pengarna genom St:a Eugenias konto och på så sätt få dem att framstå som om de vore en egeninsats varvid Caritas kunde kvittera ut ytterligare medel från SIDA utan att själva samla in hela egeninsatsen. Detta är som sagt endast spekulationer, ekobrotts-utredningen kan förhoppningsvis bringa klarhet i detta.
Hur kunde det gå så här? Hela historien för tankarna till korruption. Korruption behöver inte alltid betyda att man för egen vinning begår omfattande brott. Det kan också handla om att av vänskap se mellan fingrarna på fel som begås, eller att man tror sig stå över vissa formella regler som man för den goda sakens skull anser sig ha rätt att bryta mot och att repressivitet utövas mot kritiker. Är man inne i ett sådant system händer det att man inte ens är medveten om att man gör fel.
Katolska kyrkan i Sverige är ganska liten, och när det gäller att rekrytera personer till viktiga uppdrag inom våra katolska organisationer sker rekryteringen ofta från en relativt liten grupp där man ofta känner varandra. Detta ökar risken för korruption.
Då jag på nyhetsplats på Katolskt Fönster länkade till ovan nämnda artikel från OmVärlden fick jag kritiska reaktioner från personer inom Caritas: Man menar att artikeln är illvilligt skriven och överdrivet kritisk, den innehåller omdömen och påståenden som är felaktiga och som kommer från till Caritas kritiska personer som agerar i egen sak.
En organisation som inte är öppen för att lyssna till kritik och omedelbart måste försätta sig i försvarsposition i förhållande till kritiska röster förlorar snart i trovärdighet. Den är förstelnad och saknar utvecklingspotential.
I Sverige har vi en tradition av att betrakta överheten och staten såsom god. Länge var Sverige unikt i världen i att inte ha en statsrevision oberoende av regeringen. Det var förre chefen för RRV, Inga-Britta Ahlenius som förtjänstfullt medverkade till att ändra på¨detta, initialt under starkt motstånd från regeringspartiet. Med traditionella rötter sedan Gustav Vasa betraktas staten per definition som god och det finns inget behov av en oberoende instans som bevakar tjänsteutövningen. Jag tycker mig skönja en liknande hållning inom Katolska kyrkan i Sverige: Alla som arbetar inom kyrkan är så goda, så ideella, och någon insyn eller oberoende granskning är obehövlig.
Katolska kyrkan har fått lära sig läxor på detta område: Vi har pedofilskandalerna i USA där kyrkan efter många års försummelser adresserar detta problem, har en handlingsplan för förebyggande arbete och för hur man hanterar förövarna utan att sopa problemet under mattan. Med USA som förebild har liknande handlingsprogram antagits i andra länder inklusive Sverige. Alla anställda i stiftet och församlingar har fått gå på kurs angående detta. Man hör ibland en och annan person i ansvarig ställning sucka över detta: Det gäller inte oss, det är överdrivet att vi skulle behöva gå dessa kurser, vi gör det för att vi är tvungna. Man vaggas in i en falsk övertygelse om att stå över sådana svagheter som finns på andra håll i samhället och världen. (Se tidigare blogg: Katolska kyrkan behöver städa framför egen dörr)
Inget företag eller organisation kan skydda sig mot en förslagen person som medvetet vill begå brott. Organisationen måste bygga sin verksamhet på att man litar på medarbetarna. Vill någon missbruka denna tillit, så går det. Däremot blir det svårare att begå ekonomiska brott, och framförallt kan det upptäckas tidigare och spåras om man har goda rutiner för bokföring och internkontroll.
Som jag förstår anser inte Caritas att det är förslagen brottslighet av sådan typ det är frågan om här. Man skriver på sin hemsida: "Det är inte utrett om det har skett något olagligt och vi vill att detta utreds så långt det går. Caritas Sveriges ambition är att utreda händelserna i verksamheten och vi inte ute efter att hänga ut enskilda personer." Det verkar vara hela verksamheten man anmäler. Detta stödjer hypotesen att det kan röra sig om en strukturell korruption, att den anmälde personen är den som får schavottera när nu organisationen har satts i strålkastarljuset. Den kanske till och med var flera som kände till vad som skedde, och att det var med deras goda minne? Man kan bara spekulera om sådana saker till dess alla fakta kommit fram i målet. I rapporteringen sedan tidigare har det talats om en definierad person som är anmäld, och den personens identitet lär inte längre vara hemlig för någon.
Oberoende av om eko-brottsutredningen kommer fram till att brott har begåtts eller inte så förefaller det ha rått en stor oordning i bokföringen. Ännu i dagens läge verkar det inte vara möjligt att spåra alla transaktioner och uppnå klarhet. Hur kan man hantera stora penningsummor på detta sätt!
Här räcker inte med att lappa och laga, hela organisationen behöver byggas upp från grunden, och ansvaret faller tungt på Caritas styrelse att övervaka denna process. Det första man behöver göra är att snarast rekrytera en ny generalsekreterare med särskilt uppdrag att leda förändringsarbetet. Jag tror att man måste leta efter en sådan person utifrån bredast möjliga rekryteringsbas och gå utanför den interna katolska kretsen.
Observera att jag inte säger att korruption förekommer i stor skala i Katolska kyrkan eller i Caritas. Caritas Sverige har uträttat många bra saker, och man kan gå stärkt ur krisen om man visar att man kan hantera den på ett bra sätt. Men jag säger att risken för korruption ökar då rekrytering sker inom en liten grupp där många känner varandra och att man bör vara medveten om detta och att Katolska kyrkan är på inget sätt immun mot sådant som är utbrett i andra sammanhang i samhället. Vi måste i en öppen anda kunna diskutera och reflektera över sådana saker inom Katolska kyrkan i Sverige utan att någon eller några omedelbart känner sig påhoppade. Det är också viktigt att kunna lyssna till kritik och inte direkt definiera bort kritikerna som mindre tillförlitliga. Ibland är det kanske kritikerna som ser mer än de som är inne i systemet och är hemmablinda.
Länkar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar