Fakta fortsätter att komma fram i Caritas-affären. Tyvärr inte heller nu från Caritas Sveriges ledning eller styrelse, utan från annat håll. Förut var det den Sida-stödda tidningen OmVärlden som skrivit, och som jag fick kritik från Caritas t.f. generalsekreterare att jag länkade till. Den artikeln visade sig innehålla en hel del felaktigheter, vilket man på OmVärldens redaktion är medveten om, man kommer med uppföljning och tillrättaläggande i nästa nummer, men den bröt i alla fall tystnaden så att man fick igång en offentlig diskussion. Händelserna fick mig att skriva mitt förra blogg-inlägg i ämnet.
Denna gång är det den f.d. Caritas-anställde som bryter tystnaden och träder fram. Han vill inte framträda med sitt namn offentligt, eftersom han är utsatt för en okontrollerad förtalskampanj, och detta är förståeligt: Vi vet hur falska rykten kan vidhäfta personer under lång tid och ruinera deras liv, även om fakta framkommer som helt rentvår personen i fråga.
Förtalet och misstänkliggörandet mot hans person, har lett till att han levt under mycket stor press sista åren och hans utkomstmöjligheter är kraftfullt beskärda till följd av de falska ryktena om polisutredning och han har sett sig tvungen att skaffa advokat. Han menar att det vore bättre om det förelåg en konkret anklagelse mot honom, då kunde han försvara sig och få saken utredd offentligt, men att under lång tid leva med dessa antydda inte bekräftade rykten är en fullständigt orimlig situation för en människa att befinna sig i.
Hur kommenterar han då det hela?
Någon polisanmälan föreligger inte.
Någon polisanmälan gällande hans person verkar inte ha lämnats in. Han har inte fått sig tillställd någon delgivning om brottsmisstanke, och då han via sin advokat frågat berörda åklagarmyndigheter om någon formell anälan är ingiven, så har någon sådan inte kunna spåras. Advokaten har också kontaktat Caritas Sveriges ordförande biskop William Kenney för att få veta vilka konkreta brottsmisstankar som riktas mot hans klient men ej fått något svar. Det är endast via muntliga rykten och nyhetsrapporteringen det sagts att han är under polisutredning.Angående Irak-projektet:
Alla utbetalningar har skett enligt gällande regler. Några olagliga pensionsutbetalningar som påståtts har inte skett. Projektet har varit mycket framgångsrikt och är nu slutredovisat till Sida, vilket bekräftas på Caritas hemsida. Det omtalade vattenfiltret låg magasinerat i Bagdad eftersom det bedömdes som dumdristigt att installera det i Basra-regionen mitt under brinnande krig. Det verkar som ett klokt beslut. Nu är filtret på plats.För den f.d. anställdes del var allt slutrapporterat och klart, granskat av revisionsbyrån PricewaterhouseCoopers redan under 2003 och rapporten skickades till Stockholm som underlag för slutredovisning till Sida. Den då nyutnämnde biståndschefen Rune Törnkvist besökte Mellanöstern våren 2004 och hade inga anmärkningar angående slutrapporten.
Vad som hände sedan är höljt i dunkel. Rune Törnkvist slutade hastigt på Caritas Sverige, Irak-projektet och ett antal andra projekt blev inte slutredovisade till Sida, istället uppstod anklagelser att den f.d. Caritasanställde (som då slutat sin anställning) misskött Irakprojektet, och han fick ett formellt kravbrev med uppmaning att personligen återbetala 50.000 USD.Under 2 års tid gjorde den anställde upprepade ansträngningar att komma i kontakt med styrelsen och ledningen för Caritas men avvisades hela tiden. Han skrev ett ingående brev till Caritas styrelseordförande biskop William Kenney men fick inget svar. I stället dök nya formella kravbrev upp. Först genom ingripande av Caritas Internationalis chef samt biskop Anders Arborelius kunde detta krav så småningom dras tillbaka.
Angående transfereringen via S:ta Eugenias konto och påstådd pengatvätt:
Påståendet om pengatvätt faller på sin egen orimlighet. Irakprojektet var ett sk humanitärt projekt som inte behöver ha insamlade egeninsatser, ej att blanda ihop med sk utvecklingsprojekt, som tidigare finansierades till 80% av Sida och åtminstone 20% av insamlade medel. I samband med första delen av projektet gjorde PricewaterhouseCooopers en revision av hela Irak-insatsen. Ingenting framgår där av att Caritas Sverige på något sätt skulle ha bidragit med någon typ av egeninsats till projektet. Detta framgår också av den slutrapport som Caritas Irak skickade till Caritas Sverige i februari 2004. I avtalet mellan Sida och Caritas Sverige, samt Caritas Sverige och Caritas Irak (implementerande partnern) förekom det inte några budgetposter som gällde krav på egeninsats.
Det fanns 25.000 USD från Carritas Internationalis-fonder som kunde användas för Caritas Sveriges projekt. Dåvarande generalsekreteraren bad den f.d. anställde att skicka pengarna via S:ta Eugenia katolska församlings konto. (Enl journalisten på tidningen OmVärlden förnekar den f.d. generalsekreteraren detta förhållande). Den f.d. anställde bekräftar att han ringde den vikarierande kyrkoherden i S:ta Eugenia och att pengar överfördes. När pengarna kommit fram till Caritas Sverige konto bestämdes dock (i juni 2003 innan projektet startat) i samråd att dessa medel inte skulle användas som egeninsats utan som ett vanligt bidrag (dvs övriga bidrag, vilket kan omfatta medel insamlade utomlands, egna medel som inte omfattas av egeninsats etc). Pengarna skickades tillbaka till Beirut. Den f.d. anställde försäkrar att det inte finns något projekt eller insats, som han varit inblandat i, som använt dessa 25.000 USD som egeninsats. Han håller med om att misstag begicks i samband med denna handläggning, men att få det till att pengar ?tvättats? och att därmed miljonbelopp kunnat erhållas, saknar all grund.
Angående Sidas krav på återbetalning:
Caritas Sverige hade under 2005 inte klarat av att slutrapportera projektet. I samtal med Sida skyllde man ifrån sig på fältet och framhärdar i att den f.d.anställde gjort fel, och låter förstå att ett pensionsvederlag på ca 25.000 USD utbetalats på ett felaktigt sätt. Sida kräver då helt logiskt återbetalning och skickar 1 mars 2006 ut ett pressmeddelande där man informerar om att Caritas Sverige återkrävs på 500.000 kr av Irak-projektet. I pressmeddelandet sägs också att Sida förutsätter att Caritas Sverige gör en polisanmälan eftersom man påstår att oegentligheter begåtts.
Så långt den f.d. anställdes redogörelse.
Redogörelsen är klar och strukturerad och det finns ingen anledning att inte ta den på allvar.
Frågetecknen är många. Alla frågor runt ekonomiska transaktioner går tyvärr inte att få klarhet i nu, eftersom dokumenten från den tiden är hemligstämplade.
- - Vad hände egentligen på Caritas-kontoret efter det att Rune Törnkvist slutat? Att det funnits personliga motsättningar har antytts mig i flera sammanhang, och fakta som kommit fram hittills motsäger inte detta. Tidningen OmVärldens tidigare artikel verkar bygga på uppgifter från "initierade bedömare" som tillhör den falang som förtalar och anklagar den f.d. Caritas-anställde. Dessa måste ha ingett tidningen OmVärldens journalist ett stort förtroende eftersom han inte brydde sig om att kontrollera fakta mera ingående. Nu verkar det dock stå klart för alla att problemet har fler bottnar än så och rampljuset faller på Caritas ledning och styrelse i Sverige.
- - Varför lyssnade inte Caritasledningen i Sverige och Caritas styrelseordförande biskop William Kenney på sina fältarbetare. Varför misslyckades det för den f.d. anställde att få ge sin version av saken under två års tid?
- - Varför fortfarande denna tystnad från Caritas ledning och styrelse?
Om vi inte inom kort får bra svar på några av dessa frågor har nog Caritas styrelse och dess ordförande biskop William Kenney förverkat sitt förtroende.
Bilaga: Den f.d. anställdes version av händelserna *
* Manus ursprungligen avsett för Katolskt Magasin. Km avböjde publicering i numret som kommer ut 1 sept med hänvisning till att texten behövde kortas och replik inkomma från Caritas .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar