Förundersökningsledare Gunilla Karlsson har i ett brev till den f.d. Caritasanställdes advokat meddelat att hans huvudman inte är misstänkt för brott i den förundersökning som Ekobrottsmyndigheten inlett. Men i den anmälan som Caritas lämnade in pekades den f.d. anställde ut som misstänkt för förskingring, alternativt trolöshet mot huvudman. Då Gunilla Karlsson granskade det inlämnade materialet kunde hon inte hitta några omständigheter som styrker att den f.d. anställde skulle ha begått brott. Hon har ändå valt att starta en allmän förundersökning men alltså inte med fokus på den f.d. Caritasanställde. Undersökningen ligger emellertid på is i väntan på internutredningar som Caritas och Sida gör.
Caritas tycks vilja tona ner betydelsen av uppgifterna i åklagarens brev, och man förefaller stå fast vid sina misstankar mot den f.d. Caritasanställde. I ett telefonsamtal jag hade med Charlotte Byström, t.f. generalsekreterare för Caritas Sverige föredrar hon att uttrycka det så att "misstankarna är nedtonade" men ej avskrivna.
Den f.d. Caritasanställde har i på Katolskt fönster publicerade dokument utförligt framlagt fakta som styrker hans oskuld, han kan också redovisa ytterligare dokumentation som visar att alla transaktioner gått rätt till vad gäller de delar han varit ansvarig för.
I sista numret av tidningen OmVärlden har han intervjuats, och tidningen tillrättalägger också ett par felaktiga påståenden som man publicerat i ett tidigare nummer:
- Dels fanns i en artikel i nr 5 - 2006 en formulering som kunde uppfattas som att åklagare misstänker den f. d. Caritasanställde för brott. Det faktiska förhållande är istället att det är Caritas Sverige som misstänker personen.
- Dels återgavs i artikeln misstankar att pengar som transfererats via S:ta Eugenias konto gått till egeninsatser för Irak-projekten. OmVärlden skriver nu att nya dokument som man tagit del av tyder på att inga pengar från den beskrivna transaktionen genom Sankta Eugenias konto har gått till egeninsats för ett humanitärt projekt i Irak 2003. Istället tycks pengarna ha gått till ett projekt för att utbilda chefer för enskilda organisationer i Mellanöstern.
Det mycket viktiga faktum som kommit fram är att den f.d. Caritasanställde inte är misstänkt i åklagarens förundersökning. Varför Caritas Sverige ändå framhärdar i sina misstankar är svårförståeligt för en utomstående. De tre mest påtagliga tecknen på brott som läckts ut till offentligheten, den senarelagda installationen av vattenreningsanläggningen i Basra, de felaktiga pensionsutbetalningarna och att pengar som transfererats via Eugenias konto skulle ha mot Sidas regler använts som egeninsats, har ju alla retts ut och redovisats av den f.d. Caritasanställde. Caritas Sverige skriver själv på sin hemsida att Irakprojekten är genomförda med gott resultat och att samtliga utgifter för att genomföra dessa insatser har kunnat verifieras.
Svårförståeligt är också varför Caritas Sverige i sin utredning inte redan tagit kontakt med den f.d. Caritasanställde som ju har utförlig dokumentation att redovisa samt den tidigare biståndschefen som besökte Irakprojekten och som idag framhärdar i att att han inte hade några anmärkningar på projekten eller rapporten. Båda dessa personer är lätta att nå, och de väntar bara på att Caritas skall ta kontakt. Jag frågade per telefon Charlotte Byström om detta, och hon sade att man nog kommer att ta sådana kontakter.
Det måste ju finnas något skäl till att åklagaren väljer att öppna en allmän förundersökning trots att hon inte bedömde att det fanns tillräckligt underlag för att misstänka den f.d. Caritasanställde för brott. Hon måste ha sett att det fanns förhållanden som gav fog för misstankar om oegentligheter. I så fall vilken typ av oegentligheter, och vilka möjliga misstänkta? Den f.d. Caritasanställde verkar för en utomstående betraktare vara den minst av allt misstänkte efter alla klargörande fakta han lagt fram. Men transaktionen via S:ta Eugenias konto och berörda personers glömska kring detta är onekligen bestickande. Även om inget brott begicks, man "ändrade sig" och lät pengarna användas på andra sätt än till egenavgifter, så antyder själva förfarandet i sig onekligen att det kan finnas en benägenhet till fiffel vilket kan motivera en närmare granskning.
Vi vet hur förhållandena inom Caritas såg ut i början av 2000-talet: Efter en blomstrande utveckling med många projekt finansierade med egeninsatser via de s.k. "holländska fonderna", fonder på stiftet som helt korrekt kunde användas som egeninsatser för att få Sida-bidrag, så stod man nu inför en likviditetskris. Fonderna som man levt gott på var slut, man hade inte byggt upp en bas i församlingarna för att få in tillräckliga givarmedel samtidigt som man stod med en stor personalstat och dyra administrativa kostnader. Man var i desperat behov av att få upp omsättningen genom att starta nya projekt för att få Sida-bidrag så att de administrativa kostnaderna kunde täckas genom de administrativa medel som finns avsatta för varje projekt. Samtidigt vet vi att de Sida-bidrag som betalas ut är omgärdade med mycket stora restriktioner. De medel som är avsedda direkt för bistånd sätts in på särskilda konton och får absolut inte användas till annat än det de är avsedda för. I detta trängda läge kan det givetvis vara en stor frestelse att fuska genom att omfördela pengar mellan konton och hoppas att situationen löser sig på sikt utan att det behöver upptäckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar