Påven Benedikt XVI har hållit en akademisk föreläsning i Regensburg om förhållandet mellan tro och förnuft, föreläsningen var också en vidräkning med allt religiöst motiverat våld, också inom kristendomen. Han förmedlade då en 700 år gammal kritik mot islam, ett citat från en bysantinsk kejsare att tron inte skall spridas med svärd. Detta väckte upprörda känslor hos många muslimer som vi hört om i nyhetsrapporteringen.
Det var på inget sätt påvens avsikt att förolämpa troende muslimer. Udden i talet var minst lika mycket riktat till väst. I västvärlden dominerar åsikten att bara positivistiskt förnuft och positivistisk filosofi är universella, sade påven. Men världens djupt religiösa kulturer ser denna uteslutning av det gudomliga från det universella förnuftet som ett angrepp mot deras djupaste övertygelser.
Påven är liksom de stora kyrkofäderna en ivrig försvarare av den kristna tron gentemot de strömningar och tankar i vår tid som vill urvattna och relativisera tron. Tron får sitt eget erkännande som den skatt som givits åt Kyrkan att förvalta. Tron kan bli föremål för teologisk reflektion, men teologin ?uppfinner? inte tron som en intellektuell process.
Detta verkar inte Mattias Gardell, professor i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet uppskatta eller inse. I en TT-kommentar refererad av SvD 16 sept till de muslimska reaktionerna på påvens kritik talar han om Benedikt XVI som en "radikalkonservativ påve hämtad direkt ur Opus-Dei miljön". (Och då antar jag att han åsyftar den nidbild av Opus Dei som förekommit i svenska media underblåst av Da Vinci-koden, inte en bild byggd på objektiv kunskap, i varje fall bör han inse att den associationen sannolikt görs av den genomsnittlige läsaren). Ratzinger har inget med Opus Dei att göra, det är märkligt att en akademiskt skolad professor i ett religionsämne kan uttrycka sig så.
Påven uppväcker gamla islamofobiska föreställningar, menar Gardell och avfärdar därmed helt kritiken. Men man kan inte komma ifrån att Islam har ett problematiskt förhållande till våld, och att detta 700 år gamla tema ändå är relevant att diskutera. Om man nu skall se de våldsamma protesterna från muslimskt håll som ett uttryck för äkta muslimsk tro, så bekräftar det att Islam är en våldets religion. Muslimer å andra sidan som menar att Islam är en fredlig religion träffas ju inte av kritiken, de kan bejaka påvens tankar att människor inte skall omvändas med svärd och ta avstånd från det religiöst motiverade våldet inom islam, precis som påven i sitt tal tog avstånd från allt våld i kristendomens namn.
I nästa andetag tycks Gardell motsäga sig själv i det han säger att islam och kristendomen i mycket är tvillingreligioner i sin syn på våldet. Han menar då att båda är krigiska.
Det verkar inte som om prof Gardell har läst hela påvens anförande innan han uttalar sig. Talet var en akademisk föreläsning om förhållandet mellan tro och förnuft och en vidräkning med allt religiöst motiverat våld. Det kontroversiella avsnittet är ett citat från en bysantinsk kejsare och inte ens påvens egna ord. Gardell borde ha uppmärksammat detta och inte svepande uttrycka sig om saker han inte ens läst på. På så sätt underblåser han fördomar och konflikter istället för att genom sansad analys av vad som faktiskt sades bidra till ökad förståelse mellan samhälle och religioner, mellan islam och kristendom.
Påvens föreläsning i Regensburg om förhållandet mellan tro och förnuft finns här (engelska).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar