Under veckan har jag träffat de 4 Taizé-bröderna som nu kommit till Stockholm på inbjudan av Biskop Anders Arborelius och flera andra protestantiska kyrkoledare. Jag var på en informationskväll i Ersta kyrka, och jag besökte också den dagliga middagsbönen med efterföljande enkel lunch i Maria Magdalena kyrka på Söder.
Taizé är en ekumenisk kommunitet i Frankrike som står ganska nära Katolska kyrkan. Många ungdomar från Katolska kyrkan och protestantiska samfund vallfärdar dit och tilltalas av lovsången och andakten som kombinerar enkelhet med en djup andlighet och inre stillhet. Detta är en andlighet som utövar en tilldragelse även på sekulariserade nutidsungdomar som sitter fast i media-stressen. En ungdomsledare berättade under lunch-stunden i Maria Magdalena för mig om en pojke som deltog i en resa till Taizé: Hemma var han extremt beroende av sin dator, chattande, spelande spel etc hela tiden. Under vistelsen i Taizé brukade han på kvällen gå med några kompisar och sitta i stillhet i kapellet. Och han sade att han inte ens saknade sin dator, vilket ungdomsledaren såg som det avgörande beviset på att den andliga miljön verkligen gjort intryck på honom.
Det är ett mänskligt grundbehov att med jämna mellanrum komma till ro i en andligt stimulerande miljö fri från stressen av det ständiga media-bruset, och det är ett tecken på utarmning och fattigdom att många ungdomar idag aldrig får chansen att uppleva detta tillslammans med mogna vettiga vuxna.
Sett ur detta perspektiv borde alla som bekymrar sig om ungdomars välfärd och andliga utveckling se det som ett positivt tillskott till den andliga atmosfären i storstaden att Taize-bröderna kommer hit till Stockholm. För visst återskapas något av den andliga stämnngen som finns i Taize när man stiger in i deras gudstjänster, andan av bön och stillhet är inte knuten till platsen Taizé, utan den är knuten till gemenskapen som kan återskapas varhelst bröderna slår upp sitt andliga tält.
Men, kan man fråga sig, är inte detta något som kyrkorna här på plats i Stockholm borde erbjuda? Skall vi inte se det som ett misslyckande att man måste bjuda hit bröder från Frankrike för att åstadkomma det vi själva borde göra? Eller är det ett enkelt sätt att lägga ut andligheten på entreprenad därför att vi själva inte har ork att förmedla evangeliet till våra unga?
Man må tänka hur man vill kring dessa frågor, men i Guds rike finns inte plats för vare sig avundsjuka eller andlig lättja. Här gäller att vi alla bejakar våra olika gåvor och karismer och samverkar för den gemensamma saken: Att förkunna och vittna om evangeliet till alla människor, och i detta fall då främst våra ungdomar och unga vuxna.
Bröderna själva verkar inte acceptera att vara några entreprenörer som låter oss vara passiva konsumenter av de andliga värden de servar oss med. Tvärtom vill de dra in Kyrkorna i att medverka i en andlig process, det stod helt klart för mig efter det att jag varit på informationsmötet i Ersta kyrka i tisdags kväll. Deras vistelse i Stockholm mynnar ut i en stor nord-europeisk konferens för ungdomar och unga vuxna, och de uppfordrar kyrkorna i Stockholm inte bara att delta i deras gemensamma dagliga böner, utan även i att aktivt förbereda mottagandet av tillresande gäster undner konferensdagarna och erbjuda gästfrihet. Man efterfrågar 20 församlingar i Stockholm som kan ta emot minst 50 gäster vardera, välkomna dem, erbjuda dem logi i familjer i församlingen och låta församlingen vara deras hem under konferensdagarna.
Vi stressade Stockholmare hesiterar, vi är ju vana vid konferenser där allting är ordnat och planerat i förväg och vi kommer till dukat bord. Vet vi egentligen vad vi gav oss in på när vi bjöd hit bröderna?
Men det ligger djup andlig visdom i att Taizé-bröderna ordnar det på detta sätt. Därför att andlighet är inget vi kan passivt konsumera eller köpa för pengar. Det kräver också att vi är öppna för att ge. Är vi inte beredda att öppna oss i generositet och gästfrihet, så är vi inte heller öppna för att ta emot någonting.
Därför borde vi se det som en chans till andlig förnyelse för Stockholmsförsamlingarna att vi nu erbjuds att samverka i denna process av givande och tagande. Familjerna som erbjuder logi åt mötesdeltagarna inbjuds också att deltaga på mötena under konferensdagarna. Jag är övertygad om att de församlingar och familjer som antar denna utmaning att visa gästfrihet inte kommer att ångra sig. Visserligen kommer det att innebära att man måste rucka på sina inrutade planer, men jag tror inte någon enda som antar utmaningen efteråt kommer att ångra sig. Den andliga glädjen att ge och dela gemenskapen kommer att mångdubbelt kompensera för de uppoffringar som krävdes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar