I Sverige finns ofta en förkvävande konsensuskultur, skriver Arborelius och Hedin. De pekar på att det ofta kommer en aggressivitet i dagen så fort någon vågar hävda att ett mänskligt foster har ett skyddsvärde. Reaktionerna på deras artikel bekräftar vad de säger. Majoriteten av bloggarna som kommenterat DN-artikeln är negativa, och det finns ingen hejd på allt man ondgör sig över i kyrkoledarnas utspel. Det ropas ut att kyrkor inte skall blanda sig i politiken, att de gör sig skyldiga till maktmissbruk, moralkonservatism, sekterism... det finns ingen hejd på de negativa omdömena när ledarna för två av Sveriges största samfund vid sidan av Svenska kyrkan uttrycker uppfattningar i de livs-etiska frågorna som är väl kända etablerade uppfattningar som omfattas av majoriteten av världens kristna.
Också Helle Klein sällar sig till den fördömande kören: "Tongångarna känns igen från det högerkristna USA ... Vi ställer inte upp på denna inskränkta, människofientliga kristendomstolkning", skriver hon i en ledare i Aftonbladet.
Vad säger då våra kyrkoledare som utlöser hela denna flod av ondgöranden?
Här är några huvudpunkter som man kan extrahera fram i artikeln:
- Som kristna är vi skyldiga att värna om det mänskliga livets okränkbarhet.
- Det är inte bra att ett foster saknar rättigheter. Den som misshandlar en gravid kvinna blir straffad för att han misshandlar henne, men inte för att han skadar det barn hon bär inom sig. (Angående ett nyligen i medierna kommenterat fall där fostret klarade sig och föddes. Barnet saknar alla rättigheter till skadestånd eftersom skadorna uppstod innan födseln).
- Abortsiffrorna sjönk drastiskt under de sista åren av kommuniststyre i Polen trots att lagen medgav fri abort, eftersom fackföreningsrörelsen Solidaritet propagerade för en "livets kultur" som en del av sin kamp mot diktaturen och "dödens kultur ".
- Man efterlyser en djuplodande och förutsättningslös dialog om dessa frågor.
- Man vädjar om en politik som innebär att det rika Sverige gör mer för de kvinnor som behöver hjälp för att föda sina barn, både i vårt eget land och utomlands hellre än att erbjuda aborter.
Jag kan ha förståelse för att alla inte tycker så, men hur det kan utlösa hela detta massiva avståndstagande är mig obegripligt. Har man verkligen läst vad de skrivit, eller reagerar man med ryggmärgen? Författarna har uppenbarligen rätt: Man får inte offentligt hävda att ett mänskligt foster har ett skyddsvärde. Men det känns befriande att de står på sig och utnyttjar sin lagstadgade demokratiska yttrandefrihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar