Benediktinsk spiritualitet

 

Jag läser att ett manligt benediktinkloster skall byggas i Sverige nära Mariavall, det kvinnliga benediktinkloster som redan finns i Tomelilla, Skåne. (Anm 11 juli 2011: Klostret invigdes år 2009, Hemsida här.) Den helige Benedikt av Nursia är ju ett av Europas Skyddshelgon, och mitt namn, Bengt är en kortform av Benedikt. Benedikt betyder "den välsignade" och jag har alltid känt mig inspirerad av benediktinsk spiritualitet. Jag har besökt och varit gäst i kloster som Gerleve i norra Tyskland och Ettal i södra Bayern. Gästfriheten är alltid stor och benediktinska bröder och systrar representerar för mig den rena evangeliska glädjen. Det vackra klostret i Ettal besökte jag i min ungdom. Man hade ett gästhem, och man fick delta i munkarnas tideböner och man åt tillsammans med dem. En särskild "gast-pater" hade som särskild uppgift att ta hand om gästerna.

Från Benedikts regel har vi det berömda orden Ora et labora - Bed och arbeta - I all enkelhet rymmer det allt vi egentligen behöver tänka på och som skänker frid och harmoni åt vårt liv. Från Benedikts regel kommer också ordet "Låt aldrig solen gå ner över din vrede". Låt försona dig med dem du har något otalt med innan dagens slut, en mycket positiv regel som betytt mycket för mig under årens lopp.

 kloster Ettal

Även Mariadöttrarna vid Omberg och de protestantiska munkarna i Östanbäck står nära den benediktinska traditionen. Broder Ingemar Svantesson, katolsk benediktinmunk i Sverige kommer från Östanbäcks-kommuniteten. Katoliker känner sig ofta dragna till någon spiritualitet som kommer från någon av kloster-ordnarna. Ordnarna betyder mycket i kyrkans liv i form av inspiration i och uppmuntran åt  alla kristna, av vilka de flesta dock inte är kallade till ordensliv utan att leva sitt kristna liv fullt ut i det världsliga samhället. Att vara gift, att ha ett arbete, att göra precis det man gör mitt i vardagen är inte mindre heligt än ett liv i kloster. Det har funnits en vulgäruppfattning att präster och ordensfolk förkroppsligar helgelsen och ett engagerat kristet liv åt oss "vanliga" kristna, så att vi slipper anstränga oss, det är inte lönt att vi anstränger oss så mycket att arbeta på vår helgelse, bara vi går i mässan och biktar oss ibland. Så är det givetvis inte. Varje människa, varje döpt kristen är kallad till helighet, för de flesta av oss innebär det att vi gör det genom att vara så bra människor som möjligt i våra familjer, i vårt arbete, med våra grannar och dem vi möter i vardagen. Att det sedan finns ordens-systrar och bröder som på ett särskilt sätt fördjupar sig i det andliga livet är till nytta och glädje för hela kyrkan. Även de mest kontemplativa ordnarna som t.ex. karmeliterna som lever ett liv i avskildhet gör det inte i isolering från världen, deras förbön för världen förbinder dem på ett djupt sätt med hela mänskligheten. Vi är alla olika lemmar i Kyrkan som brukar liknas vid Kristi kropp. Tillsamman utgör vi en helhet där vi kompletetterar varandra. Varje lem är unik, ingen kan ersätta någon annan i just det som är hans/hennes specifika kallelse. Alla är lika viktiga - från påven till de sista lekmännen.