I grundkursen i filosofi under min gymnasieutbildning fick vi lära oss att skilja på två typer av argumentation: Argumentum ad rem och argumentum ad hominem. Det förstnämnda tar sin utgångspunkt i saken, medan det andra tar sin utgnågspunkt i människan man diskuterar med, man ifrågasätter hennes motiv och uppsåt etc. Saklig argumentation kan ske på ett lugnt och respektfullt sätt trots att de debattanterna har vitt åtskilda synpunkter. Om man drar in den senare formen av argumentationteknik försvåras den sakliga debatten. Låt oss ur detta perspektiv titta på debatten mellan de "evangelikala" (som Bonnier själv kallar dem han upplever som sina motståndare) och Åke Bonnier.
12 dec 2008: I en artikel i Dagen skriver Stanley Sjöberg att han tycker sig se en glidning bort från kyrkans klassiska försoningslära i riktning mot ett subjektivt försoningstänkande som inte tar sin utgångspunkt i Guds helighet utan i människans önskan att vara alltings mått. Som exempel på detta nämner han utställningarna Ecce Homo och Uppenbar(A)t där Jeus avbildas på olika sätt som uppfattas som blasfemiska. Han menar att detta är något som är främmande för den kristna tro som väckelserörelserna representerar och att det är viktigt att lyfta denna fråga. Jag kan inte se annat än att detta är en saklig artikel som på ett konstruktivt sätt lyfter fram en frågeställning som är viktigt för oss kristna att samtala om.
8 jan 2009: Åke Bonnier tillkännager att han lämnar ledningsgruppen för Jesusmanifestationen. På sin blogg skriver han att han "blivit ett problem för en del evangelikala kristna i landet" på grund av att han vill "stå upp för att Jesusbilder kan framställas på många olika sätt" och på grund av "mina teologiska ställningstaganden och mitt förhållningssätt till HBT-rörelsen, kulturfrågor etc". Han menar att detta har påverkat arbetet i Jesusmanifestationens ledningsgrupp och att han därför ser sig nödsakad att avgå. Samtidigt betonar han att det är hans eget beslut, inget har propsat på att han skall lämna sin post.
Bonniers reaktion möts av förvåning och beklagande från många håll. Ordföranden i Jesusmanifestationens ledningsgrupp, Lennart Möller säger till Dagen att diskussioner om perifera ämnen inte förts i samband med ledningsgruppens möten. "Vi fokuserar på Jesusmanifestationen, det är ytterligt lite diskussioner om andra saker". Lennart Möller fortsätter: "I svensk kristenhet finns en spännvidd hur man ser på saker, det gäller alla samfund. Det finns ju hundra saker att diskutera i så fall, men det håller vi oss ifrån. Vi ser vad som för oss samman." Emanuel Karlsten (journalist på Dagen) och Stefan Swärd (Ledare för EFK) är bloggare som uttryckt sorg över att Åke Bonnier gjort diskussionen om Uppenbar(a)t till en personfråga och lämnat ledningsgruppen.
10 jan 2009: Bonnier kommenterar på sin blogg diskussionen om utställningen Uppenbar(a)t. Han säger att utställningslokalen på kulturhuset blev en sorts helig plats där det var möjligt att nalkas Jesus utifrån väldigt många synvinklar. Jesus som möter i den förståndshandikappade, som möter i en utslagen, kanske döende person i en kvinnas knä, som möter symboliskt i lammet, som möter som den vi om och om igen korsfäster när kvinnor utnyttjas för människors fasansfulla lustar och där kvinnan förvandlas till en kropp med en mask. Bonnier berättar att han den 4:e advent 2006 firade en Mariagudstjänst i kulturhuset bland dessa fotografier - en gudstjänst som uppskattades av alla dem som var där. Bilderna fick finnas där tillsammans med bibeltext, psalmer, sånger och böner och utläggning. Till Världen Idag betonar han att vissa stötande bilder plockades bort inför den aktuella utställningen i Kulturhuset. I sitt öppna brev till Stanley Sjöberg skriver han att bilden med en naken kvinna med ett Mimmi Piggansikte framför ett kors gjort av ballonger var mycket liten, och hade en undanskymd plats och att den förskräckliga bild som Stanley refererar till (samlag framför altaret) inte fanns med alls.
14 jan 2009: Stanley Sjöberg kommenterar i ett inlägg i Dagen Bonniers avhopp och diskussionen krig Jesusbilderna. Sjöberg som var på konferens på Borneo säger sig ha fått ett mejl från Åke som menade att Stanley var ensam i sitt ställningstagande och att ledningsgruppen inte var överens med honom. Stanley håller fast vid det han skrivit i sin tidigare artikel:
"Vi har ett historiskt ansvar att lyfta fram vår övertygelse om vem Jesus är och inte acceptera det teologiska svek som blir allt mer högröstat i vårt land.
Hela den internationella kristna gemenskapen, inom alla världens olika kyrkosammanhang, historiskt och globalt, tar avstånd från den ytlighet som allt sedan KG Hammar dominerar Svenska kyrkans ledarskap, trots de många präster och församlingsfolk inom Svenska kyrkan som med ansvar inför Gud vårdar klassisk kristen tro. Varför ska vi då bagatellisera förlöjligandet av Jesus och gå hand i hand med sådana företeelser?"
14 jan 2009: Åke Bonnier ger Stanley Sjöberg samma dag svar på tal i ett öppet brev publicerat på hans blogg. Åke Bonnier säger att han känner sig personligen påhoppad av Stanley Sjöberg (Bonnier använder uttrycket "gå till angrepp mot min person"). Stanley Sjöberg uttrycker sig förvisso mycket starkt och kritiskt mot vissa strömningar som han tycker leder bort från det han uppfattar som kärnan i den kristna tron, denna depositum fidei (trons skatt) som "Kyrkan" (den enda, heliga, allmännerliga som vi bekänner i den för katoliker och protestanter gemensamma trosbekännelsen), eller "kyrkorna" (de många i den splittrade kristenheten) är satta att förvalta och föra vidare från generation till generation och vars innehåll vi inte har mandat att efter eget godtycke modifiera. Det är viktiga frågeställningar som Stanley Sjöberg tar upp i sin artikel och som jag tror att både han själv och Åke Bonnier har mycket att bidra till när det gäller att belysa. Men jag har svårt att se det som ett personligt påhopp på Bonnier. Genom att hoppa av Jesusmanifestationen och ta Sjöbergs diskussion på ett personligt plan väljer han att gå in i en offerroll, vilket jag finner vara en överdriven reaktion. Något karikerat framställer han sig i det öppna brevet som den sårade oskulden som blir påhoppad av den intolerante evangelikalen Sjöberg. Bonnier hade enligt Stanley i ett mail skrivit att Stanley är ensam i sin kritik mot honom, men i annat sammanhang utvidgar han sin motståndarskara och talar om vissa evangelika i mera generella termer.
Jag kan inte se det på annat sätt än att denna diskussion liksom många andra diskussioner som förs inom kristenheten måste tas på ett sakligt plan och inte på ett personligt. Om vi katoliker skulle ta personligt allt negativt som sägs om oss från vissa kretsar inom frikyrkligheten skulle vi aldrig kunna medverka i några ekumeniska sammanhang. Men åtminstone jag hälsar välkommen att andra tar sin tro på allvar och ärligt står upp för detta även om det leder till diskussioner och spänningar, hellre än att ha diplomatisk artig ekumenik som riskerar att bli ytlig och undviker att adressera de djupa och svåra frågorna.
Åke Bonnier avslutar sitt öppna brev med följande ord:
Som Du vet värnar jag om en ekumenik som inte handlar om att alla måste tro på samma sätt utan om en ekumenik som bejakar att vi är olika men där vi strävar efter att leva enheten utifrån allt det som förenar oss. Det som sannerligen förenar oss är tron på Gud treenig och mycket, mycket annat... Det hade kunnat bli ett starkt ekumeniskt vittnesbörd från de kristna i Sverige där olikhet finns men där Jesus Kristus själv överbryggar i en ömsesidig syskonkärlek. Det, Stanley Sjöberg, borde vara något att stå upp för – hand i hand!
Jag kan bara instämma. Vägen ligger öppen och jag förstår inte varför Åke Bonnier inte fortsätter att delta fullt ut i detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar