För en tid sedan cirkulerade i pressen uppgifter om att påven i ett tal till sina medarbetar vid jultiden fördömt homosexuella och påstått att de är ett lika stort hot mot mänskligheten som klimatförstörelsen. DETTA VISADE SIG VARA EN FALSK NYHET. Påven hade inte nämnt ett ord om homosexualitet i sitt tal. Den som vill kontrollera det hela kan läsa talet i sin helhet här.
Det bättrar inte på P C Jersilds trovärdighet att han återanvänder denna falska nyhet som ett huvudargument i en debattartikel om religiös imperialism. Jersilds argument i denna artikel är överlag mycket tunna. Är det någon som försöker vara imperialistisk, så är det han själv. I hans föreställningsvärld finns en slags bild av en slags offentlig värld kemiskt ren från andlighet och religion som de fanatiska religiösa människorna är på väg att hota. Hallå Jersild, människor som i likhet med mig bejakar en andlig grund i tillvaron och idefinierar sig som tillhörig en religion finns mitt i världen, t.ex. 3 miljarder kristna, varav 1 miljard katoliker. Vi har också rätt att delta i det offentliga samtalet på samma villkor som andra utan att bli bortdefinierade av samhällspolis Jersild.
Visst finns det fanatiker bland religiösa precis som bland folk i allmänhet, men sanningen är den att andlighet och religion är en del av den mänskliga existensen som inte går att definiera bort, och de flesta människor som lever utifrån en andlig grund är varken fanatiska eller oförnuftiga. Tvärtom bidrar de på måga olika sätt till den mänskliga civilisationens uppbyggnad. Religionskritik är välkommen, även andlighet måste granskas i förnuftets ljus, så långt håller jag med Jersild, men det går inte att göra total boskillnad mellan andlighet och positivistisk vetenskap, det är två områden i den mänskliga existensen som kompletterar varandra.
Jersild verkar inte lyssna till vad påven Benedikt XVI, biskop Anders Arborelius och andra företrädare för Katolska kyrkan i själva verket har sagt, istället målar han upp en fundamentalistisk nidbild som han sedan riktar sin kritik mot. I Dödshjälpsfrågan tycker jag Jersild är helt fel ute, där har Katolska kyrkan mycket mycket mer att komma med än Jersilds ganska platta resonemang som inte alls tar hänsyn till den komplexitet som denna fråga har. Det är inte imperialistiskt att delta i samhällsdebatten bara för att man råkar tillhöra en kyrka, utan det är en del av vårt ansvar som goda samhällsmedborgare. Tack och lov för biskop Anders Arborelius och andra kyrkans män och kvinnor som deltar i samhällsdebatten, samhället vore mycket fattigare utan detta bidrag till helheten.
När det gäller äktenskapsfrågan, så är det ingen orimlig tanke att äktenskapet är mellan man och kvinna med inriktning på släktets fortbestånd, och att det är något gott och bra för alla människor (oberoende av sexuell läggning) att bevara detta, i varje fall är det äktenskap i den meningen som Katolska kyrkan välsignar då makarna ingår sakramentalt äktenskap i kyrkan.
Kristna människor har all rätt i världen att argumentera för detta utan att det skall bli bortförklarat som religiös imperialism. Nu vill den politiska majoriteten och allmänna opinionen ha det på annorlunda sätt, vilket vi får acceptera. Jersild ondgör sig över att "kristdemokraterna vill förbjuda alla homosexuella att gifta sig", och undrar varför detta skall pådyvlas också de som inte är kyrkomedlemmar. Detta tror jag är en vantolkning av Kristdemokraternas förslag. Han uppmärksammar inte att biskop Anders Arborelius tillsammans med flera andra argumenterat för är att göra boskillnad mellan det kyrkliga och det offentliga, så att vi har en könsneutral offentlig äktenskapslagstiftning som är helt skild från den kyrkliga riten. Detta borde vara en positiv tanke helt i linje med Jersilds resonemang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar