Kritiken mot Sida har varit hård efter den senaste granskningsrapporten från riksrevisionen. Till Sida´s försvar skall dock sägas att organisationen visar prov på en stor öppenhet, man försöker ingenting dölja utan redovisar bristerna och för en öppen dialog med allmänheten kring vilka åtgärder man vidtar, och det verkar som om man tar problemen på allvar och går vidare och försöker komma till rätta med bristerna.
I detta fallet var det Sidas samröre med enskilda hjälporganisationer som har ram-avtal med Sida som granskades. Till de organisationer som nämts i debatten hör Caritas Sverige, som visserligen inte hade något eget ramavtal, men ingick i Svenska missionsrådets ramavtal.
- De enskilda organisationerna ska ju ha idealitet och lokalt engagemang, småskalighet och närvaro på fältet. Och sprungna ur svenska folkrörelser som de är förväntar man sig förstås att de ska visa respekt för skattebetalarnas pengar, säger biståndsminister Gunilla Carlsson i en intervju i DN. Detta gäller i hög grad Caritas som har ett nätverk över hela världen och därför snabbt och effektivt kan få fram hjälp dit den bäst behövs. Tyvärr har Caritas i Sverige råkat i vanrykte genom den negativa publicitet som getts de sista åren, där ogengentligheter med ett projekt i Irak lyfts fram som ett negativt exempel. Tyvärr är det ledningen för Caritas Sverige och ledningen för stiftet som självförvållat bidragit till denna negativa bild genom att inte ta tag i uppenbara ledningsproblem och redovisningsproblem. Genom Caritas Sveriges eget agerande har fältarbetare i Irak fått bära hundhuvud och fått skyla över brister i ledning och rapportering som Caritas revisorer för länge sedan borde ha uppmärksammat och åtgärdat.
Det kritiserade Irakprojektet visade sig till slut vara ett mycket lyckat projekt där man fick ut mycket för satsade pengar, och den förundersökning som inleddes av Ekobrottsmyndigheten lades ner då man konstaterade att brott som faller under allmänt åtal inte kunde styrkas. Det har funnits brister i bokföringen, ja, men fältarbetarna har varit målinriktade, och korruption i syfte att orättmätigt stoppa projektpengar i egen ficka går inte att styrka. Då är det betydligt värre med de projekt i Afrika som Riksrevisionen nu granskat, och som Sida nu bestämt sig för att utreda vidare.
Om man skulle granska det bilaterala statliga Sida-stödet, så är det inte uteslutet att man skulle kunna hitta ännu värre exempel på korruption. Det finns inget som säger att stöd via de enskilda organisationerna fungerar sämre, och vad det gäller det globala Caritas-nätverket, så förtjänar det ett fortsatt högt förtroende, och om vi kommer till rätta med de ledningsproblem som funnits inom organisationen och inom Stockholms katolska stift så är jag övertygad om att Caritas i Sverige kan återupprättas och fortsätta att arbeta effektivt med idealitet och engagemang.
För att detta skall vara möjligt bör stiftsledningen i Stockholms katolska stift tillämpa samma öppenhet och dialog med den katolska allmänheten och svenska folket som Sida visat prov på den sista tiden. Var självkritiska, öppna arkiven, låt oss få tillgång till Caritas Sveriges styrelse-protokoll och andra dokument som kan hjälpa oss att förstå vad som hänt sista åren. Katolska kyrkan i Sverige tjänar ingenting på att dölja saker. Öppenhet, beredskap till självkritik och dialog med allmänheten är det som vinner i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar