Dagen granskar i ett par artiklar fenomenet messianism, en ny ideologi kring personen Jesus, eller nygammal skulle man kanske säga, för ideologin liknar mycket de irrläror kring Jesu person och treenigheten som gav upphov till preciseringen av kyrkans tro vid koncilierna i Nicea och Calcedon, där vi fortfarande har den Niceanska trosbekännelsen som en god dogmatisk grund som definierar klassisk kristen tro. (Artikel 1, Artikel 2)
Viktigt att påpeka här är att det som här beskrivs inte skall förväxlas med messiastroende judar som är en kategori som blir allt vanligare, det finns många sådana församlingar både i Israel och USA. Messiastroende judar har samma syn på Guds treenighet och Kristi dubbla natur som inom katolsk kristen tro.
Intressant är att Messianska föreningens ledare inte vill låta sig intervjuas utan mycket rigorösa villkor för detta, man får här intrycket av en mycket slutet sällskap som är rädd för öppenhet och dialog. Sådana drag brukar vara vanligt inom sekter.
Tidiga kristologiska dogmer, som de från Nicea och Calcedon, utgör också idag en måttstock mot vilken alla nya påståenden borde bedömas. Dogmer är, skriver f Raniero Cantalamessa
"som antikroppar i Kyrkans blodomlopp. När en frisk organism genomgått och kommit över en infektionssjukdom, så förblir den immuniserad för all framtid mot just den specifika sjukdomen, eftersom den nu inom sig har effektiva antikroppar, redo att aktiveras närhelst samma infektionssjukdom är på gång igen. En analog funktion sätts igång på trons område genom en dogmatisk definition. Den aktiveras automatiskt varje gång samma heresi som en gång föranledde dess tillkomst -arianismen, t.ex - återvänder och infiltrerar kyrkan, även om den kommer i annan skepnad".
Messianismen som här beskrivs är en nygammal heresi som Kyrkan lätt känner igen. I den nya ekumeniska anda som finns är det viktigt att de olika kristna samfunden utan inbördes konkurrens kan samlas kring det som är gemensam kristen tro och proklamera i världen vad de redan har gemensamt. Katolska kyrkans läroämbete är här något som hela kristenheten kan luta sig mot. Det är inte för inte som dessa nya messianister är särskilt mycket emot Katolska kyrkan.
Uppenbarelsens centrala kärna - det som i katekesen brukar definieras som ?de två stora mysterierna i vår tro? - är TREENIGHETEN och INKARNATIONEN. Gud är en och tre; Jesus Kristus är Gud och människa. Det finns ett oupplösligt samband mellan dessa två grundläggande mysterier. De är som två dörrar som öppnas och stängs samtidigt. Kristi guddom är hörnstenen som håller uppe de två mysterierna Treenigheten och Inkarnationen. Ta bort den hörnstenen, och hela den kristna trons struktur faller samman. Johannes beskriver sammanhanget mellan dessa båda mysterier: ?Den som förnekar Sonen har heller inte Fadern. Den som erkänner Sonen har också Fadern.? (1 Joh 2:23).
Resultatet om de förkastas blir att den kristna tron blir banal. Den kristna dogmatiken står därför inför en enorm uppgift också idag. Det handlar om att förklara hur det är möjligt att ge ett positivt svar på frågan: ÄR DET MÖJLIGT ATT EN HANDLING UTFÖRD I TIDEN KAN FÅ EFFEKT IN I EVIGHETEN? Detta är bara möjligt så länge dogmen bevarar det synbarligen motsägelsefulla kraftfält som inryms i definitionen från Calcedon, där det utsägs att Gud och männsika, och således tid och evighet, är samtidigt närvarande, oblandade och i fullständig enhet i Kristus.
Läs mera på fakta-sidan om Ranier Cantalamessa och boken Jesus Christ - the Holy One of God.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar