Det finns en häpnadsväckande okunskap om andlighet och religionsutövning i det svenska samhället. Bland den sekulariserade allmänheten och hos politiker och beslutsfattare i synnerhet betraktas ofta hängivenhet åt en kristen tro som något främmande och exotiskt. Extrema uttryck för denna okunnighet uppvisar Mona Sahlin och Marita Ulvskog, den senare genom sitt omdömeslösa utfall mot religiösa friskolor som "barnfängelser".
Paradoxalt nog varvas denna okunnighet med ett enormt intresse bland allmänheten för nyandlighet, vilket veckopressen och de privata TV-kanalerna känner av. Det går inte en kväll utan att det finns program på flera TV-kanaler som handlar om medier och occultism, ett vanligt tema är andar som går igen och mediala personer kommer för att ta kontakt med dem och hjälpa dem till "andra sidan". Det är ett bedrövligt effektsökeri i dessa okritiska docusåpa-serier där mediets agerande illustreras av ljuseffekter och dramatiska ljudeffekter. Mediet få hela tiden kommentera vad som sker på ett förment vetenskapligt och initierat sätt som utan ifrågasättande accepteras i dessa program. En del människor dras till sådant och sväljer det med hull och hår, andra tar avstånd, och i ett samhälle där det inte längre förmedlas någon grundläggande bildning i kristen tro blir detta kanske deras dominerande bild av vad tro och andlighet handlar om. I så fall blir deras avståndstagande till religion och andlighet förståelig. Politiker som Mona Sahlin och Marita Ulvskog borde dock vara bättre upplysta.
"Religiös övertygelse är något som berör människor på djupet", skriver tidningen Dagen i sin ledare idag. Det leder givetvis till en fara för sekterism som alla religiösa ledare måste vara medvetna om. "Snart sagt alla trossamfund har i sin historia exempel på sektbeteende. Ett sunt ledarskap erkänner detta och vidtar mått och steg för att mota sådan Olle i grind". Tidningen har helt rätt i detta. Inte heller Katolska kyrkan går fri från liknande tendenser. Och jag skulle vilja tillägga: Det är inte specifikt för religioner, utan alla ideologier och sammanslutningar där människor delar en gemensam övertygelse löper samma risk, också politiska partier. Jag har nyligen skrivit om hur den fundamentalistiska ateismen alltmer uppvisar sektliknande drag, och jag tycker Ulvskogs uttalande om friskolor bär drag av en fundamentalism som inte är fri från associationer åt det sekteristiska hållet.
Kyrkan är till för att evangelisera och nå ut till alla människor, evangelisationen är kyrkans djupaste mening och uppdrag. Människor törstar i grund och botten efter den äkta varan, Jesus Kristus som ger tro hopp och kärlek, respekt för personen och enhet. Vi lever i ett samhälle som alltmer drunknar i konsumism och egoism. Gängkulturer breder ut sig i förorterna för att de enskilda människorna inte blir sedda och respekterade, då skaffar man sig själv respekt genom våld och kriminalitet. I finansvärlden utbreder sig korruption, vi får höra om allt fler skandaler, även i tidigare respektabla organisationer där människor av girighet passerar gränsen för de givna spelreglerna.
I detta läge är det viktigt att kristenheten inte förblir en isolerad grupp i samhället som lever med sin egen livstolkning men inte når ut till de människor som bäst behöver det. Upplysningsarbetet är enormt, både gentemot oupplysta politiker och beslutsfattare och gentemot de människor som föredrar nyandlighet, occultism och gängkulturer framför en personlig relation till Jesus Kristus. Jag tror det är viktigt att vi kristna inte bara skyller på ointresse och okunnighet hos de andra, utan vi måste fråga oss vad det är hos oss själva som gör att vi inte når ut. Vi hörs och syns, men mottagarna av budskapet är inte mentalt "hemma" för att ta emot det vi säger. Då måste vi granska våra metoder och se hur vi kan nå ut på ett nytt sätt som når människornas hjärtan. Vad skiljer situationen i Jerusalem för 2000 år sedan då 3000 omvände sig på en dag från situationen i Stockholm idag då vi får vara glada om de få redan frälsta inte också slutar att komma till gudstjänsterna och att inte alla ungdomarna lämnar kyrkan efter konfirmationen?
Jag tror att kristna i många fall delar den okunnighet om distinktionen mellan sund kristen tro och sekterism som finns i det sekulariserade samhället. Vi måste ha en hög medvetenhet om dessa frågor, och det är vällovligt att tidningen Dagen uppmärksammar detta problem. En intensifierad evangelisation behövs, och för att den skall vara effektiv och nå människornas hjärtan måste den vara fri från varje drag av sekterism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar