Statsminister Reinfeldts hantering av processen kring äktenskapslagstiftningen strider mot andan i grundlagen och komprometterar såväl religionsfriheten, barnens intressen som de homosexuellas rättmätiga krav på likaberättigande. Det finns många viktiga frågor som var och en kräver en genomlysning, innan man fattar ett beslut som förändrar en sedan årtusenden hävdvunnen definition av äktenskapet, och det är ovärdigt en statsminister att genom politiska ränker trixa igenom en lagändring som skulle vara värd en mycket mer genomtänkt behandling för att grundlägga ett beslut brett förankrat både i riksdagen och i den folkliga opinionen. Jag är ense med Berit Andnor (s) ordförande i Riksdagens konstitutionsutskott som angående frågans hantering säger i en radiointervju: "Jag tycker man devalverar regeringsmakten genom att agera på det här sättet."
Skandalös behandling av alliansbroder Hägglund.
Statsministerns hantering av kristdemokraterna och Göran Hägglund är en stor skandal. Detta är ett praktfullt självmål för Fredrik Reinfeldt som undergräver förtroendet för alliansens enighet och styrka, Mona Sahlin har här ett gyllene tillfälle att ta hem poäng. Om Reinfeldt kan hantera en av alliansbröderna så i en fråga, vad säger att samarbetet inte kan spricka i fler frågor. De fyras leende på bilderna från Högfors, Bankeryd och Varberg framstår plötsligt som glättig reklam för en billig vara som inte höll för vad som utlovades.
Göran Hägglund är den av de fyra partiledarna som visat mest prov på statsmannaanda i det han har varit uthållig i att försöka få till stånd en bärande kompromiss i denna fråga, samtidigt som han förstått att frågan inte kan isoleras till att handla om homosexuellas likaberättigande, utan att den har betydligt vidare implikationer som måste tas på allvar. Göran Hägglund har på detta sätt byggt upp ett förtroende som han kan bygga på ytterligare om han framhärdar i denna anda och inte viker sig. Det innebär att Kristdemokraterna i detta läge bör lämna regeringen. Jag tror inte det är bra för förtroendet att ta emot en sådan snyting som han fått av Reinfeldt och gå vidare och låtsas om som om ingenting hänt. (Jag får medhåll av Elisabeth Sandlund i Dagen)
Värdegemenskapen kring alla människors lika värde och likhet inför lagen är total. -Beskyllningar för homofobi är orättfärdiga.
Det finns en värdegemenskap i samhället om alla människors lika värde oberoende av hudfärg, kön, sexuell läggning etc. Att homosexuella inte skall behandlas som andra klassens medborgare och inte särbehandlas i lagstiftningen är självklart. Detta skulle jag inte ens behöva nämna men i debatten anklagas människor som vill bevara äktenskapet för att inte dela dessa värderingar, vilket är en falsk och djupt orättfärdig anklagelse. De som försepråkar könsneutralt äktenskap försöker framställa kristdemokraterna som ett litet obetydligt parti som håller fast vid en otidsenlig diskriminerande åsikt. Så är inte verkligheten. Det är i grunden fel att beskriva försvararna av äktenskapet som homofoba och diskriminerande, det är att flytta fokus från vad det verkligen gäller.
Kristdemokraternas ståndpunkt represeneterar en bred folklig opinion.
Äktenskapet är ett brett förankrat begrepp i samhället med konnotationer både till juridik, civilsamhälle, kultur och religion innefattande en offentligt accepterad reglerinng, juridiskt, socialt och i förekommande fall religiöst, av en mans och en kvinnas samlevnad med fokus på det uppväxande släktet och att understödja största möjliga trygghet för barnen. Argumentet mot förändring är att man tycker det är något gott och bra för hela samhället att bevara äktenskapet. Kristdemokraterna som visserligen opinionsmässigt är ett litet parti representerar när det gäller partiets ståndpunkt i äktenskapet en bred folklig opinion innefattande minst en tredjedel av befolkningen, sannolikt betydligt flera. Ståndpunkten omfattas också av större delen av den kristna samfunden, i Katolska kyrkan med sina 1 miljard medlemmar är äktenskapet ett sakrament, ett starkt fundament för samlevnad mellan man och kvinna, med koppling till barn och familjebildning som är väl genomtänkt och inte något som kan förändras genom ett beslut i Sveriges riksdag. Att par av samma kön inte kan ingå äktenskap strider inte mot den grundläggande rättsprincipen att lika skall behandlas lika eftersom ett sådant parförhållande inte innehåller den komplementaritet och förmåga att frambringa nytt liv som konstituerar äktenskapet.
Undermåligt underlag
Det finns en bred politisk majoritet för att civilrättsligt inte göra åtskillnad mellan par av samma eller olika kön när det gäller människor som juridiskt vill reglera sitt kärleksförhållande, dvs att giftemål skall kunna ske på samma sätt oberoende av om det är ett homosexuellt eller heterosexuellt par. Då bör denna fråga hanteras och beredas utifrån en allsidig belysning av alla dess aspekter. Äktenskapet kan inte rakt av användas som ett redskap för detta ändamål utan att man grundläggande analyserar konsekvenserna av att ändra äktenskapets innebörd. Regners utredning har inte gjort någon sådan konsekvensanalys, utan endast tagit ställning till att det är juridiskt möjligt att förändra definitionen av äktenskapet. Utredarens förslag att äktenskapsbegreppet bör ändras om ingenting framkommer som talar emot det, innebär en omkastning av bevisbördan som aldrig tidigare tillämpats i statliga utredningar. Det borde vara självklart att ett hävdvunnet grundläggande begrepp som ”äktenskap” måste bibehållas om det inte finns starka skäl för en ändring. Några sådana har inte presenterats. Utredaren hänvisar endast till tidsandan.
Staten skall inte styra över kyrkor och samfund.
Att som Gustav Vasa lägga sig i kyrkans inre angelägenheter är ett kapitel som är passerat i historien. Också Svenska kyrkan har skiljts från staten, religionsfrihet och självbestämmande är sådant som ingår i en brett förankrad värdegemenskap. Det är därför anmärkningsvärt att flera politiker genom sin argumentation avslöjar att man faktiskt har en ambition med lagförslaget att det faktiskt skall utgöra en udd för att styra kyrkorna i en viss riktning. Reinfeldts yttrande som redan blivit klassiskt att kyrkklockorna kan klinga för enkönade par redan i maj 2009 för tankarna till Gustav Vasas tid då ha beslagtog och smälte ner landets kyrkklockor för att bättra på statsfinanserna. Det resulterade i att dalkarlarna marscherade till Stockholm i det s.k. klockupproret. Även Svenska kyrkan, genom ärkebiskop Wejryd har påpepkat att det är kyrkomötet som avgör hur Svenska kyrkans ställer sig, och det kan ske tidigast nästa höst. Reinfeldt blir ändå tydligare i sina ambitioner att styra kyrkorna enligt DN: "Däremot ska det fortfarande var möjligt för präster inom samfunden av avstå från att viga homosexuella par. Men Fredrik Reinfeldt tror att det med tiden blir allt färre inom samfunden som vägrar att göra det. - Det blir svårt att vara emot, säger han." Också Maud Olofsson uttalar sig enl SvD på ett sätt som avslöjar baktanken att lagförslaget handlar om att sätta press på kyrkorna: "Grundvärderingen om allas lika rätt och värde har varit utgångspunkten. Därför gläds vi nu när lagstiftningen likvärdigt värdesätter kärlek och ger samma möjlighet för alla att gifta sig också i kyrkan, säger Maud Olofsson."
Ovärdigt att använda en grundlagstveksamt trixande för att hantera en så viktig fråga.
Den kanske allvarligaste delen i denna historia är att Reinfeldt nu, kanske sedan han gripits av panik, vill använda sig av ett trixande med grundproposition och tilläggsmotioner för att få igenom lagförslaget. Om det nu är som man säger, att det finns en bred parlamentarisk majoritet, varför i hela världen gör man då inte ett grundligt förarbete och enar sig tillsammans med opositionen om ett gemensamt gediget förslag, väl politiskt förankrat både i riksdagen och hos befolkningen? Det är möjligt att det parlamentariska pussel Reinfeldt nu försöker lägga inte är formellt emot grundlagen, men jag håller med Berit Andnor att det är mot dess anda, och när vissa moderata bloggare ställer upp och försvarar Reinfeldt och tycker Berit Andnor talar i nattmössan, så liknar det mera det hårdföra politiska spel vi lärt känna i t.ex. Berlusconis Italien än ett värnande om demokratins grundvärden. Oansvarigt Fredrik Reinfeldt! Misstroendevotum mot regeringen borde vara den logiska konsekvensen.
Mona Sahlin har här en jättechans att visa statsmannaanda genom att söka dialog och verka för en proposition förankrad hos alla partier. Det är bara nys att det inte går att komma överens med Göran Hägglund, påståendet är ett fult rävspel man håller på med för att försöka manövrera bort kristdemokraterna. Göran Hägglunds förslag med ett obligatoriskt civilrättsligt giftemålsförfarande, utan vigselrätt för samfunden och kanske med den semantiska frågan kring begreppet äktenskap nedtonat, det är den givna utgångspunkten för en sådan proposition. Den tillgodoser både homosexuellas rättigheter och religionsfriheten och har en bred förankring hos samfunden, det finns också kloka riksdagsmän bl.a. från Reinfeldts eget parti som stöder detta. Också Johan Pehrsson, folkpartiets gruppledare i riksdagsmän säger att skillnaderna mellan kristdemokraterna och folkpartiet i själva verket inte är så stora.
Gör inte riksdagen till en lekstuga. Det finns inga som helst akuta behov av reformen, annat än Reinfeldts behov att framstå som en resultatpolitiker, och frågan är för viktig att hasta igenom bara för det. Risken är att vi får en dåligt genomtänkt reform som skapar instabilitet och spänningar i samhället under lång tid framöver och inte gagnar vare sig de homosexuella, barnen eller religionsfriheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar