Personer som Katolska kyrkan helgonförklarat är helt enkelt vissa förebilder som Kyrkan pekar ut till uppbyggelse för oss: Se, den och den personen har verkligen levt ett heligt liv och nått sitt mål i evigheten hos Gud. Låt er inspireras av honom/henne. Vi är alla kallade att bli helgon, heliga, att Kyrkan pekar ut några säger inget om vad som händer med alla övriga troende som gått till Gud. Det finns otaliga okända helgon hos vår Herre:
"Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet." ...Och en av de äldste sade till mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer Jag svarade: "Du vet det, herre." Han sade till mig: "Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod." (Upp 7:9 ff)
Uppmärksamheten på helgonen är ett tecken på att Katolska kyrkan tar inkarnationens realitet och frälsningen på allvar: Kristus blev människa och kom in i vår värld för att verkligen frälsa oss, att hela och upprätta människan till ett nytt liv som överskrider döden. Helgonen var inte bara exempel för oss när de levde här på jorden, de lever nu hos Gud på det sätt som vi tror är målet för varje människa som räddats från den eviga döden genom Jesus ställföreträdande offer på korset.
Katolska kyrkans bön och liturgiska praxis säger ofta mer än långa teoretiska utläggningar. Här några utdrag ur allhelgonadagens böner och bibelläsningar:
Läsningar i dagens mässa: Upp 7.2-4,9-14, Ps 24, 1 Joh 3:1-3, Matt 5:1-12a
Dagens kollekbön:
"Allsmäktige, evige Gud, du låter oss idag visa vår vördnad för alla dina helgon. Låt oss känna stödet från dessa förebedjare som ingen kan räkna, och visa oss för deras skull din gränslösa barmhärtighet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen."
Antifon till första psalmen i dagens morgonbön:
"I himmelriket bor alla Guds helgon, där har de evigt sin viloplats. Halleluja."
Själva psalmen är Psaltaren 63:2-9
Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land.
Då skådar jag dig i helgedomen, jag ser din makt och din härlighet.
Din nåd är mer värd än livet.
Min tunga skall prisa dig. Jag vill lova dig så länge jag lever
och åkalla dig med lyfta händer.
Min hunger stillas som av feta rätter,
jag lovsjunger dig med jublande tunga.
Jag minns dig när jag gått till vila, jag tänker på dig i nattens timmar,
ty du kom till min hjälp,
i dina vingars skugga jublar jag. Jag håller mig tätt intill dig,
din hand ger mig stöd.
Psalmen beskriver den längtan den troende har efter Gud, men också den vila den troende finner i Gud, den kan beskriva en tröst vi får uppleva då vi vilar i Gud här och nu, men den kan också innehålla ett eskatologiskt perspektiv och beskriva vårt eviga mål i himmelen. För den kristna människan börjar himmelriket redan här i och med frälsningen, men vi tror också på en fullbordan efter döden då vi kommer hem till Gud.
Jag vill gärna också återknyta till en reflektion över bron mellan livet och evigheten som jag gjorde i somras vid en utflykt till skogskyrkogården. Den finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar