I en uppmärksammad debattartikel i Dagen säger Runar Eldebo, pastor i Svenska missionskyrkan och lärare på THS och Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium att då vi konstruerar kristen tro gör vi en stor sak av att det bibliska materialet är svagt eller bara antydande. Själva påståendet att kristen tro "konstrueras" och inte bara rakt av tas emot och explicit entydigt kan utläsas av vad som står i bibeln har fått vissa evangelikaler och bibelfundamentalister att skälva. Även Stefan Swärd som jag betraktar som en klok och sansad person tycker jag överreagerar på sin blogg. Han skriver:
Har problem redan med första meningen av artikeln: “Varje tid gör sin konstruktion av kristen tro”. Utgångspunkten bakom en sådan formulering är att kristen tro är något vi människor formulerar och skapar, tyngdpunkten handlar hos människan mer än hos Gud. Det är väl ett typiskt postmodernt teologiskt förhållningssätt.
Postmodernismen går så långt att man säger att allting är subjektivt, det finns bara min subjektiva sanning, objektiviteten finns inte eller kan i vilket fall inte gripas, medan fundamentalismen i olika tappningar inte erkänner problemet med tolkning utan menar att den objektiva sanningen direkt och oförmedlat kan hämtas ur källan, t.ex bibeltexten. Denna senare ståndpunkt är naiv och inte hållbar. Men det faktum att vi problematiserar detta med tolkning och svårigheten med objektiviteten innebär inte att vi behöver hamna i den totala subjektiviteten. Tron har ett innehåll som vi får extrahera fram och konstruera för varje ny tid. Jag gillar Eldebos ansats att beskriva denna process. Petrus "konstruerade" tron för sin tid då han på Jerusalems torg predikade för judarna (Apg 2:14 ff). Kyrkofäderna och Katolska kyrkan har alltid insett att förvaltningen av trons skatt innehåller ett tolkningsmoment och att det är en grannlaga process att förstå och ge vidare det vi tror på. Det enkla kerygmat, förkunnelen av Jesus, Guds utvalde, mänsklighetens frälsare, måste fördjupas och förklaras och försvaras mot olika irrläror och feltolkningar. Därför behövs ett läroämbete i Kyrkan och koncilier. Och det behövs ett levande samtal bland Guds folk.
Eldebo urskiljer fyra konstruktionskriterier för den kristna tron:
1. det bibliska: Bibeln är självklart den viktigaste urkunden för den kristna tron. Men bibeln tolkar sig inte själv, den måste läsas i ljuset av den levande tron. För att tolka Bibeln måste man vara uppmärksam på vad de mänskliga författarna verkligen har velat framhålla och vad Gud har velat uppenbara genom deras ord. Avgörande är innehållet i bibelns budskap, inte detaljer som hör till formen för framförandet av detta budskap. Man måste man ta hänsyn till omständigheterna i den tid och den kultur i vilken texten kom till, den litterära framställningens former (historiska, profetiska, poetiska eller andra litteraturarter) samt de sätt att tänka, tala och berätta som var i bruk då texten kom till. Bibeln är enligt vår tro inspirerad av Gud, därför måste den läsas och tolkas i samma anda som den blev skriven, den måste tolkas i den helige Andes ljus. Andra Vatikankonciliet visar på tre kriterier för en tolkning av Skriften som stämmer överens med den Ande som inspirerat den:
- Vi skall rikta stor uppmärksamhet mot hela Skriftens innehåll och enhet. Hur olika Bibelns böcker än är, så utgör de ändå en enhet med tanke på Guds plan, som har Kristus Jesus som sin mitt och sitt hjärta, en plan som blivit uppenbar sedan Kristi uppståndelse (jfr Luk 24:25-27, 44-46).
- Vi skall läsa Skriften "i kyrkans levande tradition". Bibeln är kyrkans bok. Enligt ett talesätt från kyrkofäderna läses Skriften bättre i kyrkans hjärta än enbart genom att man använder sig av dess rent materiella uttryckssätt. Kyrkan bär i sin tradition det levande minnet av Guds levande Ord, och den helige Ande ger henne den andliga tolkningen av Skriften.
- Vi skall ta hänsyn till "trosanalogin" Det betyder sambandet mellan de olika trossanningarna och deras inbördes sammanhang.
Man brukar skilja på fyra olika slags betydelser i skriften:- Bokstavlig betydelse
- Allegorisk betydelse: Vi får en djupare förståelse av händelserna genom att se deras innebörd i Kristus (t.ex. övergången över Röda havet: Ett tecken på Kristi seger samt dopet).
- Moralisk betydelse: De händelser som Skriften berättar om skall leda oss till att handla rätt. De har skrivits ner för "vår undervisning" (1 Kor 10:11).
- Anagogisk betydelse: Den eviga innebörden av tingen och händelserna, vilken hjälper oss genom att leda oss fram (grekiska: anagoge) till vårt himmelska hemland. Så är kyrkan på jorden tecken på det himmelska Jerusalem (Upp 21:1-22:5).
2. den samlade kristna tron. Här tycker jag Eldebo närmar sig en förståelse av det vi i Katolska kyrkan kallar "traditionen". Alla kyrkor och samfund har en tradition, även de mest extrema bibelfundamentalister har utvecklat sin tolkningstradition, det kan de inte komma ifrån hur mycket de än förnekar det. Bättre än att förneka traditionen är att ta med den i beräkningen och medvetandegöra vad den innebär för vår aktuella konstruktion av den kristna tron.
3. sammanhanget. För att förkunnelsen skall nå fram till de människor som man vänder sig till måste man tala på ett sätt som är relevant. Detta är självklart. Det var självklart för Jesus, många evangelister idag pratar fikonspråk och tycks förakta eller underskatta de människor de talar till och skyller på dem för att de inte tar emot förkunnelsen hellre än att reflektera över hur man själv predikar. Vi kristna får inte gömma oss i kyrkan. "Det gäller att sluta leva i historien och börja leva i nuet och bygga för framtiden. För om det inte är relevant för människors liv så kommer de att dra vidare", sade Los Angeles-pastorn Erwin McManus nyligen vid ett besök i Filadelfiakyrkan i Stockholm.
4. den helige Andes ledning. "Det krävs alltid ett Andens bistånd. I kyrkans tidigaste historia skedde detta på kyrkomöten. Under historiens gång har det avgjorts i lokala församlingsmöten. I alla dessa sammanhang har konstruktionerna möjliggjorts genom att människor gått över sin egen gräns och medvetet valt att inbjuda Guds Ande". Detta är också centralt. Utan den helige Ande skulle Kyrkan inte vara kyrka, den skulle inte kunna hålla ihop och inte kunna bevara tron oförvanskad. Enligt katolskt sätt att se finns den helige Ande med Kyrkan både strukturellt/hierarkiskt i läroämbetet och karismatiskt i varje döpt människas hjärta. Den personliga pingsten med andedop och andliga nådegåvor är ämnad för varje kristen. Som p Raniero Cantalamessa sade vid besöket i Stockholm nyligen så har 1900-talet inneburit en ny pingst för hela kristenheten. "Först i de protestantiska kyrkorna, senare även i katolska kyrkan. I dag är Andens verk en samlande faktor som går genom alla kristna samfund". Den helige Ande är enligt min mening den grundläggande drivkraften bakom att vi kristna från olika samfund nu förs samman på ett nytt sätt i en Andens ekumenik som vi inte upplevt på länge. Jesusmanifestationen är bara ett exempel på detta.
Posted 2009-5-8 6:40 by Bengt Malmgren | Add post to favorites | Add blog to favorites
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar