|  |
Ljög om påven, men ändrade | Vill förstå hur påven tänker. |
Barbro Westerholm, som vill ha väljarnas förtroende i EU-valet upprepade i en artikel i UNT en sex månader gammal lögn om vad påven sagt i ett tal i julas för att sprida antikatolsk propaganda. Denna lögn har tidigare framförts i DN och återanvänts i en artikel av P C Jersild. Det lögnaktiga påståendet har dementerats i DN, och P C Jersild fick som svar på kritiken bad om ursäkt i tidningen. Det är märkligt hur lite intresserad Barbro Westerholm tycks vara av att lyssna till människor hon kritiserar när hon inte känner till detta utan på nytt upprepar gamla lögner. Ulf Jonsson SJ, alert redaktör för Signum reagerade direkt och gav Barbro Westerholm svar på tal i ett genmäle i UNT. Barbro Westerholm var då inte sämre än att hon insåg sitt mistag och skrev ett svar i ett inlägg där kritiken var betydligt mer saklig och nyanserad.
En annan dialog som pågår mellan katolik och icke-katolik är den mellan Sveriges ambassadör i Vatikanen, Ulla Gudmundson och Irène Nordgren på Katolsk Vision. I detta fallet är det icke-katoliken, Ulla Gudmundsson som får kritik av katoliken Irène för att hon är för positivt och förstående inställd till Katolska kyrkan och påven. Ulla Gudmundson intervjuades tidigare i Dagen. Hon är enligt mig en duktig och saklig diplomat som sätter sig in i frågorna och hur de statsmän tänker som hon har relation med och är också tydlig med på vilka punkter man har saklig kritik att framföra. Hon gör detta på ett respektfullt sätt utan att låta känslorna ta överhanden. I ett mycket fint svar bemöter hon Irène på Katolsk visions blogg. Iréne är inte sämre än att hon blir lite mera ödmjuk och skruvar ner sin känslosamt aggressiva kritik och ber om ursäkt.
Så visar det sig att dialog till slut kan leda någon vart, även om tonläget från början är uppskruvat och polariseringen stark.
Temat som aktualiseras av Ulf och Barbro handlar om synen på människan där Kyrkans syn på komplementariteten man/kvinna som något grundläggande i skapelsen möter de nya gender-ideologierna enligt vilken könen är sociala konstruktioner, med implikationer för synen på sexualitet och samlevnad i allmänhet och synen på äktenskapets status i synnerhet. Det är bra om vi kan få en konstruktiv dialog kring dessa frågor istället för den moralpanik som tycks utbreda sig i liberala sekulariserade kretsar så snart dessa frågor kommer på tal. Det på senare tid mest omfattande och djuplodande försöket att förklara Kyrkans teologi i dessa frågor gjordes av påven Johannes Paulus II som under ett antal onsdagsaudienser på 1970-talet och 1980-talet förelsäte över dessa frågor i det som senare kom att rubriceras som Kroppens teologi.
Temat mellan Ulla och Irène handlar om läroämbetes roll i Kyrkan, ja ecklesiologi (synen på Kyrkan) över huvud taget och om hur kyrkans karismatiska dimension (de andliga nådegåvorna som ges åt var och en) och hennes sakramentala och hierarkiska dimension (sakrament och läroämbete, enligt Katolsk teologi finns den Helige Ande också med i vigningen till biskop, präst och diakon och i läroämbetet). Detta är ett samtal som förs fortlöpande, och inte minst Andra Vatikankonciliet tog upp detta tema i flera av sina dokument.
Påven Benedikt XVI sade nyligen i samband med en kongress för Roms stift att lekmännens uppdrag i Kyrkan är lika viktiga som prästernas (vilket var ett viktigt tema under Andra Vatikankonciliet), och apropå den Helige Ande och nådegåvorna gjorde han följande reflektion i anslutning till Pingsten, vilket kan vara ett bra bidrag till diskussionen:
"Den Helige Ande är Kyrkans själ. Vad skulle Kyrkan reduceras till utan Anden? Kanske en stor historisk rörelse, en komplex social institution, kanske en slags humanitär agentur. I själva verket är det ju så de som betraktar Kyrkan utifrån ett icke-troende perspektiv ser på henne. Men verkligheten är att Kyrkans sanna natur, också i sin mest autentiska närvaro i historien, är att ständigt formas och ledas av Herrens Ande. Kyrkan är en levande kropp, vars liv är den osynliga gudomliga Anden".
Det är viktigt att förståelsen för Kyrkans väsen får fortsätta att utvecklas, Andra Vatikankonciliet var en milstolpe i detta, som inte innebar en brytning med tidigare teologi utan en vidareutveckling. I vår tid måste detta samtal fortsätta och fördjupas. Dessa frågor är också mycket relevanta i det fortsatta ekumeniska samtalet. Det är viktigt att det inte reduceras till ett samtal mellan traditionell tro och liberalism, utan till en djupare dialog inom hela kristenheten om Kyrkans väsen.
Irène Nordgren och Ulla Gudmundson skulle visst träffas, framgår av dialogen på Katolsk visions blogg. Det är alltid bra med personliga möten och samtal för att skapa kontakt och öka förståelsen. Varför inte anordna en temakväll om dessa frågor i S:ta Eugenia. Jag medverkar gärna. Bjud in Ulla Gudmundson, Barbro Westerholm, Ulf Jonsson, Irène Nordgren och varför inte Gert Gelotte.
Posted 2009-6-3 7:30 by Bengt Malmgren | Add post to favorites | Add blog to favorites
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar