söndag 27 januari 2008

Äktenskapet mer än en symbolfråga

 I en SIFO-undersökning 2001 sade en majoritet nej till att homosexuella skulle få rätt att adoptera. Att 7 av 10 nu säger ja till att homosexuella skall få gifta sig betyder inte nödvändigtvis att svenska folket ändrat sin grundinställning i denna fråga. Efter den massiva propagandan till förmån för homoäktenskap som förts i medierna de sista månaderna och där argument i motsatt riktning systematiskt förtigits, så  är det kanske inte så konstigt med dessa siffror. HADE FRÅGAN STÄLLTS PÅ ETT MERA NYANSERAT SÄTT SKULLE MAN FÅTT ETT ANNAT SVAR. (1, 2, 3)

Jag håller med DN och Göran Hägglund om att politik är det möjligas konst och att man måste kompromissa om man vill få något uträttat och inte göra varje fråga där en part i regeringssamarbetet avviker till en fråga om att bryta samarbetet. Samtidigt kräver samarbetet en ömsesidighet och att alla parter lyssnar och tar varandra på allvar. DET FINNS EN OBEHAGLIG TON I DET SÄTT SOM FRÅGAN OM SAMKÖNADE ÄKTENSKAP DRIVITS I SVERIGE DÄR OPINIONER SOM HAR INVÄNDNINGAR HUNSAS, och omhuldande av yttrandefrihet och respekt för motpartens argument som annars brukar vara ledstjärna i den demokratiska processen är som bortblåst. Vi såg det i kampanjen "mamma pappa barn" i Stockholms tunnelbana där det togs till brösttoner att denna kampanj borde förbjudas, ett annat exempel är centerriksdagsmannen Johan Linanders uttalande i Sydsvenska Dagbladet att ?Vi ska vara stenhårda mot kristdemokraterna. Det är inte ens värt att förhandla om?. Kristdemokraternas allianskolleger med statsminister Reinfeldt i spetsen har fortsatt att förverkliga denna programförklaring att kristdemokraterna skall köras över utan samtal och diskussioner.

DN som en ledande dagstidning som borde ha ett ansvar att belysa en fråga allsidigt stämmer in i samma strategi. Hanne Kjöller i en artikel 2007-01-24 och på ledarplats idag framför man med emfas att Kristdemokraterna borde lägga sig platt och inse att loppet redan är kört. Reinfeldt, Kjöller, DN´s ledarskribent m.fl. anser sig ha tolkningsföreträde och vet hur det är: Äktenskapet är "bara" en symbolfråga och synen på ÄKTENSKAPET SOM EN KOMPLEMENTÄR UNIK LIVSGEMENSKAP FÖR SLÄKTETS BESTÅND, EN VÄRDERING SOM DELAS AV ALLA STÖRRE KULTURER I VÄRLDEN OCH HÖR TILL MÄNSKLIGHETENS GEMENSAMMA ARV, är i själva verket bara ett uttryck för ett orättvist diskriminerande system som vi nu i vår klarsyn äntligen förstått att vi skall tömma på dess gamla innehåll och ge en ny innebörd.

DENNA NYA "INSIKT" ÄR SÅ SJÄLVKLAR OCH FÖRÄNDRINGEN SÅ ANGELÄGEN ATT SNABBT INFÖRA ATT DET INTE ENS ÄR VÄRT ATT GÖRA EN UTREDNING OM DE NEGATIVA KONSEKVENSERNA. Några hade inte ens tålamod att vänta på en regeringsproposition som förbereder frågan, utan man ville driva igenom förslaget i riksdagen redan i vår.

Kristna och muslimska organisationer, t.ex. KATOLSKA KYRKAN SOM SKRIVIT ETT MYCKET UTFÖRLIGT OCH FÖRNUFTIGT RESONERANDE REMISSVAR TYCKER MAN INTE ENS ÄR VÄRD ATT LYSSNA PÅ. Katolska kyrkans svar BYGGER PÅ KATOLSK MÄNNISKOSYN OCH PÅ KATOLSKA KYRKANS SOCIALLÄRA, PRINCIPER SOM LIGGER TILL GRUND FÖR ALLA DE STORA KRISTDEMOKRATISKA PARTIERNA I EUROPA OCH OCKÅ FÖR KRISTDEMOKRATERNA I SVERIGE.  Detta avfärdar Hanne Kjöller i en handvändning och TYCKER ATT KRISTDEMOKRATERNA SKALL LÄGGA SIG PLATT FÖR DEN I SVERIGE NU SNABBT UPPKOMNA OPINIONEN. Ett förslag till Hanne Kjöller och ledningen på DN: Om ni vill stå för allsidighet och balans, studera noga Katolska kyrkans remissvar och gör en intervju med Anders Arborelius och belys objektivt Katolska kyrkans synpunkter. 

DET ÄR SKANDALÖST ATT BARNOMBUDSMANNEN OCH RÄDDA BARNEN INTE TYDLIGARE FRAMFÖRT BARNPERSPEKTIVET i denna fråga,  man verkar helt ha vikt sig och accepterat inställningen att könsneutrala äktenskap redan är ett faktum. Argumentet som framförs är att de barn som lever med samkönade föräldrar kan uppleva det som diskriminerande av det faktum att deras föräldrar undantas från rätten att ingå äktenskap. Detta är en mycket tunn argumentation. Diskriminerande upplevs det därför att vi har en opinionsstorm just nu där vi matas med propagandan att alla som inte accepterar könsneutrala äktenskap diskriminerar homosexuella. Men så är det inte alls. Det finns många barn som av olika skäl redan nu växer upp i familjekonstellationer annorlunda än med ursprungsföräldrarna. Detta är fullständigt naturligt, och i ett läge där äktenskapet i dess nuvarande komplementära heterosexuella form anses som självklar, så finns det inget belägg för att det faktum att dessa barns vårdnadshavare inte får gifta sig skulle upplevas som diskriminerande. RÄDDA BARNEN BORDE ISTÄLLET FOKUSERA PÅ BEFARADE NEGATIVA KONSEKVENSER AV REFORMEN SOM T.EX. ATT DET ALLTID MÅSTE KOMMA IN MINST EN YTTERLIGARE PART SOM HAR EN RELATION TILL BARNET EFTERSOM EN ENKÖNAD RELATION ÄR STERIL, det förutsätts en spermadonator, en surrogatmamma, en utomstående biologisk förälder, som har en relation till barnet.

Jag vill vädja om besinning i denna fråga. Det är inte alls säkert att den opinion som snabbt blåst sig stark i denna fråga är höjden av sanning och klokhet. PÅ lite längre sikt kan det visa sig att Kristdemokraterna har rätt. DET ÄR OROVÄCKANDE ATT ENDAST ETT LITET PARTI ÄR BERETT ATT STÅ FÖR EN AVVIKANDE MENING OCH SMÅTT SKRÄMMANDE MED DEN HETSJAKT SOM UPPSTÅTT MOT DEM SOM TÄNKER ANNORLUNDA I DENNA FRÅGA. Det visar hur skört vårt demokratiska system är. Även om vi har många spärrar kvar, så går associationerna till 1600-talets häxprocesser i Sverige eller till 30-talets Tyskland.

Inga kommentarer: