Den praktiska ekumeniken har gjort stora framsteg i Sverige under senare år och man finner varandra över samfundsgränserna på de mest oanade sätt. Inte minst Katolska kyrkan har kommit att få ett alltmer accepterat status bland protestantiska samfund i Sverige. Vi minns t.ex. samarbetet mellan biskop Anders Arborelius och pingstledaren Sten-Gunnar Hedin kring Jesus-manifestet.
Även Petrusämbetet diskuteras, och det är inte en otänkbar tanke för många protestanter att påven är sammanhållande länk i en framtida enad kyrka. Inte då på så sätt att alla andra samfund går in under Rom, utan att alla samfund ger och tar.
Förbundet för kristen enhet (FKE) är en sammanslutning inom Svenska kyrkan som sedan sin start 1965 har på programmet att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom (påven), och medlemmarna i FKE brukar tala om sig själv som katoliker i Svenska kyrkan.
Enhetens vänner är en gemenskap som nyligen bildats av människor i Svenska kyrkan och frikyrkorna, den katolska kyrkan och de ortodoxa/orientaliska kyrkorna som vill fördjupa sin kunskap om apostolisk tro med det yttersta målet att nå synlig gemenskap med biskopen i Rom. Det nya med denna gemenskap är att den inte bara inrymmer personer från Svenska kyrkan, utan nu också frikyrkliga som söker närmare gemenskap med katoliker och ortodoxa.
Pingst-pastorn Peter Halldorf från Bjärka-Säby-kommuniteten verkar stå nära en ortodox syn på enhetens ämbete i kyrkan, d.v.s. ett antal patriarker, varav påven i Rom är en, men också han kan tänka sig en relation till påven i en framtida enad kyrka. I en intervju i Dagen säger han:
"En radikal enhetsvision innebär, som jag se det, att de yngre kyrkorna träder i gemenskap med biskopen i Rom, på samma gång som denne erkänner frikyrkornas uppkomst som ett uttryck för den helige Andes autentiska handlande i historien. Det är inte fråga om organisatorisk sammanslagning, utan om bevarad självständighet."
Livets Ord och Ulf Ekman har verkligen gjort en helomvändning under senare år i sin syn på Katolska kyrkan. Från en mycket negativ syn finns nu en mycket livlig ekumenik med katoliker. Biskop Anders Arborelius har varit gäst hos Ulf, och till Livets Ords Europakonferens 2007 var katoliken Charles Whitehead inbjuden och han blev en mycket uppskattad gäst. Ulf Ekman har ömjukt redogjort för sin ändrade inställning och skriver i en bok: "Man skall vara försiktig i att uttala sig om vem som har död eller levande tro. Jag har själv fått lära mig hur lätt man gör misstag och fått inse hur fel jag ibland haft."
Inte alla tycker om eller bejakar detta nya ekumeniska klimat. Det finns fortfarande de som ser Katolska kyrkan som antikristlig och något man absolut inte kan ha gemenskap med. Den nystartade bloggen Aletheia samlar en del av dem som tänker så. Där har man upptäckt att Ulf Ekman har en nära gemenskap med bröderna i Östanbäcks kloster, dessa står nära FKE som alltså söker full gemenskap med påven i Rom, man har också upptäckt att Livets Ord har givit ekonomiska bidrag till bröderna i Östanbäck vilket fått Bloggen Aletheia att bedriva en kampanj mot Ulf Ekman där han anklagas för att ha en dold agenda att föra Livets Ord i armarna på Rom. På grund av samröret med bröderna i Östanbäck avkräver de tre ansvariga för bloggen en deklaration från Ulf Ekman huruvida han bejakar ?Petri ämbete? / påvestolen i Rom eller inte. På bloggen sprider man också uppfattningen att Ulf Ekman inte har de egna med sig i denna nya ekumeniska hållning gentemot Katolska kyrkan och skriver, utan att man har några bevis för det att många av Livets Ords egna är kritiska.
Debatten har föranlett att en talesman för Livets ord, Magnus Dahlberg gjort en deklaration om Livets Ords inställning till ekumenik på den nämnda bloggen. Han skriver bl.a:
Det är ett välkänt faktum att Livets Ord sedan ett antal år tillbaka har genomgått en utveckling där vi aktivt gör vad vi kan för att främja äkta och sann enhet mellan kristna. Vi tror att detta är angeläget i den tid vi lever i. Det var ju också något som var angeläget för Jesus i Johannes 17. Jag tror inte heller att detta hade varit särskilt kontroversiellt, om det inte vore för att vi inkluderar katoliker i definitionen av Kristi kropp. Det tål att påpekas att våra enhetssträvanden inte på något sätt exklusivt vänder sig till katolska kyrkan... Vi har också glatt oss över gemenskapen med både bröderna i Östanbäcks kloster och andra som står för Svenska kyrkans ursprungliga tro (Östanbäck är f ö inte ett katolskt kloster utan är en del av Svenska kyrkan).
Det kan läggas synpunkter på olika fenomen inom katolska kyrkan (liksom man kan ha synpunkter på de flesta kristna sammanhang och rörelser). Men om vi tar vårt uppdrag om enhet på allvar, hur ska vi då förhålla oss till de miljontals katoliker som är djupt gudstroende... För oss är det självklart att alla dessa miljontals genuint kristna katoliker är våra bröder och systrar. Dem vill vi ha gemenskap med. Precis på samma sätt som vi vill ha gemenskap med pingstvänner, lutheraner, missionsförbundare, baptister, metodister och alla andra kristna. Men detta betyder inte att vi försöker ?dra hela kristenheten till Rom och till påven?... Vad som istället behövs idag är en öppen och fördomsfri attityd och en saklighet i inställningen att vi faktiskt kan lära oss mycket av våra syskon i alla kristna sammanhang.
För mig synes detta vara en mycket klok och sympatisk inställning till ekumeniken, det är ungefär samma ekumeniska anda som Charles Whitehead förmedlade från katolskt håll då han gästtalade på Europakonferensen sommaren 2007. (Videoinspelning här).
Det går väldigt fort med ekumeniken i dessa dagar, och särskilt inställningen till Katolska kyrkan bland frikyrkliga protestanter har svängt mycket fort från avståndstagande till en önskan om närmare gemenskap. Man kan förstå att alla inte hänger med i dessa snabba förändringar. Liksom det finns många katoliker som har svårt att acceptera en ömsesidig ekumenik med protestanter, utan som fortfarande menar att det bara finns en ekumenik: att alla protestanter skall inse att de skall komma till Rom, så finns det många frikyrkliga som allvarligt menar att Katolska kyrkan är Uppenbarelsebokens stora sköka, antikrist själv som man absolut inte skall ha gemenskap med. Det är naturligt att en snabb förändringsprocess leder till spänningar och konflikter, förändringar måste få ta tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar