En som inte hade någon aning om innehållet i reservationerna mot Svenska kyrkans läronämnds slutsats att det är i linje med kristen tro att acceptera samkönade äktenskap var Jesper Svartvik, präst, ledamot av Svenska kyrkans läronämnd och professor vid Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet. Han är en av dem som skrivit läronämndens förslag. " Jag har inte läst de reservationer som kommit in, så jag kan inte uttala mig om dem", säger han till Dagen. Samtidigt säger han att man haft bra samtal i läronämnden, att det i förväg stod klart att några skulle komma med med reservationer. Man får nog förhålla sig skeptisk till denna påstådda okunskap, kanske handlar det mera om ett diplomatiskt sätt att slippa uttala sig för att undvika en offentlig diskussion. Har man haft bra diskussioner torde det inte finnas någon tvekan om det huvudsakliga innehållet i reservationerna. Svartvik säger dessutom i Dagen-intervjun att han tycker det är viktigt är att det förs ett bra samtal och att olika uppfattningar får plats. Det skorrar falskt när de som inte samtycker till den officiella linjen så tydligt marginaliseras. Anders Wejryd säger sig inte se något problem i att biskoparna har skilda åsikter: "Det tycker jag visar ett tecken på mognad och att det är ett högt i tak, det är så jag vill ha det", säger han till Dagen. Men han tycker uppenbarligen inte att deras åsikter skall ha någon betydelse för beslutets utformning. Skickligt använder man olika tekniker att lotsa opinionen dit man vill:
1. Osynliggörande och ignorans: Reservationerna framställs som betydelselösa. "På mötet var det några som sa att de skulle komma med reservationer" (Svartvik), historiskt sett inte är så ovanligt att någon reserverar sig, Bertil Gärtner reserverade sig, och även andra, så det är inget helt unikt." (Svartvik). Sanningen i detta fall är ju att kritiken mot beslutet är omfattande, 8 av 20 ledamöter varav 6 biskopar har avvikande mening och har framfört tungt vägande reservationer.
2. Anfall är bästa försvar: Anklagelser mot dem som har avvikande mening för bakåtsträveri, att hindra en nödvändig utveckling, homofobi etc. "Att frågan skall utredas mer har man hävdat från motståndarhåll tidigare. Dessutom har motståndarna till reformen anfört att det skett alltför bristfällig ekumenisk överläggning. Detta påminner alltför väl om tidigare skeden i Svenska kyrkans liv" (Martin Lind om de sex avvikande biskoparna) "vi behöver fatta beslut för människornas skull" (Martin Lind).
3 Förespegla att allt är välutrett. Visserligen har ägnats många timmar åt frågan. Inför införandet av välsignelseakt för homosexuella par anordnade teologiska kommittén 6-9 september 2004 en hearing med många inbjudna talare. Den teologiska bedömningen av hearingen blev klar den 12 april 2005, och Carl Reinhold Bråkenhielm, ordförande i kommittén, meddelade att man kommit fram till att homosexuella partnerskap bör välsignas i kyrkan och att det ligger helt i linje med den kristna etiken. Som skäl angavs också att det redan på många håll etablerats en kyrklig praxis med förbönsakt för dem som ingått partnerskap och att den på många håll alltmer kommit att få karaktären av en välsignelsegudstjänst. Hur man kunde komma fram till detta är inte helt lätt att förstå, eftersom många av de som deltog i hearingen framförde argument som pekade i helt annan riktning. Sedan har säkert frågan stötts och blötts i många diskussioner, men någon konsensus föreligger inte, och det synes mig anmärkningsvärt, vilket flera av reservanterna också är inne på, att ett beslut om viktiga teologiska frågor som innebär en radikalt ny kurs beslutas av en teologisk kommitté med knapp majoritet och där sex biskopar reserverar sig. Att många timmar ägnats åt en fråga är inte samma sak som att den är välutredd.
Talet om att det är välutrett motsägs även av texten där beslutet presenteras. Där sägs: "Tidspressen har ställt exceptionella krav på kyrkans beslutsprocess. Läronämnden konstaterar att detta avspeglas i Kyrkostyrelsens skrivelse 2009:6 med bilagor. Dock kommer såväl förankringsarbetet som arbetet med kyrkoordningen och Kyrkohandboken att fortsätta. " Texten resonerar kring skapelseteologin och den väsentliga frågan om på vilket sätt tron att människan är skapad till man och kvinna relaterar till äktenskapets innebörd. Därefter för läronämnden ett resonemang om att inte ensidigt framhålla könskomplementaritetens värde för äktenskapet, utan att man istället vill betona personkomplementariteten. Slutligen konstaterar man att Svenska kyrkan även fortsättningsvis rymmer olika uppfattningar i frågan om huruvida samkönade äktenskap är förenliga med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Texten skulle kunna fungera som ett PM eller diskussionsunderlag för ett fortsatt samtal om dessa frågor, det som framförs är på inga sätt ett material som är ett fullödigt beslutsunderlag. Då är argumentationen i reservationerna mycket mera gedigen och övertygande till förmån för att inte fatta beslut nu. Det är svårt att förstå hur Wejryd och Lind kan säga att detta är ett fullgott beslutsunderlag och att frågan är tillräckligt utredd. De motsägs t.o.m. av Läronämndens egen text.
I samband med att beslutet om välsignelseakt togs sades tydligt att detta på inget sätt är ett steg mot att Svenska kyrkan skulle acceptera könsneutrala äktenskap. Nu åberopas tvärtom denna praxis att välsigna homosexuella par som ett argument för att det inte går att hävda att äktenskapet inte kan gälla också för två personer av samma kön.
4. Tala maktspråk. Linköpingsbiskopen Martin Lind säger att inga krav på ytterligare utredningar nu får hindra ett beslut. Beslutet skall genomföras nu.
5. Stryka de kritiska medhårs eller vara så vag i sin framtoning att det inte går att kritisera: "Bra att det är högt i tak", "bra samtal i läronämnden...", "läronämndens beslut bekräftar att det finns starka teologiska skäl för att viga par av samma kön och att det är förenligt med Svenska kyrkans bibelsyn och tolkningssätt" (Wejryd). "här gör nu de flesta bedömningen att underlaget är tillräckligt" (Wejryd), vi är inga "parlamentarister" så varje sammanträde kan innebära oväntade utgångar, det är det som är tjusningen" (Wejryd).
Men ett parlamentaristiskt spel är väl just vad det verkar handlar om. Man har bestämt sig för att beslutet skall genomföras, strunt samma hur många biskopar man kör över, och strunt samma hur andra kyrkor ser på det hela. Samtidigt är man säkert rädd för att inte kunna ro processen i hamn, och att människor skall börja ta intryck av kritikernas synpunkter.
Läronämndens yttrande + alla reservationer finner du här.
_______________________________________________
Sammanfattning av reservationerna:
Reservation 1: (Carl Axel Aurelius, Curt Forsbring, Esbjörn Hagberg, Karin Johannesson, Ragnar Persenius, Hans Stiglund) Man tar fasta på tankegången att istället för det sedvanliga man – kvinna tala om ”persongemenskap”. Tankegången är intressant, menar man, men den skulle behöva utvecklas vidare för att övertyga. Persongemenskaper kan vara av olika slag och variera med avseende på antal, kön, ålder och släktskap, påpekar man.
Man framhåller också att det tidigare beslutet i Kyrkomötet om välsignelse av ingånget partnerskap fattades mot bakgrund av att lagstiftningen då räknade med två olika institut, äktenskap och partnerskap. Den breda uppslutningen kring beslutet motiverades av viljan att stödja trofasta relationer i en tid av utbredd ansvarslös sexualitet bland såväl heterosexuella som homosexuella, inte av en förändrad äktenskapssyn. Därför kan man inte ta detta till intäkt för att en utvidgning av äktenskapsbegreppet ändå är möjlig.
Ett annat, avstressat, ekumeniskt och inomkyrkligt ansvarsfullt arbetssätt är fortfarande möjligt, säger reservanterna. Det infinner sig, om Svenska kyrkan avstår från den juridiska delen av äktenskapets ingående och överlåter den på staten. Vi skulle då få en situation som liknar andra länder med könsneutral äktenskapslagstiftning.
_________________________
Reservation 2: (Ragnar Persenius, Curt Forsbring, Esbjörn Hagberg, Hans Stiglund) Reservanterna framhåller en klassisk äktenskapssyn: "Vi har framhållit i denna reservation att föreningen av man och kvinna är det grundläggande i äktenskapet. Ansvaret för barn är en konsekvens men inte en nödvändig förutsättning för ett äktenskap. Det är samtidigt viktigt att barnperspektivet, som Svenska kyrkan förbundit sig till i flera sammanhang, inte tappas bort. När detta perspektiv aktualiseras i Läronämndens yttrande framstår det som ytterst anmärkningsvärt att Läronämnden helt väljer att bortse ifrån, att det finns ett särskilt värde i barnets relation till sitt biologiska ursprung och möjligheten att växa upp i de relationer som hör till detta ursprung."
_________________________
Reservation 3: (Sven Thidevall, Carl Axel Aurelius, Curt Forsbring, Esbjörn Hagberg, Hans-Erik Nordin Hans Stiglund). Denna reservation innehåller den längsta texten och utreder och sammanfattar både ekuemniska aspekter och förhållandet mellan kyrka och samhälle. Slutsats; "Skulle Kyrkomötet fatta beslut enligt Kyrkostyrelsens förslag så kan ett prejudikat skapas. Om Svenska kyrkan en gång låtit statens beslut avgöra innehållet i en lärofråga, så kan kyrkan göra det igen, i helt andra lärofrågor. En dörr öppnas som kan bli svår att stänga igen."
(Läs mera på signaturen Stillsams blogg som ytterligare lyfter fram den tunga reservation 3.)
_________________________
Reservation 4: (Karin Johannesson). Reservanten tar upp det problematiska i själva beslutsproceduren och hur en lärobildningsprocess konstitueras.
Kan Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära förändras utifrån det underlag som Kyrkostyrelsen presenterar för Kyrkomötet, frågar reservanten sig. Först om den frågan kan besvaras jakande är det möjligt att gå vidare till enskilda innehållsfrågor.
"En lärobildningsprocess innehåller i sig läroaspekter. För att Svenska kyrkan ska ändra sin uppfattning i en lärofråga är det inte nog om en prövning rent formellt sett är korrekt. Det fordras också att beslutet har tillkommit på ett sätt som står i samklang med tron, bekännelsen och läran. Det bör till exempel innebära en bred förankring och öppen prövning av frågorna, under bön och i dialog med Skriften, bekännelsen, det samhälle som vi är en del av och högst konkreta, nu levande människor med olika erfarenheter och åsikter."
Reservantens slutsats: "Jag finner att bristerna i behandlingen av de frågor som aktualiseras i Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2009:6 Vigsel och äktenskap är så många och så allvarliga att skrivelsens förslag av läromässiga skäl måste avstyrkas. Läro-bildningen i Svenska kyrkan ska inte gå till på detta sätt."
Posted 2009-8-29 7:21 by Bengt Malmgren | Add post to favorites | Add blog to favorites
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar