lördag 16 februari 2008

Katolska kyrkans syn på abort

  Katolska kyrkans syn är att allt mänskligt liv, från konceptionen till döden, är heligt, eftersom människan som person i sig själv är avsedd att vara Guds avbild. Dråp av en mänsklig varelse står i allvarlig motsättning till personens värdighet och Skaparens helighet. (Förbudet att dräpa avskaffar inte rätten att försätta en orättmätig angripare ur stridbart skick.) Från och med konceptionen har ett barn rätt till liv.

Från det första århundradet har kyrkan förklarat att varje framkallad abort är något moraliskt ont. I Didaché, De tolv apostlarnas lära, ett tidigt kristet verk (100-talet) författat på grekiska som är en källa till kunskap om den tidiga församlingen och som ofta citeras av kyrkofäder som Clemens av Alexandria, Origenes, och Athanasius står: “Du skall inte döda ett foster genom fosterfördrivning, och du skall inte låta ett nyfött barn förgås.”

Kyrkan har hållit fast vid denna lära i alla tider, och den återupprepas av Andra
Vatikankonciliet: “Gud, som är livets Herre, har åt människan anförtrott den höga uppgiften att tjäna livet, och människan skall på ett sätt som är henne värdigt fullgöra den. Livet måste därför skyddas med allra största omsorg alltifrån konceptionen: abort och barnamord är avskyvärda brott.” (Andra Vatikankonciliets pastoralkonstitution Gaudem et Spec nr 51)

Enligt Katolska kyrkans kanoniska lag är formell medverkan till abort en svår synd. Kyrkan bestraffar detta brott mot det mänskliga livet med exkommunikation, d.v.s. man får inte ta emot nattvarden. Avlösningen för sådana synder kan bara ges av påven eller den lokale biskopen eller präster som har fått fullmakt av dem. Syftet med denna stränga hållning är inte att inskränka utrymmet för barmhärtighet, men Kyrkan visar på allvaret i det brott som begåtts och på den obotliga skada som tillfogats den oskyldiga mänskliga varelse som blivit dödad, dess föräldrar och hela samhället.

Katolska kyrkan menar också att det finns en naturrätt som man kan sluta sig till redan genom skapelsen. De mänskliga rättigheterna är inte beroende av individer eller föräldrar och vilar inte heller på beslut från samhällets eller statens sida, de tillhör människans natur och är förbundna med människan som person. Bland dessa rättigheter är rätten till liv och fysisk integritet för varje mänsklig varelse från konceptionen till döden.

Referenser:
Katolska kyrkans katekes
Evangelium vitae: Livets evangelium, rundskrivelse Johannes Paulus II från1999
Donum vitae, dokument från troskongregationen från 1987

Inga kommentarer: