JAG VILL ÖPPNA KYRKANS FÖNSTER, SÅ ATT VI KAN SE UT OCH MÄNNISKOR KAN SE IN, sade påven Johannes XXIII i samband med att han tog initiativ till konciliet. Syftet med konciliet var att öppna kyrkan för den moderna världen: Inte att ändra eller urholka evangeliet, men göra kyrkan mera rustad att tala till och nå ut med evangeliet till vår tids människor. Konciliet utlöste en ny dynamik i kyrkan, genom att dels kollegialiteten biskoparna emellan betonades som komplement till påvens primat, dels att lekmännens roll framhäves på ett helt nytt sätt: ALLA DÖPTA HAR DELAKTIGHET I DET ALLMÄNNA PRÄSTADMET och representerar kyrkan lika mycket som de vigda. Idag har vi ett öppet klimat mellan kyrkor och samfund, och ingen diskussion om för den kristna tron väsentliga ting kan hållas internt inom ett samfund, diskussionen ägs av alla kristna som har EN VISION AV KYRKAN SOM KRISTI KROPP DÄR ALLA DÖPTA ÄR DELAKTIGA.
Anders Piltz påpekar att diskussioner och spänningar i kyrkan är ett tecken på att hon är levande. EN KYRKA SOM INTE HÅLLER SIG MED KÄTTARE ÄR INGEN LEVANDE KYRKA, sade han vid ett tillfälle.
Grupper "utanför lägret" har alltid varit viktiga för Kyrkans vitalisering i tider av stagnation och korruption. Den helige Franciskus och Ignatius av Loyola är exempel på förnyare inom kyrkan som primärt var motarbetade. Den heliga Birgitta, Luther är exempel på personer som var kallade att framföra kritik mot kyrkans högsta ledning och påven. Frikyrkor har betytt mycket för Kyrkans förnyelse. T.ex. Pingströrelsen som har betytt mycket för återupptäckten av Andens dop och de andliga nådegåvorna i hela kyrkan och en karismatisk förnyelse som nu också genomsyrar Katolska kyrkan.
Det föresvävade aldrig Birgitta, Franciscus eller Ignatius att lämna Kyrkan eller "öppna eget" trots att de var kritiska till företeelser i den kyrka de tillhörde. Att Kyrkan är en enda, katolsk (="allmännnerig") och apostolisk var självklart för dem, de älskade sin kyrka och även deras kritik framförde de av kärlek till Kyrkan. Inte heller Luther hade som avsikt att bilda ny kyrka, hans avsikt var att ställa till rätta missförhållanden i Katolska kyrkan. Det var världsliga och kyrkopolitiska omständigheter som gjorde att det ändå blev en brytning med Katolska kyrkan. Pingströrelsen uppstod som en förnyelse inom olika kyrkosamfund, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm var baptistisk, och det var inte Levi Pethrus avsikt från början att lämna Baptistförbundet, utan det var på grund av att Baptistsamfundet inte tolererade de nya uttryckssätt för andligt liv som Pingströrelsen tvingades bilda egna församlingar.
Därför finns det också inom Pingströrelsen idag en förståelse för Kyrkans enhet, inte bara i Anden utan också strukturellt, Peter Halldorf talar mycket om ämbetet i världskyrkan, vilket dock är unikt för Pingströrelsen, men vi ser också hur fria pingstförsamlingar går samman i ett praktiskt samarbete i Pingst FFS och kanaliserar den vägen sina ekumeniska kontakter med det övriga kristna Sverige. De flesta pingstpastorer idag inbillar jag mig är positiva till ett andligt samarbete mellan samfunden, och accepterar katoliker som jämbördiga kristna, även om de inte delar Katolska kyrkans syn i alla frågor.
Sedan finns det några grupper som väldigt starkt motsätter sig alla strukturella synliga samband inom kristenheten och menar att kyrkans enhet är endast och uteslutande en enhet i Anden. Vissa av dessa är långt mer antikatolska än någonsin Luther och protestantiska kyrkor, men felaktigt åberopar de ändå Luther som sin läromästare. Man avvisar alla tankar på apostolisk succession och läroämbete i Kyrkan, i sin bibeltolkning är de närmast antiintellektualistiska och avvisar alla principer för texttolkning. Var och en läser Bibeln rakt upp och ner och med Andens hjälp förväntas man då få en rätt förståelse. Det behövs varken något förmedlande läroämbete eller några vetenskapliga metoder för texttolkning.
Denna avvisande hållning framförs på ett mycket pretentiöst sätt, man menar sig helt enkelt vara de enda som rätt förstår det apostoliska arvet, att man låter sig ledas av Anden och drivs av idealitet och radikalitet i motsats till den etablerade kristenheten som anses försoffad. I långt högre grad än den Katolska kyrka de förkastar är de dömande och inkvisitoriska mot andra kristna. Särskilt starkt är avståndstagandet till Katolska kyrkan. Ett typiskt inlägg på en blogg som företräder denna inriktning kan låta ungefär så här:
"Det är upprörande att läsa om hur stora delar av kristenheten förenar sig med det skökoväsende som den katolska kyrkan representerar! Katolska kyrkan har byggts upp av högintelligenta lärare och kyrkofäder, som gör om intet Guds sanningar, och ersätter det med nya utombibliska traditioner och ritualer som inte finns tillstymmelse av i ordet."
Man skulle kunna kalla dessa extremgrupper för Kristendomens kvacksalvare, eftersom de sågar av den gren de själva sitter på genom att medvetet och konsekvent göra sig urarva kontakten med den levande Kyrkan, den globala kristenheten. - Men vi har Bibeln och Anden, säger man. Visst, men dessa har de tagit emot genom Kyrkans förmedling, och utan kontakt med Kyrkan kan dessa skatter snabbt gå förlorade. Bibelläsning utan kontakt med en levande tolkningstradition kan ta vägen var som helst, och umgänge med de andliga nådegåvorna i små överentusiastiska grupper utan kontakt med ett större sammanhang kan lätt urarta till missbruk. Profetia måste alltid prövas, och i dessa grupper är det lätt att egna preferenser eller önskedrömmar misstolkas som tilltal från Gud. Genom gruppernas betonng av sin utvaldhet och isolering mot övriga kristna hamnar man lätt i elitism, och med starka ledare med egna ambitioner kan lätt processer sättas igång som man tappar kontrollen över. Knutby är ett aktuellt exempel på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar