Det blåser en "moral-liberal vind" över landet nu skriver Henrik Brors i en politisk krönika i DN. Värnande om familjen är t.ex. inte längre så högt prioriterat i folkopinionen. Fler människor än tidigare är för könsneutrala äktenskap och att att homosexuella får adoptera barn. Abortlagstiftningen behöver inte längre motiveras som att abort behövs som en "nödlösning", uppfattningen att abort som en självklar rättighet utan moraliska aspekter blir vanligare, liksom acceptansen för aktiv dödshjälp.
Kyrkan står för bestående värden, och det är viktigt att hon inte vänder kappan efter vinden utan grundar sin förkunnelse på sin tro på grundvärden som är långsiktigt hållbara. Katolska kyrkan framhåller livets helighet och okränkbarhet, vilket inte är förenligt med abort och aktiv dödshjälp, hon tror också på familjen och äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna, vilket går på tvärs med queer-ideologin som många nu vill göra till norm.
Klimatet har svängt väldigt snabbt i samhället. Från ett accepterande av kristna grundvärden kring livets helgd och stöd åt äktenskapet har vi nu en situation då många inte bara överger dessa värden, utan till och med motarbetar dem. För 10 år sedan kunde Alf Svensson hänvisa till den judiskt-kristna etiken som värdegrund för Kristdemokraterna och vinna respekt för detta. Idag blir traditionella kristna värden plötsligt något suspekt, något som man motarbetas och till och med förföljs för.
Politiker utnyttjar denna moral-liberala våg genom att försöka marginalisera Kristdemokraterna. I den liberala pressen prisas Göran Hägglund varje gång han kompromissar med de tidigare för partiet centrala etiska frågorna, och både regeringspartierna och opositionen försöker pressa tillbaka partiet i de frågor där det fortfarande bjuder motstånd, hit hör nej till könsneutral äktenskapslagstiftning och nej till insemination av ensamstående kvinnor. Detta kan tyckas vara icke akuta frågor, men nu pressar man på och vet inte hur bråttom man har för att få igenom de nya förslagen. Man vill till och med göra det till utskottsfrågor i riksdagen om inte regeringen kommer med propositioner. Anledningen till att politikerna driver dessa frågor så starkt tror jag inte är ett plötsligt påkommet queer-moralistiskt patos, utan just att man försöker vinna poäng på den moralliberala vinden.
En helt ny normerande moral byggd på queer-ideologin börjar ta form. Debattörer kan på fullt allvar hävda att om man inte är för fri abort och samkönade äktenskap, så hör man inte hemma i den nya samhällsgemenskapen. Åke Green får inte vara med i IOGT-NTO, Alf Svensson fick inte bli ambassadör för postkodlotteriet. Kristna ansätts hårt och anklagas för homofobi och diskriminering så fort man inte lägger sig platt och accepterar den nya queer-ideologins evangelium. En obehaglig inkvisitionsstämning utbreder sig i samhället som för tankarna till 1930-talets Tyskland.
Maciej Zarembas artikelserie i DN om queer-ideologernas förföljelse av lärarna på Lärarhögskolan visar med skrämmande tydlighet hur mekanismen bakom denna utveckling ser ut. Precis som under utvecklingen av nazismens jude-förföljelser, så finns det två komponenter som samverkar: Å ena sidan en aktiv drivande grupp som för fram den nya ideologin, å andra sidan omgivningens rädsla och eftergivenhet. Queer betecknar en teori enligt vilket könen är en social konstruktion. Begrepp som man och kvinna är inte naturliga. Denna teori har anammats av vissa aktivister bland homosexuella och GJORTS OM TILL EN NORMGIVANDE IDEOLOGI SOM MAN VILL TVINGA PÅ HELA SAMHÄLLET. Homosexuella har varit utsatta för förföljelse och diskriminering, och med rätta kämpar man mot detta. Men dessa aktivister tycks mena att det inte räcker: Så länge man är en minoritet utgör man definitionsmässigt en avvikelse från normen, och således måste man bekämpa själva normen. Om någon säger att hetero är normalt, så antyder man samtidigt att homo inte är det. SJÄLVA BEGREPPET "NORMAL" BLIR TABUBELAGT I DESSA AKTIVISTERS ÖGON. Ett ord som i andra sammanhang är neutralt beskrivande (jämför "normalviktig", "normalbegåvad") blir här plötsligt problematiskt.
Vissa elever på Lärarhögskolan tycks sedan några år tillbaka med denna queer-ideologi som grund driva en HETSJAKT PÅ LÄRARNA på Lärarhögskolan så till den grad att den fria samtalet har förkvävts, vi har rädda lärare som vaktar på vad de säger och vissa vill inte träffa elever i enrum utan att ha vittnen med sig av rädsla för att bli anklagad för att ha kränkt elever för deras handikapp eller homosexualitet. Med i bilden finns den nya diskriminationslagstiftningen som gör att det inte behöver finnas några bevis, det RÄCKER ATT EN PERSON SÄGER ATT HAN KÄNNER SIG KRÄNKT för att man skall vara tvungen att öppna en utredning.
Detta är en skrämmande läsning. Det är modigt och skarpsynt av Zaremba att skriva denna artikelserie. Tyvärr tror jag inte förhållandena på Lärarhögskolan är unika, utan den bild Zaremba ger är representativ för något som håller på att hända i samhället idag. Dessa queer-aktivister gör de homosexuella en björntjänst och riskerar att ställa de homosexuella i dålig dager, precis som de jihadistiska terroristerna riskerar att ställa hela islam i dålig dager. Alla som tiger och av rädsla inte bjuder motstånd trots att man någonstans ser det absurda i situationen, och alla politiker som understödjrt detta för att ta poäng på queer-vågen gör demokratin och friheten en björntjänst och riskerar att föra in Sverige i en kulturskymning. NU MÅSTE FLER REAGERA OCH GÖRA MOTSTÅND MOT DENNA HUVUDLÖSA EXTREMISM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar