Pingströrelsen har betytt oerhört mycket för hela världskristendomen under 1900-talet. Man har återintroducerat Andens dop och de andliga nådegåvorna, man har betonat det allmänna prästadömet och bibelläsning, allt detta erkänns nu som en del av det allmänna kristna arvet också inom Katolska kyrkan. Andra Vatikankonciliet betonade det allmänna prästadömet, och man erkände de andliga nådegåvorna som verksamma också i vår tid, och på 1960-talet fick vi en starkt växande karismatisk förnyelse i Katolska kyrkan. Pingstförnyelse i form av den klassiska Pingströrelsen samt karismatiska förnyelserörelser inom de etablerade samfunden har varit den starkast växande rörelsen inom världskristendomen under 1900-talet, man räknar idag med att den omfattar 25% av världens 2 miljarder kristna.
Pingströrelsen har tvingats leva utanför lägret, genom att de nya manifestationerna av Andens gåvor inte accepterades inom de samfund där rörelsen uppstod. Därför tvingades man utan att välja det själv att bli en friförsamlingsrörelse. Jag upplever dock att Pingströrelsen ändå stått i nära enhet med världskristendomen. Personer som David du Plessis har betytt mycket för dialogen med Katolska kyrkan och Karismatiska förnyelsen var i sin linda inspirerad av protestantiska pingstvänner. Av den debatt som förs idag framgår att pingstvänner över lag känner en stor gemenskap med världskristendomen och att den riktning ut i periferin som man tvingades till under sin barndom har nu vänts i en konvergerande rörelse till gemenskap och ekumenik med övriga kristna.
Ibland kan utvecklingen gå snabbt, Peter Halldorfs kommunitet på Bjärka-Säby t.ex. är något nytt inom Pingströrelsen som väcker debatt. En del är oroade. Exempel på röster:
"Har alla pastorer inom trosrörelsen, pingströrelsen och andra frikyrkor plötsligt ändrat uppfattning? Det var inte länge sedan det förkunnades att katolska kyrkan var den stora skökan".
Andliga ledare går sin väg lågmält och övertygande, och vi som inte är så övertygade tvingas till slut att reagera ... men hur? Hur ser vår teologi ut?
...Så står man där då som traditionell pingstvän och letar efter den egna identiteten. På vilken grund kan vi börja agera? mera...
Jag tror det är en naturlig följd av att Pingströrelsen en så lång tid levt "utanför lägret" att man upplever en viss identitetskris när nu många går i spetsen för ett närmande till övriga kristenheten inklusive Katolska kyrkan. Den debatt som uppstår kring detta tror jag är mycket fruktsam, och utvecklingen inom Pingströrelsen kommer att vara till gagn för hela kristenheten. För det är i gemenskap med världskristenheten som inkluderar också Katolska kyrkan som Pingströrelsen hör hemma.
Vissa minoritetsgrupper inom Pingströrelsen har inte accepterat denna ekumeniska utveckling, utan väljer att profilera sig ännu mer i en elitistiskt präglad friförsamlingsrörelse som motsätter sig all ekumenik, och som har som dogm att Katolska kyrkan inte bara är "obiblisk", utan antikristlig, full av hedniska riter som man till varje pris måste akta sig för. Att nutida katoliker försöker informera om Katolska kyrkans utveckling under 1900-talet (se t.ex Peter Hocken, video) avfärdar de som försök att mörklägga eftersom de vet bäst själva och hänvisar till flerhundraåriga dokument och uttalanden ryckta ur sitt sammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar