Katrin Zytomierska har separerat från ett sex år långt förhållande med Alex Schulman, och nu vill hon generalisera sin upplevelse av killar och detta som mig tycks ganska egotrippade sexliv som hon beskriver till slutsatsen att äktenskapet inte är någon bra idé för mänskligheten. Livslång kärlek fungerar inte, skriver hon i Expressen. Ett förhållande håller sex år, kanske lite längre, kanske kortare, men sedan måste man förnya sig. Anledningen är att man blir blasé, lågan falnar, sexet fungerar inte. Fast man jobbar för sexet så blir det trist och enformigt till slut. Vad ska man göra egentligen för att få i gång sexet efter att ha legat i samma ställning i fem år och efter att man pillat på samma sätt? frågar hon sig.
För mig låter det som om du lider av sex- och kärleksmissbruk, Katrin. Den erotiska kärleken är en vacker gåva varigenom vi kanaliserar vår längtan efter mening och förverkligande av det vi djupast är som personer. Men om vi använder kärleken som en förbrukningsvara förlorar vi oss själva och trots att vi söker efter allt häftigare erfarenheter på detta område, så blir vi aldrig tillfredsställda. Efter ett tag finns bara tomheten kvar. För att kärleken skall fungera måste det till något mer än det rent fysiska filandet och pillandet som du tröttnat på, och jag tycker det är sorgligt, att du att du har hamnat i ett läge då du beskriver en så fantastisk sak som den erotiska kärleken på detta blaserade sätt.
Mitt råd till dig Katrin är att inte genast kasta dig in i en ny relation. Unna dig istället minst ett halvt års abstinens från sex. Det kan vara svårt i början, precis som för den som vant sig vid nikotin eller alkohol så är suget efter drogen mycket stort i början, men sedan man kommit en bit på väg finner man att man börjar må bättre och man hittar en ny plattform att stå på, och då kan man hitta fram till en kärlek som faktiskt fungerar i livet. Annars sitter du där om ett antal år då du kanske inte längre är efterfrågad vare sig som programledare eller sexpartner och undrar vad det blev av ditt liv. Under tiden kan jag rekommendera dig en reträtt på något av våra fina katolska kloster med gästhem, t.ex. hos Birgittasystrarna i Vadstena eller hos Mariadöttrarna i Heliga Hjärtas kloster i Borghamn vid Omberg där du säkert också kan få en coach i någon av systrarna som inviger dig i kärlekens mera andliga sidor.
För visst finns det en kärlek som fungerar, och jag måste med kraft dementera den myt Katrin återupprepar att de som håller ihop hela livet har inget bra liv, och att deras relation präglas av bitterhet, tjafs och sexlöshet. Att det finns relationer som präglas av detta vet varje familjerådgivare, sex-terapeut och själavårdare. Men hälsan tiger still, och jag vet många exempel på par som hållit ihop hela livet och som är nöjda med detta. Den så förkättrade kärnfamiljen som alla skäller på idag betyder mycket gott för många människor, både de vuxna men speciellt för barnen. Jag vet inte hur det skulle gå för dem om det som Katrin förespråkar, att byta partner i genomsnitt var sjätte år skulle bli allmän regel. Skall inte barnen då ha rätt att byta föräldrar var sjätte år också? Problemet är att de är inte så pigga på det, de är ofta klokare än vuxna och förstår att de har behov av kontinuitet och tryggheten i en lång relation som inte sviktar vid första bästa påfrestning.
Själv har jag varit gift i 32 år och känner mig stolt och glad över vår relation. Även om vårt sexliv inte är som i vår ungdom, så skulle jag för allt i värden inte vilja byta bort den gemenskap vi känner i förhållande till varandra där livet genom den glädje vi upplevt och de svårigheter vi kämpat oss igenom tillsammans svetsat oss samman, mot ett antal tillfälliga sexuella peak-erfarenheter som varar några år i taget. Jag gläder mig också över vår nu vuxna son som jag får stödja och som representerar livets fortgående genom generationerna. Jag och min fru gifte oss i Kyrkan och lovade varandra trohet "i nöd och lust", och nöd och lust har det varit. Hade vi inte haft trohetskonceptet som en självklar sak som omgärdar vår relation och vår familj hade det kanske funnits stunder i vårt liv då vi följt minsta motståndets lag och gått åt var sitt håll, men nu när vi ser tillbaka på vårt gemensamma liv fylls vi av tacksamhet och glädje över att vi får fortsätta att leva tillsammans. Att klara av och kämpa oss igenom kriserna har gjort oss starka.
Hemligheten med Kärleken är att Eros måste kompletteras med Agape. Om kärlek och äktenskap bara skulle handla om vuxnas egoistiska begär av njutning och spänning, då kan det gå som för Katrin. Då infinner sig snart tomheten, det spelar ingen roll hur avancerade samlagsställningar och kryddor man än hittar på för sitt sex-liv. Kärleken måste också innehålla ett möte med den andre som innebär att man uppoffrar något av sig själv till förmån för den andre, att man ser den andra personen för hans/hennes skull utan att tänka på egen vinning och tillfredställelse. Annars blir kärleken inget annat än att två personer ömsesidigt egoistiskt utnyttjar varandra. Och det märkliga är att detta uppoffrande inte leder till att kärleken tar slut eller att det blir en brist eller begränsning för det egna självförverkligandet, tvärtom leder det till en fördjupad känsla av mening och glädje som fyller tomheten med nytt liv. Jag kan vittna om detta och jag vet många fler som kan vittna om detta.
En som har formulerat detta med kärlekens två sidor, Eros och Agape är påven Benedikt XVI som skrivit en liten bok som heter GUD ÄR KÄRLEKEN. Det var det första rundbrev han skrev till de kristna och till alla människor av god vilja efter att han tillträtt som påve. Boken finns utgiven på svenska på Veritas förlag och den råder jag dig Katrin att läsa under din sexabstinensfas. Jag skall med glädje skänka dig ett exemplar om du meddelar mig din adress. Jag rekommenderar också till studium några av de vackraste texterna om kärleken i Bibeln: Läs Höga Visan, läs Paulus text till kärlekens lov 1 Kor 13 och läs 1 Johannesbrevet kap 4, Gud är kärleken, därifrån är titeln hämtad till påvens bok. Läs texterna meditativt med öppet sinne, lyssna in vad texten har att säga till just dig i den situation du befinner dig nu. Jag önskar dig allt gott!
Min slutsats är alltså att det Katrin berättar om i Expressen inte kan göras till allmän regel och norm för hur relationer skall vara. Tvärtom behöver Katrin hjälp att utvecklas på detta område. Men det tragiska är att det verkar som om många ungas liv ser ut på ungerfär det sättet som Katrin beskriver. Det verkar vara slutresultatet av den anda som präglats av den dominerande radikala kristendomsfientliga kultureliten bestående av fyrtiotalister och femtiotalister som förespråkat fri sex utan band till kärlek i djupare bemärkelse. Nu lämnar vi efter oss en generation i ruiner, oförmögen att bygga upp fasta och trygga relationer.
Det värsta är att några i den unga generationen kändisar och politiker är nu fast övertygade om att detta är det bästa sättet att leva och vill göra det till norm. Jag blir förfärad över den unge "gröne" (i dubbel bemärkelse, han är miljöpartist) Alex Lindskog som på sin blogg prisar det Katrin Zytomierska skriver att han "tycker det är skönt med såna här friska fläktar på åsiktshimlen" och tycker det är bra att man ifrågasätter äktenskapet. Är det något som blivit ifrågasatt genom åren, så är det väl äktenskapet. Det behöver tvärt om på alla sätt styrkas. Att familjen och äktenskapet är förlegat och något människor inte behöver är en myt som inte blir sannare bara för att den återupprepas gång på gång. Miljöpartiet har många för kristna människor sympatiska tankar när det gäller miljön och synen att jorden är något vi måste förvalta och vårda, inte förstöra genom rovdrift och kortsiktig ekonomisk vinning. Därför är det tråkigt att just Miljöpartiet är det parti som mest intensivt attackerar familjen. Maria Wetterstrands utfall mot Göran Hägglund under partiledardebatten i TV och nu Alex Lindskogs uttalande på sin blogg bådar inte gott. Jag tycker inte man som kristen kan stödja miljöpartiet så länge man driver denna familje-aggressiva linje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar