Floridaväckelsen i Lakeland drar till sig mycket uppmärksamhet, och vi kan på TV följa gudstjänsterna varje dag. Det finns alltid anledning att kritiskt granska nya och spektakulära andliga fenomen, samtidigt som det gäller att inte släcka ut Anden och motarbeta det som kommer från Gud. Tidningen Dagen rapporterar på ett föredömligt sätt om det som sker utan förutfattade meningar. I en ledare på tisdagen skriver man:
"...det handlar om att sätta in Floridaväckelsen i ett historiskt sammanhang och att låta även kritiska röster komma till tals. Kanske kan vi exempelvis väcka frågan om det stämmer med Bibelns lära och kristen tradition att smörjelsen bäst hämtas hem från avlägsna platser. Är inte den något som varje kristen kan få här och nu, där han eller hon står?"
Tidningen har en poäng här: Alltförofta vill kristna gå över ån efter vatten och upphöjer det som sker på annat håll, eller idoliserar enskilda förkunnare som anses ha särskilda nådegåvor t.ex. att be för helande, med risken att man undervärderar det man redan har själv. Visst kan vi glädjas och inspireras av det som sker på andra håll, men den helige Ande har vi inom oss. Intensifiera tjänandet i den egna församlingen, be Gud att han öppnar ditt hjärta för Andens gåva här och nu. Inom den Karismatiska förnyelsen i Katolska kyrkan betonar vi att Gud har i beredskap en personlig pingst i varje döpt kristens liv. Denna kan vi få ta emot här och nu genom att intensifiera vår bön, genom att delta i församlingens liv och gemenskap, genom tjänande och bibelstudium. Det handlar om att fördjupa sitt andliga liv och öppna sitt hjärta för Anden, kanske en något mödosammare väg än att resa någonstans där man tror sig få allt utan ansträngning. Visst, Guds gåva är gratis, men Gud räknar med oss som ansvarstagande medarbetare.
Just nu medverkar jag som föreläsare och gruppledare i Liv i Anden-seminarier i S:ta Clara kyrka och i Katolska kyrkan i Haninge, det är fantastiskt att se det under som sker då människor öppnar sig för Anden och upptäcker Guds gåva inom sig. Man kan gräva där man står, man behöver inte åka till andra kontinenter.
Det finns en dragning till andligt laddade platser och fenomen, vare sig det är av Kyrkan godkänt eller inte, även bland katoliker, se bara på alla pilgrimer till platser som Assisi, Lourdes, Santiago de Compostella, San Giovanni Rotondo (padre Pio) etc, men även till Medjugorje, många latinamerikanska katoliker går till aggressivt missionerande antikatolska pingst-missioner, intresset för Vasula Rydén etc. Denna andliga längtan eller törst tror jag inte är något man skall vara kritisk mot i sig, däremot behöver människorna vägledning och stöd från Kyrkan. Som andligt hungrande och törstande är man utsatt och kan lätt hamna i fel sammanhang och dricka ur förgiftade brunnar.
Samtidigt måste man vara försiktig med att döma ut andliga fenomen i förtid. Tänk på Ignatius av Loyola och de grupper som samlades kring honom. Från början var Rom skeptisk till detta och han förbjöds att predika. Franciskus började också sin andliga bana i revolt mot en etablerad kyrka korrumperad av rikedom. Dessa två tillhör nu skaran av Kyrkans mest älskade helgon, föredömen till uppbyggnad av det andliga livet.
Berit Simonsson, Linda Bergling och Kjell-Axel Johansson som intervjuas i Dagen ger alla uttryck för en balanserad syn på Floridaväckelsen. Det är viktigt att liknande fenomen inte polariserar kyrkan och att nya isolerade väckelse-grupper uppstår på grundval av enskilda fenomen, utan att de öppet diskuteras och värderas i den ekumeniska dialogen.
Låt mig till sist citera Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution om Kyrkan (Lumen Gentium), artikel 12:
De gåvor genom vilka Anden uppenbarar sig, ges åt var och en för att vara till nytta (jfr 1 Kor 12:7). Dessa nådegåvor, antingen de är särskilt framträdande eller också mera oansenliga och allmänt förekommande måste tas emot med tacksägelse, emedan de är särskilt avpassade för och till gagn för Kyrkans behov. Men utomordentliga gåvor bör man inte eftersträva på ett obetänksamt sätt eller ovillkorligt av dem förvänta sig framgång för det apostoliska arbetet: att bedöma deras äkthet och rätta användning tillkommer Kyrkans föreståndare, dem åligger det på ett speciellt sätt, inte att utsläcka Anden, utan att pröva allt och behålla vad gott är. (jfr 1 Thess 5:12, 19-21).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar