Pastor Stanley Sjöberg, initiativtagaren till Jesusmanifestationen skriver om den karismatiska rörelsen och de andliga nådegåvorna att "den karismatiska teologin är drivkraften i kristendomens utveckling i världen".
"Sociologer och historiker är överens om att de områden som berörs, förändrar samhället och upprättar människovärdet... Europas liberala teologi med akademiskt ifrågasättande kväver däremot trons glädje och resulterar i tomma kyrkor, andlig vilsenhet och kulturell ytlighet, som sedan leder till skada för hela samhället... Karismatisk teologi handlar om att historiens Gud är närvarande i vår tid. Därför kan samma under ske nu, som när Jesus framträdde i mänsklig gestalt. Den helige Ande verkar i vår tid med samma kraft som under den period som Apostlagärningarna skildrar. Karismatisk teologi inbjuder till tro på övernaturliga under inom yrkeslivet, i familjen, för vår hälsa och med andligt bekräftande erfarenheter av Guds närvaro."
Karismatisk kristendom i form av Pingströrelsen och karismatiska strömmar inom de etablerade samfunden har under 1900-talet växt till att omfatta totalt 25% av världens 2 miljarder kristna. Av världens 1 miljard katoliker räknar man med att 12 % (12 miljoner) är berörda av den karismatiska förnyelsen, och många av Kyrkans herdar och de sista påvarna har alla varit mycket positiva till den. Bäde Johannes Paulus II och Benedikt XVI har talat om behovet av en "pingstens kultur".
Sjöberg nämner ett antal gudstjänster i Stockholm under veckorna fram till pingst, t.ex OAS-rörelsens konferens och gudstjänsterna kring Jesusmanifestationen som alla var uttryck för kristendom öppen för de andliga nådegåvorna. Han kunde också ha nämnt gudstjänsterna i S:ta Clara kyrka i samband med pingstkonferensen Charisma 2008 där vår katolske biskop Andrs Arborelius, kanske överraskande för många, på fredagkvällen var inbjuden att hålla en predikan över ämnet tungotal. (På lördagen var temat profetia och då var Roger Larsson från Frälsningsarmén inbjuden talare). Han kunde också ha nämnt Katolska karismatiska förnyelsens pingstfirande i S:ta Clara kyrka på Pingstdagen, en del i den världsvida katolska karismatiska förnyelsens pingstfirande "Pentecost of the Nations".
Enligt katolsk tro får vi den Helige Ande redan i dopet, men den personliga pingsten, det som brukar kallas "dopet i den Helige Ande" handlar om att vi blir medvetna om vad vi fått ta emot, att varje döpt kristen är utrustad med andliga nådegåvor som är till för att användas till församlingens uppbyggande och till tjänst för andra. I samband med en ekumenisk gudstjänst i S:ta Clara kyrka sade jag att erfarenheten av den personliga pingsten är samfundsöverskridande. Den helige Ande känner inga samfundsgränser. Därför är den karismatiska förnyelsen också en ekumenisk rörelse.
Stanley Sjöberg säger att det som händer nu i Sverige påminner om det vi upplevde i början av 1970-talet i vårt land. Jag kan hålla med. Dock är det viktigt att vi nu förvaltar den Andliga kraft vi får ta emot på ett bättre sätt än då: Den karismatiska våg som drog fram över Sverige då ebbade av olika anledningar ut utan att vi fick skörda frukterna. Många från den väckelsen gick in i olika frikyrkor men man lyckades inte nå ut och genomsyra samhället. Jag tror att de frukter som Gud har i beredskap nu är en fortsatt ekumenisk process där detta karismatiska arv förvaltas som en gemensam kristen skatt och att man verkligen når ut till den sekulariserade allmänheten med ett vittnesvbörd som verkligen kan väcka hopp och att det blir uppenbart att den kristna tron är en förvandlande kraft i samhället, som kan råda bot på materialismen och egoismen, som kan ge nytt hopp och nya ideal åt den unga generationen och peka ut vägen mot mot en kärlekens civilisation. Enhet och evangelisation hör ihop, för jag tror att en kristenhet som är splittrad förblir kraftlös, och vittnesbördets trovärdighet naggas i kanten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar