Diakon Erik Kennet Pålsson fortsätter att med kunnighet och skärpa försvara den gemensamma kristna tron mot okunniga ifrågasättanden inte minst av Katolska kyrkan. Från att det har funnits en ganska stabil gemensam grund i kristenheten i Sverige över hela fältet från katolska och ortodoxa till Svenska kyrkan och frikyrkorna, så börjar det nu på vissa håll inom frikyrkligheten att svaja betänkligt när det gäller den teologiska grunden. Erling Medefjord tillhör dem som högröstat men med liten insikt i kyrkohistoria och teologi kritiserar Katolska kyrkan.
Erik Kennet Pålsson ger Erling svar på tal i en insändare i Dagen:
"Visst har det funnits kristna grupper som inte delade Kyrkans trosuppfattning. Jag känner väl till de flesta av dem och mest utmärkande (möjligen med ett litet undantag för valdenser) är att de är döda. Liksom de av många omfattade villfarelserna arianism och montanism under Kyrkans första tid.
Wycliffe förnekade de flesta katolska dogmerna, säger Medefjord, och jag anar en viss stolthet. Vi får ju vara tacksamma över att han inte förnekade treenigheten och Kristi båda naturer (helt och fullt Gud, helt och fullt människa). De nämns förvisso inte i "Skriften allena" utan var en följd av katolska kyrkans förståelse av uppenbarelsen. I dag är de fundamentet för all ekumenisk verksamhet, som bland annat innebär att mormoner och Jehovas vittnen inte kan vara med."
Bejakande av Guds treenighet och läran om Kristi båda naturer, på en gång både sann Gud och sann människa, är grundläggande för den kristna ekumeniska gemenskapen. Det är därför Mormonerna och Jehovas vittnen inte tillhör den breda ekumeniska gemenskapen, Messianska föreningen är också en grupp som utdefinierat sig från denna.
Frikyrkligheten i Sverige tycks vara på väg i olika riktningar. Huvuddelen uppfattar jag söker kontakt med den stora ekumeniska gemenskapen och är eniga med grundtankarna i påven Johannes Paulus II´s encyklika Ut unum sint att det är kristenhetens kallelse att sträva mot en enda helig och allmän kyrka på apostolisk grund och att överbrygga splittringen. Sedan finns det mindre grupper och enskilda personer som tror sig ha ett egna apostoliska ledaruppdrag men som sågat av sig själva från den stora kristna gemenskapen. Det är kanske ingen tillfällighet att hos dessa grupper förenas en stark antikatolsk propaganda med en otydlighet kring fasthållandet av den gemensamma ekumeniska grunden med treenighetsläran och läran om Kristi båda naturer som fundament. Vi känner igen samma typer av heresier som Erik Kennet Pålsson refererar till från kyrkans första tid: arianism, montanism etc, vilket Kyrkan en gång för alla tagit ställning till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar