torsdag 12 juni 2008

Att förlåta sin bödel

 

1900-talets grymma och blodiga historia har också gett oss människor som i sina liv på ett heroiskt sätt vittnat om  Guds kärlek mitt i allt det onda. Jag tänker på t.ex. Maximilian Kolbe och Edith Stein. Genom det intressanta bokförlaget Fredestad förlag kan nu den svenska publiken ta del av ytterligare ett  sådant vittnesbörd:

Maiti Girtanner var 18 år och i början av en lovande pianist-karriär när tyskarna ockuperade hennes lilla by i Frankrike. Hon gick in i motståndsrörelsen och under tre år spelar hon ett högt spel genom att lura högt uppsatta tyska officerare att frige motståndsmän under förevändning att de är oskyldiga musikstudenter. Under det att hon utsatte sig för stor fara smugglade hon personer i sin lilla roddbåt över floden till den allierade zonen. När det hela blev upptäckt var straffet fruktansvärt. Hon förs till ett fångläger där hon långsamt torteras till döds. Inga som fördes till det lägret brukade komma levande därifrån. En ung nazistisk läkare var huvudansvarig för hennes tortyr, och hans uppgift var att långsamt döda henne genom att förstöra hennes nervsystem. Tortyren var fruktansvärd och ledde till att hon fick obotliga skador som gjorde att hon för all framtid fick ge upp sitt pianospel.  Maiti försökte tala med honom innan hon förlorade sig i smärtorna.

40 år senare söker denne läkare upp Maiti. Han är då döende i cancer och vill tala om sin egen fruktan för döden. Under dessa år har hon levt ett undanskymt liv med svåra smärtor men bett för sin plågoande och velat förlåta honom. Förlåtelse är ingen lättköpt process, vare sig för den som förlåter eller den som mottar förlåtelsen. "Man måste längtra efter det under lång tid, man måste ha en längtan som nästan gränsar till vanvett. Jag är övertygad om att denna längtan nästan är som en nåd", säger Maiti i en intervju som återges i boken.

Den nazistiske läkaren som efter kriget levt ett utåt respektabelt liv där ingen av hans familj eller vänner visste något om hans förflutna. Han var högt ansedd på den plats han bodde och hade politiska uppdrag. Mötet med Maiti varade knappt två timmar. Efter det ordnade han sammankomster med sina närmaste där han berättade allt och bad om förlåtelse.

Texten är en översättning från franskan och är hämtad från en film av Michel Farin. Översättningen är gjord av  sr Sofie O.P. Sr Sofie upptäckte filmen år 2000 och tänkte då att andra måste få ta del av detta. Hon översatte texten och erbjöd den åt svensk TV, men intresset därifrån var svalt. Men att presentera detta i bokformat går utmärkt bra. Boken är i ett litet format, men på dessa 94 sidor får läsaren del av ett mycket starkt vittnesbörd som knappast kan lämna någon oberörd.

Jag behöver knappast påpeka att Maiti är en troende person som lever sitt liv i bön och nära gemenskap med Jesus. Sista delen av boken är ett samtal med henne där hon reflekterar över sitt livsöde utifrån Kristi passionshistoria.


Inga kommentarer: