Nyligen skrev jag tillsammans med några läkarkolleger en artikel om dödshjälp som publicerades i Sydsvenska Dagbladet. I artikeln förklarar vi varför vi tror att införande av dödshjälp skulle vara ödesdigert. Tänkvärt är att de sjukvårdsanställda som dagligen arbetar nära döende patienter är klart mer motvilliga till en lagstiftning som tillåter aktiv dödshjälp än de teoretiker som är långt borta från den kliniska verkligheten. Att läkare inom palliativ vård till stor del är emot aktiv dödshjälp kan bero på att de är medvetna om en dödslängtans skiftande karaktär, och att sådana önskningar ofta försvinner när vård ges som möter patientens verkliga önskemål.
Det finns många skäl för att avvisa tanken på läkarassisterat självmord och dödshjälp. Hur blir förtroendet för läkaren och sjukvården? Hur blir det med beredskapen från vårdpersonalens sida att möta lidande? Är jag som svårt sjuk en börda för mina anhöriga och för vården? Är min behandling för kostsam? Får jag som patient välja läkare som inte bidrar till patienters död? Hur fungerar en läkare själsligt efter att ha gett en giftinjektion?
Den avgörande frågan filosofiskt och moralteologiskt sett handlar om avsiktlighet. Det är en avsevärd skillnad på att ge en giftinjektion eller drog vars syfte är att döda och att avstå från alla tänkbara livsuppehållande åtgärder för att in absurdum senarelägga dödsögonblicket. I Sverige är det tillåtet att stänga av respiratorn på en patient som är hjärndöd och som aldrig skulle klara sig utan respirator resten av livet. Likaså kan man avstå från att sätta in olika intensivvårdsåtgärder på en redan dödsjuk människa om man vet att det bara skulle förlänga en plågsam dödsprocess. I sådana fall handlar det om att låta den naturliga dödsprocessen att ha sin gång, inte att aktivt döda.
Det nyligen i media uppmärksammade fallet med en italienska kvinna, som avled genom att man avslutade sondmatning och vätsketillförsen hör i detta sammanhang faktisk inte hemma under begreppet eutanasi, där handlade det om att låta den naturliga döden ha sin gång.
Enligt European Association of Palliative Care, etikprofessor emeritus p Erwin Bischofberger m.fl. definieras eutanasi som en aktiv handling utfört av läkare på den sjukas enträgna och upprepade begäran, och som syftar till att avsluta den sjukas liv.
Katolska kyrkans syn på eutanasi. Herdabrev för livets söndag 2008: Biskop Anders Arborelius: Rätten att leva tills man dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar