Igår var det mycket att välja att titta på på TV. I TV4 började dramadokumentären om Knutby samtidigt som Korrespondenterna Special om SSPX sändes på TV4. På TV1 var det senare debatt om Knutby.
Debatten om Knutby blev ganska låst eftersom både Gembäck och Åsa Waldau, helt förståeligt var försvarsinställda till de tolkningar som de upplever tvingade på sig utifrån.
Psykoterapeut Rigmor Robért och sociologiprofessor Eva Lundgren gör nu i efterhand tolkningar av förkunnelsen i Knutbyförsamlingen i ljuset av mordet och våldsdåden, men risken är att det sker övertolkningar. Visserligen fanns det redan på ett tidigt stadium frågetecken kring teologin som förkunnades i Knutby, men skillnaden mot vad mot som förkunnas i vilken pingstförsamling som helst var ändå inte så stor, som påpekades av några av debattdeltagarna. Risken är att det blir ett häxjakt på Knutbyförsamlingen, och ju mer ledarna i Knutby blir pressade, ju mer kommer de att sluta sig inom sig själv och se på sig själva som förföljda av en oförstående omvärld. Därmed inte sakt att jag inte menar att det finns stora problem i Knutby, men skall man kunna hjälpa dem måste man hitta en inkörsport till dialog.
Gembäcks liknelse att församlingen inte skall ses som en organisation med formellt ansvarig ledning, utan mera som en familj protesterar jag bestämt mot. Församlingsledare har ett formellt herdeansvar som är av annat slag än familjerelationer. Om man inte omprövar detta är risken stor att församlingen blir än mer sluten och isolerad från omvärlden. Givetvis borde ledningen ha avgått och ställa sina platser till förfogande efter det haveri som inträffade i och med våldsdåden. Ett annat oroande tecken är att, som det sägs i en insändare i Dagen, att barnen i en del fall isoleras från sina morföräldrar och farföräldrar.
Jag återkommer till att kommentera SSPX-programmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar