Enligt Cecilia Wikström är Katolska kyrkan (och således alla katoliker som stödjer kyrkan och påven) något som måste bekämpas. "Vi måste stå emot de katolska krafterna i Europa. Inom EU arbetar den katolska kyrkan för att underminera kampen för sexuella och reproduktiva rättigheter", skriver hon i en artikel på Newsmill. Hennes stridsrop är: "Katoliker i Sverige - förena er och protestera mot påvens uttalande! Var motbilder och ge röst åt förnuftet också inom er kyrka!" Hon vill också att katolikerna i Sverige skall samarbeta med nätverket We are the Church, (i Sverige Katolsk Vision). Eftersom de har en politisk angenda ungefär med samma politiska värderingar som Cecilia Wikström, är det inte förvånande att hon är positiv till denna grupp.
Bravo Cecilia Wikström! Du tar den politiska retoriken till nya höjder. Låt oss få se att du vänder dig till ytterligare fler grupper för att uppmana dem att gå över till din politiska ideologi. Varför inte muslimer, judar...?
Problemet med den typ av liberalism som får Cecilia Wikström att kritisera Katolska kyrkan är att det finns en slags diktatorisk intolerans mot alla åsikter och livshållningar som håller för sant sådant som inte direkt bejakar och totalt accepterar det som är en annan människas preferens. Att hävda Kyrkans syn på äktenskap och familj ses i detta sammanhang såsom förtryckande. Att hävda att äktenskapet är mellan man och kvinna uppfattas givetvis på samma sätt förtryckande. Ett annat exempel är den kraftiga reaktionen från vissa personer på att socialminister Göran Hägglund för några dagar sedan uttryckt sin högst rimliga åsikt att barn mår bäst av att växa upp med både sin mamma och pappa. Vissa såg sig genast föranledda att protestera och förklara det som ett mot homosexuella kränkande uttalande, vilket det givetvis inte är.
Abort är ett annat exempel. Katolska kyrkan, de flesta kristna, och många människor som inte är kristna också för den delen bejakar att ett foster är mänskligt liv och att det därmed har ett skyddsvärde. Därför är det motsägelsefullt och problematiskt att tala om fri abort som en mänsklig rättighet. Istället borde slagordet vara att ha en nollvision för aborter, och att det är ett mål som kvinnor och män gemensamt skulle arbeta för. Det är orealistiskt invänder några, människor kommer alltid att vilja ha aborter. Visst invänder jag, det är också orealistiskt att ha en nollvision för trafikolyckor eftersom människor alltid kommer att ha bråttom och vilja ta risker, men inte desto mindre hjälper oss nollvisionen att reducera risken.
Liberalismens tyranni skapar ett samhälle som blir sterilt och orimligt att leva i. Vi får ett övervakningssamhälle där en självutnämnd expertelit ansvariga bara gentemot sig själva kontrollerar människors attityder till hur man skall leva. Människan reduceras till ett neutrum för att passa in i systemet. Individen kan endast vara hängiven sådant som inte interfererar med andras preferenser, tillåtna mål är karriär, konsumtion och olika privata egenheter och laster. Religion är bannlyst men kan tolereras om det hålls strikt till den privata sfären. Kritiken, oftast förstärkt av massmedia, mot överskridande av dessa gränser är extremt hård och skoningslös, nu senast exemplifierad av de återkommande attackerna på påven.
Mot detta sätter Katolska kyrkan åsiktsfriheten och religionsfriheten i kombination med tolerans mot oliktänkande. Det måste i ett samhälle vara tillåtet att ha olika uppfattningar och livsåskådningar och leva sida vid sida i ömsesidig dialog och tolerans med dem som inte tänker exakt lika. Det leder till ett humanare och friare samhällsklimat, fortfarande byggt på demokratiska rättigheter, frihet, jämlikhet, men också med utrymme för att definiera andra värderingar för det allmänna bästa som är mera grundläggande än individens frihet och behovstillfredsställelse.
Definition av sådana värderingar med sanningsanspråk är i sig inget intolerant, och någonstans måste vi erkänna att vi inte kan ta vare sig oss själva eller vår omgivning på allvar om vi inte ställer någon slags sanningsanspråk på vårt förhållningssätt till grundläggande existentiella frågor, samtidigt som vi inte kan leva i fred med varandra utan att praktisera tolerans mot oliktänkande. Katolska kyrkan fastslog genom Andra Vatikankonciliet toleransens principer som universellt förpliktande kyrklig lära. Det innebär att kyrkan utan att ge avkall på sina grundläggande värderingar vill verka i det moderna demokratiska samhället, respekterande och i dialog med dem som tänker annorlunda.
Påven som centralperson i biskopskollegiet (såsom Petrus var centralperson i apostlakollegiet) har en viktig samlande funktion i Katolska kyrkan både inåt och i dialogen utåt mot världen. Han liksom andra biskopar och personer i Kyrkan skall förvisso inte vara immuna mot kritik, det förekommer en livlig inomkyrklig debatt och yttre kritik är också viktig, men den kritik som varit på sista tiden har skjutit långt över målet. Vi katoliker i Sverige vill nog snarare sluta upp bakom vår påve och stödja honom i hans ansvarsfulla och viktiga uppdrag. Vi tror alla att Katolska kyrkan och kristenheten i stort har något viktigt att bidra med i samhällsgemenskapen.
Att Europa behöver starka, orädda parlamentariker, det håller jag med Cecilia Wikström om, men fienden är knappast Katolska kyrkan. Vi behöver politiker som vågar stå upp för de värderingar som de tror på och som i moget samarbete med dem som inte tänker precis som de själva kan samarbeta och förankra Europa i en stabil värdegrund byggd på människovärdet och mänskliga fri- och rättigheter. Cecilia Wikström, förena dig med Sveriges katoliker i kampen för detta!
Posted 2009-3-30 7:43 by Bengt Malmgren | Add post to favorites | Add blog to favorites
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar