Då och då kommer det ut böcker som på olika sätt ifrågasätter eller omtolkar kristen tro. Detta har varit fallet under hela den kristna kyrkans historia, i slutändan brukar det inte rubba tron, utan Kyrkan går stärkt ur sådana angrepp och kontroverser. På senare tid har vi haft Da Vinci-koden, och nu kommer Jonas Gardells bok om Jesus. För att Gardells bok inte står på den kristna kyrkans grund, därom kan väl knappast råda något tvivel: Stefan Swärd har läst boken och reder ut begreppen på sin blogg. Framför allt är det två punkter som gör att han direkt definierar ut sig från det som är Kyrkans, alla kristnas grundläggande trosbekännelse:
1. Han förnekar tron på Jesus som sann Gud och sann människa på en gång. Likt många gnosticerande läror tidigare hamnar han i att förstärka Jesus mänskliga sidor på bekostnad av det gudomliga, Kyrkan har avvisat sådana läror varje gång de dykt upp. Läs vad p Raniero Cantalamessa skriver om läran om Jesus dubbla natur i boken Jesus Christ, th Holy One of God.
2. Han förnekar att Jesus behövde dö för våra synder.
Andra saker som han säger, som att Jesus sannolikt var tandlös och liknande är kanske mindre viktigt, men eftersom han hänvisar till vetenskaplig litteratur bör man ställa krav på sannfärdighet och noggrannhet. För att belysa hur slarvig Gardell är med att läsa igenom den forskningslitteraturen kan exemplet med Jesus påstådda analfabetism tjäna. Gardell förmodar ju att Jesus var analfabet och hänvisar till en katolsk auktoritet på området: John P Meier och hans verk ”A marginal Jew”. Går man till denna källa finner man ett kapitel som heter "Was Jesus Illiterate?" (sid. 268-278 i volym 1). Läser man detta noggrant finner man att prof. Meier kommer fram till motsatsen vad Gardell påstår, nämligen att han sannolikt inte var analfabet.
Meier går grundligt igenom allt som brukar anföras för Jesu läskunnighet och visar på den osäkerhet som ändå vidhäftar dessa uppgifter. Likväl kommer han efter ingående kritisk granskning av evangelietexter och den allmänna läskunnighetsnivån i det judiska Galileen, till slutsatsen att Jesus kunde läsa hebreiska (bibelns språk) och naturligtvis då än mer det språk han talade mest: arameiska:
"Individual texts from the Gospels prove very little about the literacy of Jesus. Instead, it is an indirect argument from converging /278/ lines of probability that inclines us to think that Jesus was in fact literate. --- makes it likely that Jesus could both read the Hebrew Scriptures and engage in disputes about their meaning. He therefore enjoyed a fair degree of literacy in Hebrew and - a fortiori - Aramaic, the language he usually spoke."
Antingen har Gardell inte läst texten ordentligt, utan fastnat på diskussionen om motargument till att han skulle vara litterat, eller också har han bestämt sig för att fastna vid den kritiska granskningen och bortse från Meyers slutsats, men då är han oärlig och missbrukar Meier tvärsemot dennes egen avsikt. Om han var så slarvig i detta fall, vad säger att det inte kan finnas flera liknande fel i boken?
Att människor engagerar sig i att skriva böcker och driva teser som går emot Kyrkans grundläggande tro är som sagt inget ovanligt. Vad som är minst sagt förvånande är att vissa församlingar och präster faktiskt inte reagerar mot hans heresier, utan ser honom som en intressant förnyare och vill använda honom som lärare. I TV4:s morgonprogram i söndags lovordades han okritiskt av prästerna Tuulikki Koivonen Bylund och Louise Linder (präst i engelbrekts församling, Stockholm), och enligt Stefan Swärd har han tagits emot på samma sätt i en baptistförsamling i Stockholm där han kommer att inbjudas som lärare.
Aftonbladet Dagen Dagen Läs även andra bloggares åsikter om katolska kyrkan Läs även andra bloggares åsikter om jonas gardell Läs även andra bloggares åsikter om Jesus Läs även andra bloggares åsikter om Kyrkan
Posted 2009-3-30 9:43 by Bengt Malmgren | Add post to favorites | Add blog to favorites
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar