Påven gav en presskonferens där han svarade på frågor om olika teman i samband med inledningen av sin Afrika-resa. Hela presskonferensen finns att läsa här. En journalist bad påven kommentera AIDS-frågan och det faktum att Katolska kyrkans sätt att bekämpa HIV/AIDS ofta anses orealistiskt och ineffektivt. Så här svarade påven:
"I would say the contrary. I think that the most efficient reality, the most present at the front of the struggle against AIDS, is precisely the Catholic Church, with her movements, with her various organizations. I am thinking of the Sant'Egidio Community that does so much, visibly and also invisibly, for the struggle against AIDS, of the Camilliani, of all the sisters who are at the disposition of the sick.
I would say that this problem of AIDS can't be overcome only with publicity slogans. If there is not the soul, if the Africans are not helped, the scourge can't be resolved with the distribution of condoms: on the contrary, there is a risk of increasing the problem. The solution can only be found in a double commitment: first, a humanization of sexuality, that is, a spiritual and human renewal that brings with it a new way of behaving with one another; and second, a true friendship, also and above all for those who suffer, the willingness -- even with sacrifice and self-denial -- to be with the suffering. And these are the factors that help and that lead to visible progress.
Because of this, I would say that this, our double effort to renew man interiorly, to give spiritual and human strength for correct behavior with regard to one's body and that of another, and this capacity to suffer with those who suffer, to remain present in situations of trial. It seems to me that this is the correct answer, and the Church does this and thus offers a very great and important contribution. We thank all those who do this."
Meningen med det påven säger är att om själen inte finns med, då är alla andra ansträngningar fruktlösa. Om man så gödslar Afrika med kondomer, så löser det inte problemet ändå. Observera att påven inte säger (vilket massmedia felaktigt påstår) att kondomer inte skulle ha någon plats i bekämpningen av HIV/AIDS. Men han menar att det måste sättas in i sitt rätta sammanhang. Fakta och vetenskapliga rapporter ger i mycket påven rätt i det han säger, och det är obegripligt med hela denna störtflod av invektiv och indignation som utlöses så fort påven uttalar sig. Istället borde man lyssna till honom, så kanske vi kunde få en riktigt bra dialog.
Några fakta:
Ett av de mest slående exemplen på framgångsrik HIV-prevention är det s.k. ABC-projektet i Uganda, där prevalensen (förekomsten) av hiv sjönk från 15% (kanske mera) 1991 till 5% år 2001. Ugandas AIDS-kommission hade där en omfattande upplysningskampanj samt rekommendation om trohet och att minimera antalet sexualpartners. Den s.k ABC-kampanjen (Abstain, Be faithful and use Condoms - Var avhållsam, trogen, använd kondom) hade stort genomslag i befolkningen. Likande effekter har man sett i andra länder där sådana program tillämpats såsom Kenya, Zimbabve.
Historik från Uganda:
Fas 1, 1980-talet: 1982 diagnosticerades det första AIDS-fallet i Uganda. Därefter skedde en snabb spridning och regeringen insåg att man måste göra något åt detta. 1987 introducerades det första programmet för att hindra smittspridning, vilket hade en ABC-approach. Ett målmedvetet politiskt ledarskap kännetecknade inledningen av AIDS-bekämpningen i Uganda. Man vände sig till hela befolkningen och sökte samarbetspartners i olika organisationer, genomförde utbildningsprogram. En organisation so m bildades var TASO, en supportorganisation för HIV-positiva som byggde på volontärer som själva hade HIV/AIDS.
Fas 2, 1990-talet: Från 1992 till 2000 skedde en dramatisk begränsning av prevalensen HIV/AIDS. Orsaken till nedgången är säkert flera, men en mycket försiktig slutsats är att regeringens ABC-program delvis var orsaken till detta, en mera realistisk slutsats är att ABC-programmet var en framgångshistoria. Samtidigt skall framhållas att behandling och bromsmediciner fanns inte att tillgå då, vilket gjorde att många dog, vilket också är en delförklaring till att prevalensen minskade. Men smittspridningen hade också uppenbarligen reducerats.
Fas 3, 2000-talet: Från slutet av 1990-talet kommer behandlingen av HIV/AIDS in i större skala, bromsmediciner tillhandahålls gratis från 2004, mellan 2000-2005 har man haft en stabilisering av prevalensen med en liten ökning 2006. Många experter har spekulerat i om den USA-sponsrade förändringen i preventionspolicyn som inträdde i början på 2000-talet, bort från ABC-approachen till att enbart en AB-approach kan ha lett till ett ökat riskbeteende. (Sexualudervisning och undervisning om kondomens skyddande effekt nedprioriteras).
Bara kondomer hjälper inte.
Flera exempel visar det problematiska i bara kondom-spridning: I en del länder söder om Sahara har smittfrekvensen förblivit hög trots avsevärd förhöjd kondomanvändning. I Botswana ökade försäljningen av kondomer från 1 million 1993 till 3 millioner 2001, medan hiv-förekomsten bland gravida kvinnor i städerna ökade från 27% till 45%. I Kamerun motsvarande period ökade kondomförsäljningen från 6 millioner till 15 millioner, medan hiv-förekomsten ökade från 3% till 9%. I en studie beställd av UNAIDS drogs slutsatsen att, preventions-kampanjer som bygger huvudsakligen på kondomanvändning har inte varit framgångsrika när det gäller att vända en utbredd epidemi.
Att kampanjer för avhållsamhet är framgångsrika är kanske inte så förvånande, då södra Afrika, varifrån aids-epidemin härstammar drivits fram av en livsstil där männen har många sexualpartners. Effekterna på marginalen av att reducera antalet sexualpartners är mycket stora, och bara en sådan sak som att förmå unga att skjuta upp sexualdebuten 1-2 år har stor effekt i att reducera spridningen av hiv-viruset.
Kondom som universallösning är otillräckligt på flera sätt. Skyddet är inte 100%, främst på grund av handhavandefel, eller att man missar att använda skyddet fullt ut då sexuella kontakter ofta sker i situationer då noggrannhet och förnuft inte alltid är det som styr handlandet. Att få männen att använda kondom i en kultur där männens sexuella frihet är stor och kvinnorna är i underläge är inte alltid framgångsrikt. Därför kommer man aldrig ifrån att det handlar om att nå fram till människornas hjärtan så att de utifrån riktig kunskap själva tar ansvar för en riskpreventiv livsstil, såväl kvinnor som män.
Däremot är det ett faktum att regelrätt kondomanvändning innebär en betydande riskminimering vid sexuella kontakter där det inte är klarlagt om motparten bär på smitta. Att förneka detta eller att försvåra tillgängligheten på kondomer för personer som väljer en livsstil där de utsätter sig för smittrisk är både oärligt och oetiskt. Detta är min ståndpunkt som jag delar med många katolska hjälparbetare, påven motsäger inte denna slutsats.
Utdrag ur artikel från National Catholic Register : Condoms, AIDS and Research av Tom Hoopes.
Edward Green is director of the AIDS Prevention Research Project at the Harvard Center for Population and Development Studies. He wrote Rethinking AIDS Prevention: Learning From Successes in Developing Countries and reported that, between 1989 and 2001, the average number of condoms per male ages 15 to 49 in African countries skyrocketed. So did the number of those infected with HIV. South Africa, Botswana and Zimbabwe had the world’s highest levels of condom availability per man. They also had the world’s highest HIV rates.
Norman Hearst is a family physician and epidemiologist at the University of California, San Francisco. UNAIDS, the Joint United Nations Program on HIV/AIDS, asked Hearst to do a scientific review to see if condom promotions had reversed HIV/AIDS epidemics. His review found the contrary was true. Countries with the most condoms per man tended to have the highest HIV rates. UNAIDS refused to publish Hearst’s findings. “Condom promotion in Africa has been a disaster,” Hearst said.
Nearly every country on the continent has vigorously promoted condoms to stem the tide of the AIDS epidemic there. But the epidemic has only grown larger. Uganda, on the other hand, has experienced the greatest decline in HIV prevalence of any country in the world, according to the Heritage Foundation. The Ugandan public education campaign against AIDS mentioned condoms, but emphasized abstinence. Studies show that from 1991 to 2001 HIV infection rates in Uganda declined from about 15% to 5%.
“The Ugandan model has the most to teach the rest of the world,” said Green. “This policy should guide the development of programs in Africa and the Caribbean.” Jeff Spieler, chief of the research division in the U.S. Agency for International Development population office, said, “It just happens to be where the evidence is pointing.”
Jag tycker det är uppenbart att mycket forskning, rapporter och dokumentation som presenteras stöder påvens tes. Problemet är att alla bara ropar kondomer, kondomer, medan påven försöker säga att det är andra faktorer som är viktigare för att ett program för smittprevention skall vara effektivt. Jag tycker det är nödvändigt att påven påpekar detta och har ingen anledning att kritisera honom för det. Andra borde lyssna på honom istället för att kasta sig över honom med olika invektiv, så kanske vi skulle få en ganska hyfsad dialog kring dessa frågor. Påven är en klok man som vet vad han talar om, och säkert kommer han att ta intryck av Afrika-resan.
A: Abstinens, (avhållsamhet), B: Be faithful (håll dig till en eller i varje fall så få partners som möjligt) C: Condoms (kondomer).
A passar bäst i ungdomen: Bara ett eller några års uppskjutning av sex-debuten får statistiskt stora epidemiologiska konsekvenser för att minska smittspridning. Dessutom är det inget dåligt råd till en tonåring. Låt det gärna bli den moderna trenden att hålla på sig och inte ge efter för trycket att så tidigt som möjligt skaffa sig sexuella erfarenheter.
B passar bäst för personer i sin sexuellt aktiva del av livet. Rådet att leva troget i stabila relationer säger sig självt har stor betydelse för att hindra smittspridning, och även om rådet går på tvärs mot den rådande sex-fixerade ego-centrerade materialistiska kultur som i västerlandet rika länder så ger jag inte mycket för dem som avvisar detta som moralism. Det är ett positivt och nödvändigt tillskott till vårt samhälle att det finns åtminstone en instans, Kyrkan, som omhuldar och propagerar för detta ideal. Måtte påven fortsätta att stå för detta och inte falla till föga för kritikerstormen.
C passar bäst för dem som medvetet lever ett liv med många partners och vet med sig ha ett riskbeteende. Här är kondom ett måste.
Jag, påven och katolska hjälporganisationer är ense om att kondomer har sin givna plats i HIV-bekämpningen, med det räcker inte, och som enskild åtgärd kan det rent av vara kontraproduktivt. Vi säger ABC. En liten klick konservativa säger AB men absolut inte C (dit hör inte påven, och det är inte Katolska kyrkans officiella hållning) . Påve-kritikerna säger C men skriker och håller för öronen så fort man talar om A och B.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar