Emanuel Karlsten, redaktör på Dagen, skriver på sin blogg att han är kritisk till att som metod i abortdebatten exponera realistiska bilder på aborterade foster. På hans blogg har uppstått en livlig debatt om detta i kölvattnet av MRO´s demonstration i Jönköping. Diskussionen är laddad, och många är starkt upprörda över MRO´s metoder. Detta kan man förstå, ingen vill konfronteras med detta. Är det något alla tycks vara rörande eniga om i abortdebatten, hur skilda åsikter man än har för övrigt, så är det detta: Abortens realitet är fruktansvärd. Ändå är detta en verklighet som försiggår dagligen i Sverige, vi har 37.000 aborter årligen, var fjärde graviditet slutar i abort, och bland de unga sker en ökning, antalet tonårsaborter i Sverige är extremt högt jämfört med andra nordiska länder.
I andra sammanhang brukar man inte sopa realiteten under mattan, utan journalister brukar vara angelägna att dokumentera och visa vad som händer, att sanningen kommer fram är en viktig del i att sår kan läkas och förebygga att det händer igen. Så resonerar man t.ex. när man sprider kunskap om utrotningen av judar under 1900-talet och olika krig och folkmord i vår tid. Dagligen konfronteras vi med hemska bilder på mänskligt lidande, Men i abortfrågan är logiken precis den omvända. Varför är det så?
Kanske abortfrågan är alltför nära, det är en realitet mitt i vårt samhälle som vi inte vill se. Frågan är hur framtiden kommer att döma oss. Samma ovilja att se och exponera realiteten har förekommit i andra sammanhang där människovärdet kränkts, t.ex. , slavhandeln i det brittiska imperiet, diskriminering och förföljelse av de svarta i USA. Levande beskrivningar av offren spelade en viktig roll för att väcka den allmänna opinionen och råda bot på missförhållandena.
Olika grupper har olika strategier för att värja sig miot verkligheten.
- En sekulär kulturradikal, huvudsakligen ateistisk (?) falang accepterar inte något som hindrar den sexuella frigörelsen, inte bara individens frigörelse från alla sexuella tabun, utan också sexualitetens frigörelse från kärlek och familjebildning. Abort är en logisk nödvändighet för att säkra denna livsstil. Man ser olika försök att hitta en ideologi som stödjer detta, Från vissa debattörer försöker man bagatellisera problemet: Abort är en mänsklig rättighet, inget märkligt med det, allt tal om att det skulle vara hemskt eller att det skulle vara ett svårt etiskt dilemma är en sak som "abortmotståndarna" hittat på för att hindra den fortsatta frigörelsen och tvinga in folk i en gamma förlegad moralism. Man får hjälp av forskarna: Barnläkaren och professorn Hugo Lagercrantz pläderar i SvD för en etik enligt vilken människovärdet börjar först vid födseln för att möjliggöra fosterdiagnostik och aborter.
Problemet med denna inställning är att den inte håller och väcker genast motreaktioner, inte bara från "gammalmoralisterna" utan från vanliga sekulariserade unga människor som inser att så enkelt är det inte. Någonstans inser man att ett foster är en människa i vardande och att aborten blir en kollision med principen om människovärdets helgd. För några dagar sedan handlade en ledare i Expressen om detta.
- En kristen falang som visserligen sitter fast i de gamla värderingarna att ett foster också äger mänskligt liv och att abort innebär ett etiskt dilemma motiverar sin låga profil i frågan med att man inte bör väcka anstöt, abort alltid är en nödlösning och man skall inte döma andra och lägga mer sten på bördan för dem som tvingas välja denna utväg. Många kristna som tidigare hade en klar uppfattning ser vi nu dagtinga med denna och anpassar sig mer och mer till tidsandan. Den uppmärksammade situationen med Pingstförsamlingen i Jönköping är bara ett exempel på detta. (Se också Pelle Poluhas blogg.)
Jag börjar undra om inte MRA´s linje är den rätta trots allt. Det finns en kollektiv blindhet i samhället där vi dels bejakar att abort är en fruktansvärd realitet som vi inte vill konfronteras med, dels tabubelägger vi att prata om detta. Vilket ansvar har vi mot alla dem som genomgår en abort och sedan ångrar sig, och hur kommer framtiden att döma oss? Vad säger våra barn när de växer upp och genomskådar detta? Att se en bild på ett aborterat foster är chockartat, men kanske inte så mycket mera chockartat än många andra bilder vi konfronteras med av mänskligt lidande från olika krig, terrorattacker och naturkatastrofer ute i värden. Det som blir extra chockartat och hemskt med just abortbilderna är att det är en verklighet som försiggår varje dag mitt ibland oss, och vi vill inte se det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar