Jag läste med stort intresse Siewert Öholms intervjubok med Ulf Ekman, "Pastor Ulf" precis när den kom ut i somras, och jag hade tänkt återkomma till den längre fram. En recension i DN idag får mig emellertid att göra några reflektioner redan nu. Malena Rydells recension är intressant, för hon ser bara Ulf ur sekulärt perspektiv, medan min läsning var utifrån trons och kyrkans perspektiv. Är Ulf Ekman verkligen en person som det är värt att ägna så stort intresse åt, frågar sig Rydell, är han inte bara en perifer gestalt som man varken borde läsa eller skriva böcker om? Rydells svar är att han är en person som det är värt att ägna intresse åt, han är faktiskt en av de mest långlivade frontfigurerna för det religiösa Sverige, och mer känd i utlandet än Svenska kyrkans biskopar. Men Rydells förklaring av vad som gör honom till den person han är är helt sekulär:
-Han och Livets ord samlar upp mycket av det som moderniteten befriat oss från.
-Hans ekumeniska arbete är en tidstypisk, islamofobisk reaktion mot det ökande antalet muslimer i Europa.
-Han är en begåvad ledare och entreprenör.
-Mer en politisk ideolog (högerinriktad) än teolog.
Den kristna tron är överhuvud taget inte intressant för Rydell att skriva om, och hon proklamerar sin egen verklighetsuppfattning, men skriver väldigt lite om vad boken handlar om. Ulf Ekman är en trons människa, och det som driver honom är hans kristna tro, det märks ju på praktiskt taget varje sida i boken. Han vittnar i boken om att han mött Jesus i sitt liv, och att vittna om evangeliet och låta fler ta del av detta är den uppgift han vill ägna sin kraft och kreativitet åt. Det är märkligt hur Rydell helt kan missa detta perspektiv.
Att hans ekumeniska engagemang skulle ha med islamofobi att göra är gripet ur luften. Rydell skriver: "Man kan också se hans tilltagande ekumeniska arbete med andra kyrkliga samfund - till och med katoliker har tagits till nåder, får vi veta - som en tidstypisk, islamofobisk reaktion mot det ökande antalet muslimer i Europa: en enad, bred kristen front måste byggas." Helt uppenbart är vissa sekulära journalister blinda för vad som håller på att hända inom kristenheten idag. Ulf Ekman och andra kristnas engagemang för ekumeniken har inget att göra med rädsla för moderniteten eller för muslimer eller homosexuella eller allt vad man vill påstå, utan det är en insikt framsprungen ur en övertygelse byggd på tron, att alla kristna hör samman. Ulf är i hög grad en ekumenisk person, och jag tror det är givet att han kommer att vara en ledande person i det nya ekumeniska landskap som håller på att ta form i Sverige. Om man skall försöka tolka det Rydell säger, så menar hon väl att hela den ekumeniska rörelsen, inklusive den Katolska kyrkan som under många år prioriterat ekumeniken, är en islamofobisk reaktion?
Rydell upprepar samma kulturradikala ny-etik som går på tvärsen mot traditionella kristna värden som man så ofta hört upprepas under senare år: Nej till det heterosexuella äktenskapet med fokus på barnen, ja till fri abort utan etiska betänkligheter. Hon kallar Ulf Ekmans fasthållande vid den hos större delen av världens kristna, inklusive katolska kyrkan, förankrade livssynen för "människoföraktande".
Hon kallar också Ulf Ekmans åsikter om palestinierna för människoföraktande. Ulf säger i boken att han inte tror på en palestinsk stat, och menar att det är en överoptimistisk tro hos världsamfundet att detta skall gå, och han gör i intervjun en analys av situationen, vilken han menar är mycket mera komplex än många vill inse. Rydell bryr sig inte om att tränga in i denna analys heller, hon har sin uppfattning klar från början.
--------------------------
Uppdatering 2008-09-02 kl 21.30: Jag ser att Ulf Ekman själv gjort liknande reflektioner som jag på sin blogg. Läs här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar