Ett av de mest framträdande temana i Nya Testamentet, förutom att Jesus förkunnar Gudsrikets ankomst och omvändelse, är att överallt dit Jesus kommer, så förbarmar han sig över de nödlidande människorna och helar de sjuka. Jesus säger ofta enligt bibeltexten när han helat någon att han inte vill att man sprider ut detta. Men Jesus kunde inte hindra att ryktet om honom spred sig, och stora skaror av människor söker sig till honom. Det berättas om en kvinna som trängde sig fram och hoppades att bli helad bara genom att snudda vid hans kläder. Uppdraget att hela övertogs av apostlarna, och Apostlagärningarna innehåller många berättelser om helande och kraftgärningar. Vanan att be för sjuka har sedan följt med Kyrkan, och i alla tider har man också gjort erfarenheten att förbönen fungerar. Åtskilliga är vittnesbörden från människor som blivit helade genom förbön, kyrkväggarna i vallfartsorter som Jasna Gora ("Svarta Madonnan", Czestochowa, Polen) eller Lourdes i Frankrike är kantade av votivgåvor, avlagda kryckor och annat som tacksamma människor skänkt efter att de blivit helade.
TV-programmet Existens hade i veckan ett intressant inslag om helande. Man intervjuade och följde pastor Linda Bergling i hennes verksamhet på Arken. Helt riktigt sattes också Lindas tjänst in i det större perspektivet av karismatisk förnyelse som präglat världskristendomen under 1900-talet. (Karismatisk = sådant som har med de andliga nådegåvorna att göra. Den helige Ande kom över kyrkan den första pingsten (se Apg kap 2)
Alltsedan pingströrelsens födelse under 1900-talets första år har under loppet av 100 år 25 % av alla kristna blivit delaktiga i pingströrelse/karismatisk förnyelse. Karismatiska förnyelsen är den största förnyelserörelsen inom Katolska kyrkan, i antal större än alla andra rörelser tillsammans. Statistiken säger att det finns c:a 2 miljarder kristna i världen (varav hälften katoliker). C:a 500 miljoner, d.v.s. var fjärde kristen har blivit berörda av den karismatiska förnyelsen, det innefattar både pingströrelsen och de äldre etablerade samfunden. Katolska karismatiska förnyelsen beräknar man berör 120 miljoner personer, 12% av alla katoliker. OAS-rörelsen representerar karismatisk förnyelse inom Svenska kyrkan.
Emanuel Karlsten, redaktör på Dagen skriver på sin blogg angående TV-programmet:
"Visst kan det kännas lite trist med fikonspråket... och visst ryggade säkert många tittare tillbaka när det vankades tungotal och pannknuffar. Men samtidigt: Så fungerar det. Alla kulturer skapar sina ord (hey, lyssna bara på en politiker) och pannknuff och tungotal är en del av en kultur där många helanden sker".
Karin Långström Vinge, präst i Svenska kyrkan skriver från sin västgötska horisont:
Jaja, jag tycker att Linda verkar vara en sympatisk person. Men jag får inte ihop hennes tal om flödande kärlek med det hätska tilltal hon ger sina patienter i gudstjänstlokalen.
Det vore också intressant att få veta hur mycket den karismatiska rörelsen lägger på utveckling av vetenskapligt belagd sjukvård.
Jag funderar också på människosynen hos dessa helandeivrare, som t ex Linda som menar att "allt blir helat i evigheten". Men vad Linda ser som defekt hos mig kanske inte jag ser som defekt hos mig själv?
Den schabloniserade kulturen med pannknuffar etc som Emanuel Karlsten talar om ser onekligen spektakulärt ut, ännu mera utpräglat är detta show-mässiga i TV-utsändningar från massmöten av kända evangelister som t.ex. Benny Hinn, och det är väl sådant som får vissa att tala om "masspsykos", "suggestion" etc. Dessa yttre kulturella attribut är absolut inte något som är avgörande. Förbönen kan ske mycket lugnt och stilla. Det viktiga är att man ber i tro, och att det finns en överenskommelse mellan den som får förbön och förebedjaren om vad man ber om. Förbönen sker alltid utifrån ett behov som den som mottar förbönen önskar. Förbönens drivkraft är tron på Guds kärlek och hans intention att hela.
Det finns ingen motsättning mellan att be för sjuka och att utnyttja den vanliga skolmedicinens resurser. Bön för sjuka kombinerat med vanlig sjukvård är inte alls ovanligt, och i anslutning till kyrkligt anknutna kliniker, t.ex. tidigare diakonicentra som Ersta Sjukhus och Samariterhemmet i Uppsala var det inte ovanligt att det också utvecklades ett intresse för förbön. I Sverige möter vi idag ofta en motsättning mellan skolmedicinen och förbönstjänsten, såtillvida att det finns en skepsis från skolmedicinens sida. I England är det mycket vanligare med ett samarbete. Helhet genom Kristus heter en organisation i Sverige som främjar och uppmuntrar alla kristna att våga börja be för sjuka. Det är absolut inget som är förbehållet några få särskilt utvalda, varje döpt kristen har gåvan att be för sjuka. Helhet genom Kristus brukar varje år ha kurser i bön för helande.
Vetenskapsmännen som intervjuades i programmet var ärliga nog att inte förneka att oförklarliga helanden sker som vetenskapen inte kan förklara. Dock var deras övertygelse att det inte berodde på Guds ingripande, utan förklaringen är placebo-effekten eller andra faktorer som forskningen ännu inte upptäckt. Tro och förnuft är två olika sfärer som inte motsäger varandra utan kompletterar varandra. Människor som blivit helade genom förbön är ofta övertygade om att det är Guds ingripande. Forskarna har rätt i att det går inte att bevisa att så är fallet. Det går inte heller att motbevisa, det är en fråga om tro.
Däremot torde vetenskapen kunna konstatera att det sker saker som är oförklarliga. Låt mig ta ett exempel från den franska vallfartsorten Lourdes: Till Lourdes vallfärdar människor i miljontal för att dricka av den källa som sprang fram i samband med att jungfru Maria uppenbarade sig för den 14-åriga flickan Bernadette för 150 år sedan. Uppemot femtusen personer säger sig ha blivit mirakulöst botande av vattnet från källan. Katolska kyrkan instiftat en process för att certifiera dessa mirakel. En från kyrkan oberoende vetenskaplig kommission granskar alla påstådda helandeunder. Av de drygt 600 fall som den vetenskapliga kommissionen har konstaterat som oförklarliga, så har Kyrkan utifrån sina ännu strängare kriterier valt att förklara ett 60-tal som äkta mirakel. Kriterier är att helandet skall vara fullständigt, omedelbart och kunna verifieras med objektiva undersökningar, t.ex. röntgenbilder före och efter. Då har man uteslutit alla s.k. funktionella åkommor som t.ex. blindhet och lamhet.
Mera om helande (föredrag av Lillemor Hallin)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar